Checklista för naturvägledning om våtmarker

Vi hoppas att checklistan inspirerar till mer och ännu bättre naturvägledning kring våtmarker – vilket kan leda till ökat intresse, besök, förståelse och fler naturvårds- och friluftssatsningar kring dessa viktiga miljöer. Samt att den bidrar till dialog och engagemang inför, under och efter återskapande av våtmarker.

På denna sida finner du både checklistan och kompletterande material:

• Checklistan
• Våtmarkers betydelse
• Kommunikation om våtmarker:
  • Naturvägledning
  • Dialog
• Råd och stöd

Materialet är framtaget av SLU Centrum för naturvägledning (CNV) på uppdrag av Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten.

Checklista för naturvägledning om våtmarker

1. Använd våtmarkens wow-potential

Det finns djur, växter och mycket annat kring våtmarker som är fascinerande och som kan skapa nyfikenhet och engagemang. Lyft fram det intresseväckande. Mycket av detta är för många inte uppenbart, men kan med naturvägledning leda till en wow-känsla. Lyft gärna fram nya möjligheter för upplevelser i och med restaurering av våtmarker.

2. Fokusera på det som besökaren kan uppleva på plats

Utgå från det som besökaren konkret kan uppleva direkt på platsen. Aktivera flera sinnen. Går det att känna, smaka, dofta, se eller lyssna?  Naturvägledning bygger vidare på förstahandsupplevelsen för att bidra till förståelse och kunskapsutveckling, till exempel genom att se platsen ur ett vidare perspektiv, kanske kopplat till stora frågor om biologisk mångfald, vattenresurser och klimat. 

3. Utgå från besökarnas perspektiv

Alla människor tar till sig information på olika sätt och utifrån olika perspektiv med olika värderingar och normer. Trots det finns det en del gemensamma nämnare hos grupper av besökare. Utgå från några få besökargrupper, för att förenkla planeringen. Försök förstå deras perspektiv och gör naturvägledningen relevant för dem. Besökare som återkommer kan följa med i hur platsen förändras. Idag är det kanske fult men om ett år kommer det att se annorlunda ut. Lyssna och ta vara på deras erfarenheter.

4. Visa vad besökaren själv kan göra

Sträva efter att besökaren ska känna ett engagemang för området. Visa gärna hur hen kan bidra till våtmarkens och andra liknande platser, t ex genom medborgarforskning. Förvaltaren/ägaren av våtmarken kanske vill få hjälp med att observera speciella arter. Våtmarker kan även fungera som en språngbräda för att bidra till ett engagemang för till exempel vattenhushållning och bevarande av biologisk mångfald. Med hjälp av engagerande naturvägledning kan handlingar på besökarens hemmaplan uppmuntras. Kanske kan besökaren på sin egen mark återskapa en våtmark.

5. Skapa en plan för naturvägledningen

Tänk igenom och planera naturvägledningen: Skaffa först kunskap om området. Sen bestäm vad ni vill berätta och för vem. Välj därefter hur ni ska berätta det, med guidningar, skyltar etc. Testa och involvera berörda i arbetet. Dialog med engagerade personer och aktörer är en viktig del i det arbetet. Läs mer om planering av naturvägledning här.

Ladda ner den mer kortfattade checklistan här och skriv ut. Eller beställ tryckta exemplar via cnv@slu.se.

Våtmarkers betydelse

Trots att våtmarkerna spelar en viktig roll har arealen med våtmarker minskat kraftigt sedan andra hälften av 1800-talet, då de framför allt har dikats ut för skogs- och jordbruk. Under de senaste hundra åren har nästan en fjärdedel av den ursprungliga våtmarksarealen försvunnit[källa]. Dränerade torvmarker släpper ut stora mängder växthusgaser. Under senare år pågår ett brett arbete för att återskapa och återväta tidigare våtmarker.

Våtmarker fyller en mängd viktiga funktioner i landskapet och är viktiga pusselbitar i arbetet med att nå ett hållbart samhälle. De är bland de mest artrika miljöerna och spelar en nyckelroll i ekosystemet. Genom att våtmarker behåller vatten kan de skydda landskapet mot både torka och översvämningar. De renar vattnet och binder näringsämnen innan det rinner vidare till vattendrag. En del våtmarker bildar torv, en process som är viktig för klimatet då kol binds. För tamdjur, som renar, är våtmarker viktiga för bete och hö.

Våtmarkens öppna ytor uppskattas av många besökare. Här finns också en uppsjö av olika djur och växter vilket gör dem intressanta för friluftsliv, rekreation och fördjupad kunskap. Det finns en stor potential att använda våtmarkerna som en språngbräda för att bidra till ökat naturintresse hos allmänheten som till exempel vandring, fågelskådning och insektsskådning. Naturvägledning spelar här en viktig roll.

Återskapade våtmarker ger många nyttor. Våtmarker som återställs på rätt sätt och på rätt plats kan

• bidra till att bevara eller öka den biologiska mångfalden
• minska läckage av växthusgaser till luften
• minska läckage av näring till sjöar, vattendrag och hav
• hålla kvar vatten vid större nederbördsmängder och
• skapa förutsättningar för grundvatten att lagras.

Samtidigt kan förändringen i landskapet när våtmarker återskapas väcka nyfikenhet hos allmänheten och öka det lokala engagemanget för vattenmiljön. 

Läs mer om våtmarker på Naturvårdsverkets webbsida. 

Kommunikation om våtmarker

Naturvägledning

Naturvägledning är olika metoder som du kan använda för att underlätta för besökare att lära sig om en plats eller utveckla sin känsla för den. Exempel på naturvägledning är guidning, pedagogiska skyltar och audioguider. De som håller på med naturvägledning kan kallas för naturvägledare. För en våtmark skulle det kunna hållas guidade turer för besökare. Ytterligare exempel är genomtänkta skyltar med text och bild, där fördjupande material i text och ljud kan erbjudas via internet.

Det är aldrig fel att tänka igenom naturvägledningen noga och vad man vill uppnå med den. Utöver kunskap om det man vill berätta om, behöver man ta reda på vilka besökarna är och vad de söker, liksom vad man själv vill kommunicera. Sedan behöver man ta hänsyn till vilka resurser och fysiska begränsningar som sätter ramarna för naturvägledningen. Därefter väljer man naturvägledningsmetoder.

Under planering, test och utvärdering av naturvägledning för våtmarken se till att berörda och engagerade personer får möjlighet att delta i och bidra till arbetet. Hur dialogen utformas spelar stor roll. Läs mer om dialog för våtmarker här.

Den rekommenderade planeringen av naturvägledning kan sammanfattas i dessa steg:

1. Välj våtmarksområde och ambitionsnivå.
2. Beskriv området idag: dess värden, besökare och eventuell nuvarande naturvägledning.
3. Beskriv vad ni vill åstadkomma: syfte, mål och målgrupp. Välj vad vill ni kommunicera (tema), utifrån vilka förstahandsupplevelse och var.
4. Välj naturvägledningsinsatser: mål, innehåll och metoder. Guidningar, skyltar etc
5. Kartlägg potentiella risker, motsättningar och outnyttjade möjligheter.
6. Testa och utvärdera.

På www.slu.se/nvl-planering finns mer information om planeringsstegen och principer du kan använda i din planering. Där finns även handboken Naturvägledning i natur- och kulturområden.

Underlätta upplevelser

Gör våtmarken lättillgänglig för upplevelser. Ibland kan bryggor, spänger och torn underlätta. Med håvar, vattenkikare, förstoringsglas och luppar kan man komma närmare livet under ytan. Med snöskor kan man gå på en del våtmarker.

Goda exempel:

Guidning och dialog

Guidning kan lättast anpassas till besökarna och är en bra möjlighet till dialog. En kunnig guide kan visa och dela med sig av sin egen fascination över det som finns att upptäcka.

Goda exempel:

• Flera naturum har bra guideverksamhet om våtmarker, t ex Vattenriket. Färnebofjärden? 
• Projektet Grip on Life har anordnat vattendragsvandringar om vattendrag och den närliggande skogen. För att skapa förståelse om åtgärderna och för att inspirera ytterligare markägare. Speciellt dialogdelarna har uppskattats.

Skyltar (och stigar)

Skyltar med text och illustrationer eller bilder har till skillnad mot en guide fördelen att alltid finnas på plats. Skylten kan formges så att den smälter in men ändå förhöjer upplevelsen. Ofta placeras skyltar längs en stig.

Goda exempel:

• Inom projektet Grip on Life har det tagits fram demonstrationsområden, där man förklarar hur och varför man har gjort åtgärder. Sandvadsbäcken-Emån handlar bl a om återskapande av våtmarker i skogslandskapet, och där kombineras skyltar på plats med en folder. För flera av områden finns digitala demonstrationsslingor.

Ljudguider

Inspelade berättelser eller naturljud som spelas upp via besökares mobiltelefon eller en vevlåda på plats kan nästan fungera som en livs levande guide. Information om ljudguiden kan finnas på t ex en skylt.

Gott exempel....

Fördjupning

Erbjud fördjupningsmaterial till exempel i form av foldrar, under en lucka som besökaren själv lyfter, eller på en webbsida.

Gott exempel:

• Kullabergs naturreservat. På en webbsida förklaras i text, med film och en bild på skylt varför och hur åtgärder ska göras för våtmarker i området. 
• För GRIP on LIFEs demonstrationsområden finns webbsida med digitala besöksområden och broschyrer om demonstrationsområden.

Utställningar

En utställning kan ge en fördjupad berättelse. Gärna med spännande bilder av livet i våtmarken. Placeras där det passar, utomhus eller under tak. Guidningar vid våtmarken kan kopplas till utställningar.

Goda exempel:

• Flera naturum har bra utställningar om våtmarker, t ex Vattenriket och Blekinge.

Konst

Konst i olika former utgöra ett betydelsefullt verktyg för att få besökare att reflektera över våtmarkers betydelse och potential.

Gott exempel:

Dialog

Dialog med besökarna är en viktig del av naturvägledningen. Genom en guidning erbjuds ofta många möjligheter till dialog. Även om inte en person finns på plats vid våtmarken när en besökare kommer går det att få till en dialog, t ex genom att du i text uppmuntrar besökare att svara på frågor digitalt. Svaren skulle sedan bearbetat kunna bli en del av det du vill kommunicera om våtmarken till andra besökare, med fokus på vad andra besökare tycker och tänker om den eller har upplevt vid den.

Vid en våtmarksrestaurering bör du återkommande ha dialog med berörda aktörer. När du planerar dialog-tillfällen om en våtmark på plats i naturen finns det bra material att ta hjälp av. Se CNV:s verktygslåda för att få tips på metoder. Med hjälp av naturvägledning kan du i en dialog-process få deltagarna att få en närmre kontakt med och förståelse av det våtmarken som du vill få fokus på. För olika personer kan platser och naturvärden ha vitt skilda betydelser och meningar. Naturvägledning kan med utgångspunkt från närhet till våtmarkens värden hjälpa till att deltagarna delar sina perspektiv och betydelser med varandra. Det kan bli en viktig del i förståelsen av varandra och leda till en konstruktiv dialog.

Genom att mötas på plats ute vid våtmarken kan naturvägledningen bidra till att synliggöra konflikter samt skapa engagemang och delaktighet. Människor har ofta starka relationer till sina platser, sina landskap. Landskap är mer än bara en utsikt, vi uppfattar landskap med alla våra sinnen. Vi tolkar landskap med olika glasögon – de ser olika ut och representerar skilda värden för olika människor. Synen på landskap är individuell och formas av värderingar och normer som styr vad vi tycker är eftersträvansvärt.

Hur markanvändning som jordbruk och skogsbruk organiseras beror exempelvis på antaganden och överenskommelser om vad som är värdefullt och önskvärt. Detta är en ömsesidig process där landskapen i sig och vår tillgång till dem påverkar värderingar och normer. Upplevelser av landskap förändras med hur vi använder dem och med våra värderingar. Ett ofta omtalat exempel är marken kring Kristianstad, som länge sågs som ett vattensjukt och oanvändbart problemområde utanför staden. Med långvarigt och målmedvetet arbete från ett flertal organisationer som restaurerat och tillgängliggjort området och även medvetet arbetat med attitydförändringar – till och med i namnet på området, Kristianstads vattenrike! – är det idag en tillgång, ett uppskattat besöksmål och biosfärområde.

Genom dialoger om landskap kan man förstå och hantera förändring, visa på viktiga nyttor och resurser i landskapet och skapa egna visioner för hur landskap kan utvecklas. Dialogprocesser är kraftfulla verktyg för att lära känna landskap som något som förändras över tid och vara delaktig i förändringen. Omfattningen kan variera från ett enda tillfälle till långa processer som pågår i flera år med upprepade möten och aktiviteter. Starkt engagemang för ett landskap och behov av dialog uppstår ofta vid någon form av förändring, som återskapandet av en våtmark.

Återkommande kan det vara lämpligt med dialogvandringar där man bjuder in allmänhet eller en mindre grupp till att ha ett samtal vid våtmarken samtidigt som man besöker olika delar.

Goda exempel:

• Dialogarbetet under framtagandet av naturstig vid våtmark i Strågeryd. Träff med partners där man hade persona-övning. Del av Grip on Life-projektet. 
• Arbetet inför att lärplatser togs fram vid Nedre Dalälven för projektet Supported by Nature.

Dialog innan en restaurering

Personer som berörs och har ett engagemang för en plats brukar uppskatta att få möjlighet att påverka i god tid innan åtgärder görs, och innan avgörande beslut har tagits. Informera tidigt vad som är på gång med området/våtmarken och förklara tydligt varför åtgärderna planeras. Bjud gärna in till samråd.

Frågor som kan vara bra att ta ställning till innan restaureringen:

• Initiativet. Vem tar initiativet? Kommun, länsstyrelse, markägare, ideell organisation? Varför tas initiativet, vad är syftet?
• Roller. Vilka roller finns? Vem har kunskap om hydrologin, biologiska mångfalden, historien? Vem ska projekteras för bästa resultat?
• Bilda arbetsgrupp med markägare, kommun, länsstyrelse, personer som känner området väl, ideella föreningar t.ex. fågelförening, naturskyddsförening, jaktlag. Skapa en gemensam bild av hur och när de personerna/aktörerna ska involveras under arbetet. Det är viktigt att de får realistiska förhoppningar om vad deras medverkan kan innebära.
• Gör frågeställningar. Kan vi återställa till hur det var? Vet vi hur det såg ut innan dikning? Om inte – hur vill vi att det ska se ut?
• Vad ska vi gynna? Vilka verksamheter berörs av återställandet? Jaktlag? Bärplockarföretag? Ska området skötas efter återställningen? Vem sköter i så fall finansieringen?
• Formulera en gemensam vision. I visionen ska syftet klargöras.

Dialog under restaureringen

Kommunicera återkommande under arbetet med allmänheten och berätta vad som händer och när. Man kan då visa hur området förändrats över tid och man planerar att förändra det. Hur såg det ut innan dikning? Hur kommer det att se ut? Använd kartmaterial för att visa. Sätt området som ska återställas i ett större sammanhang. Använd skriftligt material och bilder. Finns äldre fotografier? Finns äldre berättelser? Visa bilder på de arter man förväntar att de återetablerar sig.

Uppmuntra gärna till att besökarna ställer frågor eller lämna kommentarer till de som arbetar med våtmarksåtgärden. Det skulle t ex kunna göras via QR-kod på plats, som leder till ett kontaktformulär, eller i en besöksbok på plats.

Arbetsgruppen bör återkommande hållas underrättade om arbetet samt bjudas till dialog vid lämpliga tillfällen.

Efter åtgärden

Gör ett tydligt avslut av arbetsgruppens engagemang när restaureringen är avslutad. Har ni nått de satta målen? Finns det möjligheter till ett fortsatt engagemang för personerna/aktörerna i arbetsgruppen? Kanske vill delar av gruppen involveras i framtagande av naturvägledning för våtmarken.

Försök utforma skyltar vid våtmarken så att de uppfattas som relativt tidlösa. Det kan då bli fel om textens relevans utgår från att det syns att våtmarken nyligen har restaurerats. Naturvägledningen, t ex skyltarna, ska sitta där länge. Istället för att skriva ”här har en våtmark återskapats” berätta om fördelen med våtmarken. I anslutning till skyltarna uppmuntra gärna besökarna till att lämna kommentarer eller ställa frågor, på liknande sätt som under restaureringsprocessen.

Råd och stöd

Kontakta gärna CNV för råd och fler tips på goda exempel.