All naturvägledning, bemannad eller obemannad, har som målsättning att göra naturmiljön tillgänglig för allmänheten att upptäcka och uppleva. Tillgänglighet är en central del av att skapa upplevelser för och med andra.

Till begreppet tillgänglighet räknas både fysisk tillgänglighet, möjlighet att ta sig till, fram och runt miljön, samt kognitiv tillgänglighet, det vill att säga kommunicera innehåll begripligt och läsvänligt för alla. Även så kallad affektiv tillgänglighet är viktigt, det som har att göra med känslor och attityder.

Numera används dessutom begreppet inkludering, vilket kort uttryckt betyder tillvaratagande av människors mångfald och olikheter. Tillgänglighet berör oss alla! 

För att vara tillgängligt, bör digital kommunikation och digitala gränssnitt (skärmar, apparater, knappkontroller) baseras på universell design, så långt det är möjligt. Några av de viktigaste råden handlar om att användare ska känna sig trygg med det digitala verktyget, att tekniken kan förstås, samt att användaren har kontroll över tekniken.

Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet i samarbete med Myndigheten för delaktighet (tidigare Handisam) har utformat en handbok för att stötta förvaltare i arbetet med att tillgängliggöra natur- och kulturmiljöområden. 

Rekommendationerna är baserade på riktlinjer för universell utformning och gäller exempelvis information (skyltar, webb, digitala medier), framkomlighet (orienterbarhet, fysiska åtgärder), anläggningar och servicebyggnader (dass, bänkar, rastplatser m.m.).

Handboken kan med fördel användas som en checklista och underlag för att planera digital och fysisk naturvägledning, ta del av handboken här.

Handboken Tillgängliga natur- och kulturområden.

Bra för alla - nödvändigt för en del

För personer med funktionsvariationer är informationen inför ett besök i ett friluftsområde oftast helt avgörande för om ett besök ska kunna ske. Både personen med funktionsvariation och eventuella ledsagare behöver information, ibland på lätt svenska, ibland på andra språk än svenska, eller i till exempel text, genom en film och/eller syntetiskt tal. Man vill i förväg och med stor noggrannhet kunna visualisera hur det kommer att se ut och fungera på plats. Informationsbehov kan, beroende på funktionsvariation, gälla:

• fysisk tillgänglighet; var man kan gå eller ta sig fram
• dagsaktuella förhållanden på platsen och information till exempel om det är olämpligt att besöka området under vintern när det kan vara isigt
• faciliteter som toaletter, caféer, utsiktsplattformar
• om det finns någon som kan hjälpa på plats
• aktuella bilder och kartor
• ljud, video för att visualisera området
• telefonnummer dit man kan ringa för information muntligt. 

Information om tillgänglighet bör finnas på samma plattform som övrig information för besökare.

Naturvårdsverket arbetar för att det ska gälla för till exempel besöksinformation om nationalparker. Tillgänglighetsdatabasen erbjuder viss information om naturområden i delar av landet, ett innehåll som utökas successivt.

DIGG, myndigheten för digital förvaltning har samlat riktlinjer för hur man bör utforma webbsidor för bra tillgänglighet. Bättre tillgänglighet uppskattas ofta även av de som inte har funktionsvariation. 

I boken Naturupplevelser för alla från 2014 skrev CNV ett kapitel om hur man kan göra naturvägledning tillgänglig med hjälp av ny och beprövad teknik. Läs om boken här.