Naturskatter i Stockholms skärgård

Finnhamn är ett naturreservat som förvaltas av Skärgårdsstiftelsen och här arbetade Lasse Westling som tillsynsman under många år. På ön finns också ett ekologiskt lantbruk som drivs av Martina Högberg. Tillsammans har de arbetat med projektet ”Finnhamns naturskatter” för att berika upplevelsen av skärgårdens unika natur. De vill också lyfta natur- och kulturvårdens betydelse för biologisk mångfald och bevarandet av ett öppet landskap.

Martina och Lasse möter vid bryggan och vi travar raskt iväg över ön. Vi är cirka 10 besökare som försöker hänga med samtidigt som vi njuter av liljekonvaljer, getrams och nävor. Vi ska besöka två av öns naturskatter. Projektet är en idé som vuxit fram under femton år och nu ska första delen invigas. Tanken är att locka fler besökare vår och höst.

Skatt nummer ett - en rosa hyllning

Den första skatten är ett bestånd av tibast. Den blommar med rosa blommor på bar kvist tidigt på våren. Här uppmärksammas växten som en hyllning till Ulla Andersson och hennes man Rolf som drev verksamheten på Finnhamn tidigare. Skylttexterna är skrivna av Martina och har en personlig, berättande och poetiskt ton.

Vi följer stigen av flis som markeras med stolpar och imponeras av ett hundratal tibastplantor. Det är en fuktig och sval försommardag. Redan här upptäcker vi att det finns så många spännande berättelser om platsen som inte ryms på skyltarna. Lasse berättar om Svenska Lyxorkestern, som besökte den här platsen en mycket tidig morgon och komponerade en låt som heter just Tibast. Låten finns på att lyssna till på webben (se länk nedan).

Sindras stig

Vi går vidare till skatt nummer två. En naturstig som fått sitt namn av Lasses hund Sindra. Lasse arbetade på Finnhamn i närmare 20 år och Sindra följde honom i arbetet. Stigen är en påminnelse om hunden som medarbetare och vän. På varje skylt längst stigen finns en liten tass som påminner om att vi går i Sindras spår.

Stolpar markerar stigen och nio skyltar uppmuntrar besökaren att upptäcka nya perspektiv på platsen.  Skyltarna är rejäla, tillverkade av en uppsågad ek från ön med barken kvar.

På Finnhamn finns flera olika naturtyper - tallskog, lövskog, äng, åker, hagar. Stigen guidar oss genom landskapet. Först bär det iväg genom kohagen bort till åkern. Skylten berättar om bondens arbete och om kulturlandskapet. Det är ett levande landskap som hela tiden måste erövras, plöjas upp och rensas på sly och rötter. Martina har kor som håller skärgårdslandskapet öppet och övriga ytor hjälps man åt att röja och rensa.

Vi fortsätter längst en lerig skogsstig omgivna av humleblomster och fågelsång. Här inne i lövskogen möter vi det vilda Finnhamn. Ett av Sveriges största rävgryt brer ut sig framför oss med 10-12 in- och utgångar. På ön finns också grävling, älg, rådjur och ett rikt fågelliv. Även varg och lo passerar ibland när isen ligger.

Vi går förbi ett grävlingsgryt och genom en våtmark för att komma fram till hassellunden. Ett ljusgrönt skirt ljus strilar ner över oss och Lasse berättar om känslan som fyller honom när han vandrar i detta magiska ljus, som att kliva in i en kyrka. Martina läser sina poetiska skylttexter för oss.

Vi kommer ut till havet och andas in den friska försommaren. Solen börjar titta fram. Här finns Martinas favoritklippa. Den ligger lite avsides och det är för grunt för båtar att lägga till. Vi talar om sjöfåglar som minskat i antal - ejder, mås och trut. Samtidigt som havsörnen kommit tillbaka och grågås och skarv ökar.

Ljudet av ett långt liv

Nästa stopp är eken. I sluttningen ned mot havet ligger ett lass gamla ekstammar som beställdes av en man på Ingmarsö på 1960-talet, men mannen dök aldrig upp för att hämta dem. Med en sten uppmanas vi att dunka på stammarna och lyssna på klangen. Eken lever ett långt liv och är viktig för den biologiska mångfalden. Här ute i skärgården blir de ibland små och sega av att växa på den magra hällmarken, liksom martallen.