Att upptäcka något nytt ger glädje

Vänlighet och skratt är några av Hala Buraqs viktigaste verktyg när hon flera gånger i veckan naturvägleder under rubriken Språka mellan tallarna. Guidningarna vänder sig till människor med rötter i andra kulturer som vill hitta ut och samtidigt lära sig bättre svenska.
– Jag vill dela med mig av min egen glädje och visa att alla är välkomna i naturen här, säger hon.

Tar ut ovana i naturen

Många av dem som kommer för första gången har ingen vana alls vid naturvistelser. Det är inte ovanligt att deltagarna oroar sig för farliga djur, eller tror att skogen bara är till för den som äger marken. Dessutom är de ofta rädda för att vara ute ensamma (det gäller särskilt kvinnor), och för att gå vilse. Det måste Hala ta hänsyn till förstås. Därför ser hon som sin första och kanske främsta uppgift att få människor att känna sig trygga. Att deltagarna samtidigt både lär sig lite naturkunskap och ord på svenska blir en fin bonus. Dessutom får de nya kompisar över språkgränserna. Guidningarna har olika teman, exempelvis allemansrätt eller vilka växter man kan och inte kan äta.
– Jag märker att deltagarna blir glada av att upptäcka något nytt. Jag har aldrig varit med om att någon varit ledsen eller uttråkad, säger Hala.

Att guida en multispråksam grupp när man själv ”bara” pratar arabiska och svenska har förstås sina sidor. Men på något sätt går det. Kroppsspråket är viktigt, men naturen hjälper också till genom att förändras med årstiderna och erbjuda många tillfällen till lekfull språkträning och aha-upplevelser, berättar Hala.
Alla deltagare är inte entusiastiska i början. Hala berättar om ett tillfälle när några äldre kvinnor direkt började klaga högljutt om att det var för kallt ute och att de inte ville följa med.
– Men jag vet att jag är en bra ledare och är alltid lika trevlig mot alla. Det tog faktiskt bara en kvart innan de frågade när vi skulle gå ut nästa gång, säger hon.

Från naturnovis till utbildare

Innan Hala kom till Sverige från Irak för tretton år sedan var en välklippt gräsmatta hennes enda erfarenhet av natur. När hon gick ut hade hon alltid hög musik i hörlurarna. Hon vågade inte gå till skogen. Alla träd hon såg var träd bara, alla blommor, blommor.

Så småningom kom hon att arbeta med integration. Genom jobbet mötte hon föreningsutvecklaren Kajsa Grebäck i Naturskyddsföreningen i Örebro län som ville ha hjälp med att hitta personer som var intresserade av att lära sig naturvägledning. Hala kunde absolut ingenting om svensk natur, men tänkte: varför inte jag? Så hon anmälde sig tillsammans med några kollegor.

Nu är Hala anställd av Naturskyddsföreningen sedan 2019 och har själv varit med och utvecklat Språka mellan tallarna-konceptet. Dels leder hon regelbundet guidningar, dels är hon med och utbildar nya naturvägledare som vill guida i samma anda som hon själv gör.
– Vi behövs för att visa och förklara, säger Hala. Den som kommer som vuxen till Sverige lär sig inget om naturen på SFI och Komvux.

Naturvägledarkursen förändrade hennes liv, säger Hala. Idag är hon ute varje dag, även de dagar då hon inte guidar. Väl ute går hon oftast långsamt och lyssnar till naturens ljud. Hon tittar på växter och fåglar och vet många av deras namn. Hon ser en kotte som någon har ätit på och vet att det är en ekorre. Naturen liksom pratar med henne.
– Om jag inte kommer ut under dagen känns något fel inuti, säger hon. Då mår jag inte riktigt bra. Naturen hjälper faktiskt.

Hala Buraq måste vara ute varje dag. Foto: Kajsa Grebäck. 

Nu funderar Hala på ett nytt projekt – Naturkompis – som ska hjälpa människor som gillar att vara i det fria att hitta varandra. Själv blev hon mer trygg och säker i samhället när hon lärde känna naturen. Tryggheten och glädjen smittade liksom av sig till resten av livet. Det vill hon att fler ska få uppleva.

Text: Åsa Ottosson