Balans mellan klimatdepp och klimatpepp

Som naturvägledare måste man våga tala klarspråk om klimatkrisen, tycker Jean Esselström, som är friluftslivssamordnare vid länsstyrelsen i Västernorrland med sikte på ett hållbart friluftsliv. Vare sig han ligger på knä i mossan och visar något litet och häpnadsväckande, står i en konferenssal och föreläser eller snackar med kollegor vid ett fikabord känner han sig som en naturvägledare. Och vad han än gör så kopplar han det till klimatfrågan.

– Vi som arbetar med naturfrågor har ett särskilt ansvar. Enklast är att utgå från sin lokala verklighet, det brukar jag göra.

Några exempel som är relevanta för honom är hur varma och regniga vintrar gör snötäcket instabilt och lavinfarligt. Eller att det varmare klimatet gjort att vissa växter – ibland invasiva – flyttat sina trivselmarker längre norrut.

Fokusera på dem som lyssnar

Han vet att många människor vet en hel del om klimatproblemen och är positiva eller åtminstone neutrala till att höra om det under en guidning. Men ibland råkar han på nejsägare, som han kallar dem, som är väldigt negativa och vill ta en diskussion. Jeans råd är att inte låta nejsägarna få för mycket utrymme under en guidning för då tappar man själv lätt orken.

– Fokusera på dem som lyssnar istället, säger han och berättar att han läst forskning som visar att man bara behöver ha med sig 25 % i en grupp för nå social acceptans för det man säger.

– Det är en trösterik tanke. För jag tror att vi klarar av allt annat, inklusive att rädda den biologiska mångfalden, om vi lyckas bromsa klimatförändringarna, säger han.

Med det sagt förstår han att det kan kännas hopplöst och jobbigt att prata om klimatkrisen som naturvägledare. Att man kan tröttna på att försöka överbrygga det stora glapp som finns mellan vad vi människor vet och säger – och vad vi i slutänden gör. Det kan också vara jobbigt att möta sin egen och andra människors rädsla och ibland uppgivenhet inför detta globala hot.

Känslorna är äkta och behövs

Hur man ska dämpa ungas oro har han inget bra svar på. Ska man ens göra det? Han är inte säker på det.

– Vi behöver känslorna för att kunna åstadkomma förändring, säger Jean. Jag känner mig ofta orolig själv. Känslan är äkta och det finns all anledning att känna så. Utmaningen är att hitta en balans mellan klimatdepp och klimatpepp.

Ett bra sätt att kurera klimatdeppet kan vara att organisera sig – att hitta andra människor som tänker likadant och vill göra något. Då känner man sig inte ensam med det jobbiga längre. Tillsammans kan man reflektera: Hur vill vi leva? Hur vill vi må? Vilket samhälle vill vi ha? Att måla upp en bild av hur härligt livet kan bli i framtiden kan vara ett bra bränsle för beteendeförändringar. Själv söker han ständigt nya inspirerande samarbeten – lokalt, nationellt och internationellt. Samarbetena leder bland annat till att hans arbete för ett hållbart friluftsliv blir så mycket roligare. 

Naturvägledare – ett framtidsjobb

Som Jean Esselström ser det kan friluftslivet spela en viktig roll för klimatomställningen. Det erbjuder ju både social samvaro med tid för samtal, stärkande fysisk aktivitet och lugnande naturvistelser.

– Inget är så bra som att vara ute, säger Jean. Väl där blir det mer självklart att koppla ihop sin egen hälsa med planetens. Och hitta kreativa vägar framåt.

Ett annat sätt att ta frågan vidare är att arbeta för att klimatanpassa sin arbetsplats, exempelvis genom att förespråka konferenser som är tids- och platsmässigt anpassade till tågtidtabellen och enbart servera vegansk mat till deltagarna. Eller att hålla konferensen enbart online.

– Om en klimatomställning ska vara möjlig måste vi ifrågasätta många av våra vanor, säger Jean. Men många människor gör redan rätt på olika sätt, och dem måste vi komma ihåg att uppmärksamma och berömma.

Jean Esselström tror att naturvägledare kommer att kunna spela en nyckelroll i klimatomställningen – på det sättet är det ett framtidsjobb. Vad kan vara viktigare än att ge människor tillgång till naturupplevelser, sprida kunskap och ingjuta hopp?

–  Vi behöver en starkare relation till vår naturliga omgivning om vi ska bygga en natursyn som är hållbar i grunden.

Text: Åsa Ottosson

Läs flera artiklar i Naturvägledaren 3/2022.