Naturen som spelplan lockar allt fler

Första gången jag konfronterades med upplevelsen av digitala spel i naturen var hösten 2013. Jag plockade svamp med min kompis Lena i Halland. Lena är en veteranplockare, ständigt redo med hink i bakluckan. Vi gick skallgång i skogen, spanandes efter trattkantareller när Lena plötsligt faller på knä. Hon vänder på en stubbe och tjuter av glädje.

– Vad är det? frågar jag. Jag tror hon har hittat en guldgruva, ett fält med svamp så långt ögat kan se. Lena har inte tid med mina frågor. Hon är fokuserad på en annan skatt, en liten plastburk under en stubbe. Noggrant granskar hon innehållet, tre små figurer och ett litet anteckningsblock.

Lena antecknar i det lilla blocket. Sen fotograferar hon sitt fynd och skickar iväg bilden, ut i eterrymden. När hon är färdig ställer hon tillbaka allt som det var under stubben. Jättenöjd.

Jag förstår ingenting. Lena försöker förklara geocaching och poängen med det. Jag bara skakar på huvudet och frågar, "men vad är det för nånting?"

Geocaching är en korsning mellan skattjakt utomhus och orientering, man söker efter skatter, s.k. "cacher" med hjälp av en bärbar GPS-mottagare.

Geocaching är bara ett bland många exempel på en växande trend av digitala spel inom verksamheter som traditionellt inte hör samman med spelande - i det här fallet, naturen.

Att engagera sig i digital teknik för att vara ute i naturen kan för vissa verka motsägelsefullt. Men Björn Risinger, generaldirektör på Naturvårdsverket, är inte en av dem. Han är allmänt positivt inställd till att utveckla spel och andra applikationer för att locka folk ut i naturen.

– Jag tror inte att vi ska moralisera. Det är svårt att ha någon renlevnadssyn på det här med att uppleva natur. Det finns en lång rad aktiviteter som vi skulle kunna tycka inte var förenliga, som exempelvis mountain biking.

Förutom att det är bra för folkhälsan när fler lockas ut i naturen, kan spel också förstärka det sociala kittet, säger Björn Risinger.

– Det är alltid bra för ett samhälle när man kan bygga kontakter på nya sätt. Det är sånt som kan hända ute i naturen. Vi säger "hej" när vi är ute i naturen. Jag har inte själv ägnat mig åt geocaching men i somras fick jag lite inblick i Pokémon GO när min son och barnbarn sprang runt med det.

Pokémon GO är en app som man laddar ned i sin smartphone. Sedan letar man efter Pokémon-varelser på riktiga platser som butiker, parker eller skolor med hjälp av GPS-teknik. När man har fångat en Pokémon kan man gå på ett Pokémon GO gym där man tränar upp dem. Dessa ligger ganska ofta i anslutning till kulturplatser av olika slag, säger Björn Risinger.

– Det kan vara fornminnen, det kan vara kyrkor. Det samlas massor av människor där i alla åldrar.

Pokémon GO är ett exempel på spel som använder sig av förstärkt verklighet, en teknik där man tar virtuell information från en dator och projicerar den informationen på en verklig miljö, genom en smartphone exempelvis. All information man behöver för att spela finns i telefonen som man använder för att navigera runt miljön och spelet.

Förstärkt verklighet, augmented reality, är någonting vi kommer att se mer av, säger forskaren Elizabeth Folta, chef för miljöutbildning och naturvägledning vid State University i Syracuse, New York.

– Spel som använder sig av förstärkt verklighet har funnits länge, men det är bara under de senaste fem åren som man har sett tekniken i miljöer som parker, muséer och djurparker, säger Elizabeth Folta.

Elizabeth Foltas forskning om förstärkt verklighetsspel som läromedel i parker (naturskyddsområden, reds. anm.) visar bland annat att folk som spelar lär sig mer än de som följer den traditionella utbildningsinsatsen med en naturvägledare. Två spel som utvecklades av Foltas elever i forskningsprogrammet visade också att deltagare blir mer engagerade i naturen med de digitala spelen.

Målet med studierna var att se om spelen var lika effektiva som den traditionella naturvägledningen. De försökte hitta ett så effektivt verktyg som möjligt för att främja utbildning och hjälpa naturvägledaren. Det finns 19 parker i den centrala regionen av New York och bara en naturvägledare (park interpreter) för alla dessa. Ett annat mål var att locka nya målgrupper och en yngre generation.

Conservation Adventure, är ett rollspel där användaren är en miljövårdsbiolog som försöker rädda den utsatta hjorttungan från boven brun tulkört, en invasiv art som introducerades till USA från Europa under 1800-talet. En av de guidade aktiviteterna i spelet går ut på att rensa brun tulkört från landskapet.

– Kunskapen bland båda grupperna ökade markant. Men kunskapen hos de som deltog i spelet ökade mer än de som var med i den vanliga miljöutbildningsinsatsen. Framförallt såg amn en stor skillnad i svaren på frågan om man kunde tänka sig att delta som volontär i parken. Där svarade de som spelade Conservation Adventure mycket oftare ja.

Interstellar Intruders, ett 30-minuters spel, gav liknande resultat. Den gick ut på att "en ny och mystisk planta har hittats i parken och det är ditt jobb att ta reda på vad det är, var den kommer ifrån och vad den vill med våra inhemska arter!" Det är ett rollspel med tre karaktärer: en förvaltare, en biolog och en studentforskare.

– Det vi lärde är att deltagarnas kunskap om invasiva arter ökade kraftigt under spelet. Och även här var de som deltog i spelet mycket mer benägna att vilja hjälpa till med naturvårdsaktiviteter som volontärer. Det kunde vara allt från insatser för att hejda spridning av invasiva arter och rengöring av fiskeredskap till att kontrollera kläder och skor och husdjur för växtmaterial innan man lämnar parken, säger Elizabeth Folta.

På Kungliga tekniska högskolan, KTH, är man också igång med att utveckla en augmented reality-app i utbildningssyfte. Projektet "Svenska överallt – SFI med språkbad" använder samma förstärkta verklighet som tekniken i Pokémon GO för att lära ut svenska snabbare.

– Visst kan det finnas en poäng med undervisning i klassrummet. Men att lära sig om skogen, biblioteket eller var man nu befinner sig när man faktiskt är på plats är mer effektivt. Det ska inte finnas några begränsningar vad appen klarar av utan ämnet avgör platsen och nya platser bidrar hela tiden till bättre språkkunskaper, säger Gunnar Karlsson, professor och chef för avdelningen för kommunikationsnät vid KTH.

Klas Sandell, professor i kulturgeografi med inriktning på friluftsliv och natur-turism vid Karlstads universitet, ser också stora möjligheter för tekniken i naturen, inte minst för att den kan tilltala olika åldrar och målgrupper med olika intressen på samma gång.

– Det ger utrymme för många upplevelser i samma landskap. En har en bild på kulturhistorien, någon med biologi, någon med miljö, en med gaming. Du kan ha många olika språk! Allt detta kan man erbjuda utan att fysisk påverka landskapet, säger Klas Sandell.

– Personen som är intresserad av kulturhistorien stör inte den som vill titta på djurlivet med anvisningar och skyltar.

Men kommer inte digitalisering förändra vårt förhållningssätt till naturen? Om han är tvungen att problematisera spelifiering i naturen så är det för att det kan bidra till konkurrism:

– Är du inne i ett effektivt, välgjort spel som handlar om tävling, hastighet och kamp, då måste man fokusera helt och hållit på det. Tävlingsmomentet kan tränga ut naturen.

Men samtidigt, menar Sandell, är det mycket som är relativt stabilt i friluftslivet i Sverige, t.ex. att det ofta finns en längtan bort från teknikprylar.

– Hos allmänheten finns en önskan att lämna någonting bakom sig när man lämnar det stressiga urbana. Man vill ha kontrasten, säger han.

Kommentar: jag i denna artikeln är Christina Anderson, som är gästskribent i detta nummer av Naturvägledaren.