Enligt en aktuell studie från Internetstiftelsen (2020) har tre förändringar påverkat användningen av internet i Sverige: bredbandsutbyggnaden, mobil kommunikation och sociala medier. 

Kommunikation genom internet bygger idag till största delen på trådlös anslutning, det vill säga den sker utan kablar. Detta underlättar fri rörelse, vi kan ta med våra apparater till exempel på resa, till skolan och runt arbetsplatsen och inte minst ut i naturen.

Trådlösa kommunikationslösningar bygger främst på på olika typer av radiokommunikation, till exempel mobilnäten 4G och 5G. I radions barndom kallades radioapparater “Wireless” på engelska, vilket betyder “trådlös”. 

Annan kommunikation sker över korta avstånd. Mellan till exempel hörlurar och en mobil, en bärbar dator och en skrivare, eller mellan ett busskort och en kortläsare på bussen. Trådlös kommunikation kallas även “kontaktlös kommunikation”.  

Trådlösa lösningar kan också användas för digital naturvägledning. För att ta del av ljudinnehåll, starta videoklipp, använda digitala guider, webbplatser och appar med mera.

Lokalt nätverk, wifi

Om man vill att besökarna ska kunna använda digital information och naturvägledning i områden med bristfällig mobiltäckning, eller om man har många utländska besökare som begränsar sin mobilanvändning under resan, kan man använda sig av lokala nätverkslösningar, eller lokalt wifi. 

Ett lokalt nätverk, ibland kallad “hotspot” eller surfpunkt, fungerar som en vanlig anslutning till internet. Den kan antingen lämnas öppen utan lösenord, med lösenord eller där användaren behöver registrera sig på förhand, innan nätet öppnas.

Via surfpunkter kan besökare ladda ner en app eller annan information som de kan använda i naturområdet, som en service, utan att det kostar dem något. 

Surfpunkter kan placeras på en flera platser inom ett område, där det finns strömförsörjning. Ström kan även alstras med hjälp av solcellspaneler.

Tillgång till fritt nätverk kan med fördel annonseras redan på webbplatsen, som en del av förberedelse inför besöket, via trycksaker samt genom skyltar på plats, gärna markerade med internationell symbol för trådlöst internet.

Solcellsdriven mobilladdningsstation i form av en bänk. Foto: Ölands turistbyrå / Ylva Lönnbom

Ett exempel på ett naturområde där besökare både kan använda wifi och ladda sina medhavda mobiler är vid världsarvet på Öland. Ett antal solcellsdrivna bänkar med surfpunkter och laddare är utplacerade i utomhusmiljön. Vid entrén till Botaniska trädgården i Göteborg erbjuds besökare fritt wi-fi för att t ex ladda en digitalguide.

Trådlösa internetpunkter kan även göras flyttbara, för tillfälliga installationer eller visst säsongsbruk.

 
Sändarpunkt för trådlöst lokalt internet. Foto: Infopoint

Trådlös internetpunkt i naturmiljö. Foto: Laterna Vox

Svensk-norska “Laterna Guide” och brittiska “Info Point” heter två produkter anpassade för besöksmål, vilka erbjuder lokalt trådlöst wifi som drivs med solceller. 

Användarna ansluter här till ett nätverk som endast finns på platsen, det vill säga erbjuder ingen anslutning till hela internet. Dessa lösningar passar t ex för mobilguider på avlägsna platser helt utan nätverkstäckning. Eller om besöksmålet vill begränsa möjligheter till allmän surfning, till exempel av ekonomiska skäl.

Här är en youtube-presentation om Laterna Guide.

Blåtand, NFC och RFID

Utöver att ansluta till internet eller mobilnätet, kan mobiler och surfplattor kommunicera med andra typer av enheter, via radiokommunikation.

Denna teknik brukar kallas “beacons” på engelska. De kan liknas vid “fyrtorn” som regelbundet skickar en signal, en puls, för att tala om något för omgivningen. Många ”beacons” ser ut som små puckar av plast och drivs av ström eller batteri. Batterier brukar räcka mellan 2 till 5 år och finns även i klimatsäkra varianter.

Ett exempel på pulsteknik kallas blåtand (Bluetooth) och med den kan man skicka ut bilder, ljud eller text till mobiltelefoner när de kommer inom en viss räckvidd. 

 
Blåtand är en form av radiosignal och all blåtand sänds på samma frekvens. Det finns 3 typer av blåtand: 1. För headset, ca 1 meters räckvidd. 2. Mellan mobiltelefoner, ca 10 meters räckvidd 3. För längre avstånd, upp till 100 meters räckvidd. 

En blåtandssändare kan sända information till flera olika mobiler samtidigt. Sändaren sänder när den hittar en mobil där blåtanden är aktiverad (tekniken fungerar inte om Bluetooth inaktiverats på mobilen). En blåtandspunkt kan uppdateras med innehåll via USB, fast nätverk eller trådlöst Internet.

Man kan ställa in sändaren på att sända ut endast en gång per mobiltelefon, endast till de 100 första, en gång per dag eller hur man vill ha det. 

Fördelen med blåtandstekniken är att den inte kräver mobiltäckning och det är gratis att använda. Dessutom är det lätt att uppdatera informationen. Tekniken är dock baserad på låg strömdrift vilket kan göra den känslig i miljöer med mycket annan elektronik, eller där det finns tjocka murar av sten eller betong.

Unga deltagare löser uppgifter med surfplatta och GPS. Foto: GeoCenter Møns Klint

Vid geologicentret på Möns klint i Danmark utnyttjar de en kombination av GPS, mobiler och blåtand. Barnen/ungdomarna ska lösa mysterier på området, uppgifterna får de skickade till sina mobiler.

Ett annat system för att skicka trådlös information till mobiler är iBeacon från Apple. Det är baserat på en variant av blåtand och gör det möjligt att skicka information baserad på en enhets position, ett så kallat IPS (Indoor Positioning System).

Om man är ute efter en lösning som kräver en aktiv handling från besökaren kan man använda NFC (Near field communication). Lösningen är en teknik som fungerar på samma sätt som en "låsknapp" gör när man låser upp en dörr genom att dra ett plastkortschip framför en låsdosa. 

Räckvidden är bara några centimeter, men används bland annat som betalningsteknik och incheckning. Tekniken, som tillåter utbyte av information och finns inbyggd i många mobilfabrikat. Användare av iPhone kan delvis använda NFC genom att installera appar som stödjer tekniken.

RFID (Radio Frequency Identification) är ytterligare en radioteknik som kan lagra information, som en läsarenhet kan känna av. Ett vanligt användningsområde är till exempel stöldsyddsetiketter för larmbågesystem i butiker och på bibliotek. Men RFID har också använts i museiutställningar för att låta användare hantera föremål som startar ett innehåll på en surfplatta, eller dator, till exempel en guide som berättar om föremålet.

QR-kod och streckkod

En QR-kod (Quick Response Code) är en tvådimensionell grafisk streckkod. De har på senare tid blivit allt vanligare för att olika former av streckkodsläsare finns tillgängliga som appar till de flesta smarttelefoner.

Till skillnad från minatyrsändare som skickar trådlösa signaler, är en QR-kod en så kallad “Optisk kod”. Den sänder ingenting annat än sitt utseende, till ett läsöga, en scanner, som i sin tur omtolkar den grafiska kodens innehåll. På en smarttelefon eller surfplatta är kameralinsen en skanner som läser av koden.

En QR-kod kan motsvara text och siffror, till exempel en länk till Internet. Det kan också vara en textrad, till exempel ett hemligt meddelande eller svaret på en gåta.

QR-kod för naturvägledning i Stockholm. Foto: Stockholms stad

Koderna kan skrivas ut och sättas upp där det man vill förmedla något. Besökaren tar en bild med sin kamera i sin smarttelefon och via koden länkas besökaren vidare till exempel en film på YouTube, en text på en webbsida, en ljuduppspelning eller kontaktinformation.

QR-koder kan skapas gratis och skrivas ut med hjälp av olika webbtjänster, bland andra “SkapaQRkod” och “Free QR Code Generator”.

Så här beskriver Kristianstads vattenrike hur de använder QR-koder.