Engagemang ger hälsa

När Sebastian Kirppu hittar skyddsvärda arter som kritporing och rosenticka blir han smått salig. Han ser dem som sina kompisar. Det är dem och andra raringar han vill rädda när han predikar naturskogens lov på alla sätt han kan komma på under sina guidningar.
– Det är inte bara jag som blir lyrisk över att få se rosentickans gammalrosa vackra porlager, säger han.

Under sina guidningar och inventeringskurser tar han med grupper ut för att visa på hotade naturskogsarter och deras ekologi. På så sätt lär han deltagarna hur man skiljer ut en skyddsvärd skog bland andra.
– Det fina med det är att skogen sedan i bästa fall skyddas och kan komma andra till del, säger Sebastian. Då kan ännu fler njuta och må bra där.

Naturskogen ger kraft och energi

Att naturvistelser är bra för hälsan tvivlar Sebastian inte på. Det är i naturskogen han själv samlar kraft och får ny energi. Man kan knappt tro det men ibland ägnar han sig åt annat än att älga runt (han går väldigt fort och energiskt) och leta rara arter. Han kan ligga still under en kvällshimmel och bara lyssna och iaktta också. Han berättar om vårens utesovarturer när han låg ensam i sin sovsäck under långa kvällar och lyssnade på storlommens rop, taltrastens prat och rödhakens silvriga sång. Och tittade på stjärnorna.
– Att vara i skogen ger mig en inre lycka, säger han.

Ibland har han tid att förmedla den där kvaliteten som naturen har till sina grupper också. Det har hänt att han, vid en flerdagarskurs för blivande fjäll- och vildmarksguider, tar en hel dag till att enbart prata om och förmedla sin kärlek till naturen. Inga prestationer, mycket lite hårda fakta, bara lägereldar, njutning och övernattning i det fria.

De flesta människor har kunskapen om att man mår bra i gammelskogen inom sig, tror Sebastian. Det som hände under pandemin är ett tecken på det. Massor av människor sökte sig ut, men var det i gran-, tall- och contortaplantager eller på kalhyggen som de ville grilla korv? Nej, de flesta åkte till nationalparker och naturreservat. Det var kaos på parkeringarna. Nästan alla ville vara på de cirka sex procent av skogsarealen som redan är skyddad och där den riktiga skogen kan upplevas, som Sebastian uttrycker det.
– Ingen åker ju ut till ett kalhygge och sätter sig där och mår gott, säger han. Eller jo, kanske den skogsägare som tjänat pengar på avverkningen.

Människor som ler mår bra

Att det är bra för människors hälsa också att vara med på hans guidningar är Sebastian säker på.
– Människor som ler mycket brukar ju må bra, eller hur? säger han. Även om jag ibland kommer med dystra besked – det är ju ganska sorgligt det som händer med skogen just nu – så mår människor bra inuti av att engagemanget vaknar.

Han tar ett exempel: en grupp kvinnor i Örebro som tog strid för en fin naturskog i hemtrakten. De hade tidigare gått Sebastians kurser och lärt sig inventera och nu hade de lyckats hitta rosenticka, ullticka och annat fint och därmed fått skogen skyddad. Tillsammans hade de gjort skillnad på riktigt.
– Det var som om de hade gjort sitt examensarbete och fått med beröm godkänt, säger Sebastian. De var så glada, och vad skulle kunna göra mig gladare än det? Man blir lycklig när man hjälper någon annan vare sig det är skogens arter eller en människa.

Men alla som går kurserna blir inte skogsinventerare. Det händer att det kommer fram efteråt att människor känt sig ledsna och uppgivna.
– Gör det lilla du kan, säger jag då. Köp en möbel second hand istället för att handla nytt till exempel. Och det är också helt okej att inte göra något alls.

Sebastian Kirppu med en lavskrika i handen. Foto: Privat

Sebastian Kirppu ser sig först och främst som en skogsambassadör och frilansande skogsaktivist och biolog som inventerar hotade skogar, håller föreläsningar, kurser och guidade turer. För tillfället är han projektanställd av föreningen Skydda skogen.
– Allt jag gör handlar om naturvägledning, säger han. Jag vill förmedla kunskap, känsla och förståelse för våra gammelskogar och deras ekologi.
Han är övertygad om att det är vägen framåt. För den som får lära sig om skogens ekosystem och om dess innevånare och historia öppnar sig en ny värld.
– Jämför med ett besök i Stockholm till exempel. Om man bara går omkring på måfå i staden blir det rätt ytligt. Men följer man med på en guidad tur och får reda på platsens historia och vilka intressanta händelser och människor som varit del av platsen så öppnar sig hela staden för en. Så är det med skogen också.

Text: Åsa Ottosson