Fascination smittar av sig

Att hjälpa människor att hitta ut och väcka deras upptäckarglädje ser Sussie Söderlundh som sina viktigaste uppgifter.
– Det finns så mycket häftigt att visa i naturen, säger hon. Och jag märker att min egen fascination smittar av sig på deltagarna.

Vattenriket väcker förundran

Naturum Vattenriket, där Sussie jobbar heltid, ligger centralt i Kristianstad och erbjuder naturaktiviteter och -guidningar året runt. En viktig ambition är att nå andra än de redan frälsta naturälskarna. Därför ordnas också bland annat utekonserter, akvarellmålning i grupp, historiska guidningar och – det senaste tillskottet i verktygslådan – Vättar och väsen i Vattenriket som Sussie leder.
– Naturen blandar sig alltid i ändå, säger Sussie. Kommer ett gäng gäss och flyger över oss så säger jag förstås det även om jag står i medeltidskläder vid Lillö och pratar om Kalmarunionen.

Sussie Söderlundh i medeltidskläder. Foto: Kristianstads Vattenrike

Att nyfikenhet på och förundran över naturen i biosfärområdet Vattenriket vaknar är alltså det viktiga, inte hur det går till. För när man väl fått en positiv kick brukar man vilja ha mer. Då vill man ha mer av både kunskap och upplevelser.
– Vi gör så att människor får upp ögonen för närnaturen. I slutänden leder det förhoppningsvis till att de känner kärlek till och vill vara rädda om den. Och till att de själva mår bättre, säger Sussie.

Utbildad om natur och hälsa

Kopplingen mellan naturvistelser och människors hälsa uppmärksammades tidigt vid naturum Vattenriket. Genom åren har man erbjudit föreläsningar i ämnet men också praktik i form av uteqigong på naturums takterrass (lugn rörelseträning) och skogsbad (vilsamma sinnesövningar i skogen).

Hela personalen har fått specialutbildning om natur och hälsa. Men det betyder inte att naturvägledarna i tid och otid pratar om det på sina guidningar.
– Man behöver inte skriva folk på näsan att de mår bra av att vara utomhus, säger Sussie. Även om de inte alltid sätter ord på det märker de ju det själva.

Det finns förstås människor som har en tröskel att ta sig över innan de trivs i naturen. För den som förväntar sig att bli underhållen hela tiden kan naturvistelser ibland vara lite tålamodskrävande.
– Men det händer ju nästan alltid något när man är ute, säger Sussie.

Sinnen stimuleras med skogsbad

Sussie Söderlundh studerade till biolog och var engagerad i den lokala Naturskyddsföreningskretsen när hon först kom i kontakt med arbetet i Vattenriket. Hon gick från ideellt engagemang till timanställning och senare heltidsjobb som naturvägledare. Privat är hon ute jämt, säger hon, men har inte riktigt ro att sitta still annat än när solen skiner och hon har en kopp kaffe i handen.

De senaste veckorna har Sussie Söderlundh lett flera skogsbad – där hon under en kortare vandring erbjuder deltagarna olika sätt att använda sina sinnen för att hitta lugn och närvaro i skogen. Platsen har varit Forsakar, ett kuperat naturreservat vid Linderödsåsen med en fyrtio meter djup ravin, brusande vattenfall och skir bokskog. Terrängen där kan vara fysiskt utmanande, så det vill till att deltagarna är i hyfsad kondition.

Sussie har alltid ett första hjälpen-kit i ryggsäcken och en hjärtstartare i bilen på parkeringen en bit bort. För säkerhets skull. Men hittills har allt gått bra.
– När guidningen är så rolig och fascinerande att deltagaren inte tänker på att det är lite jobbigt att gå, då har jag lyckats.

Under skogsbaden får deltagarna ibland göra saker som de inte är vana vid. Som att smyga så tyst de kan, ligga på rygg och titta på molnen eller upptäcka nya minivärldar bland stock och sten med lupp.

En av Sussies talanger som naturvägledare är att hon är bra på att få människor att våga prova nya saker. Som under senaste skogsbadet. En grupp deltagare stod och blickade ut över den djupa ravinen i Forsakar när Sussie fick en tanke: Vi gör höstskrik, inspirerade av Ronja Rövardotter! Till gruppen sa hon: ”Gör ett ljud bara, högt eller lågt, rakt ut över ravinen.” Sagt och gjort. Ropen ekade mot berget i några ögonblick.
– Vi fick till och med svar från någon, säger Sussie. Det var uppfriskande!

Text: Åsa Ottosson