Åttondeklassare som vill fixa klimatet

Ett gäng åttondeklassare med klasslärare sitter runt eldstaden vid torpet Ahlstorp i Alby naturreservat i Tyresö utanför Stockholm. Naturskolelärarna Jonas Hedlund och Annika Wiberg frågar hur sommaren har varit. En kille berättar att han varit i Spanien och att det var alldeles för varmt, familjen ångrade nästan att de hade åkt dit. De såg skogsbränder på avstånd, det var läskigt. Jonas och Annika hakar på, visar några bilder från översvämningar, bränder, torkade floder och extremväder från sistlidna sommar, här hemma och utomlands, och berättar om följderna av ett förändrat klimat. Jonas tar fram en uppblåsbar jordglob och några mössor för att förklara växthuseffekten. En jord helt utan växthusgaser är kall som en snöboll (utan mössa), med en naturlig halt av koldioxid med mera är den lagom varm (sätter på en mössa), och med en växthuseffekt som förstärkts av mänsklig påverkan (två mössor).

– Om vi inte bromsar nu så höjs medeltemperaturen ytterligare, säger han och sätter på en tredje mössa på jordgloben. 

Jämför förr med nu

Platsen vid torpet är inte vald av en slump. Annika frågar ungdomarna hur mycket de vet om livet förr, hur hårt och slitigt torparfamiljerna hade det. Har de tänkt på att torparnas liv knappt alls tärde på jordens resurser? Det är ju nästan tvärt emot dagens bekväma liv som har ett väldigt högt pris för planeten.  

– Vid det här laget har vi nått fram till en grundförståelse och gemensam problembeskrivning, säger Jonas. Vi måste fixa klimatet! Men hur lever man bekvämt men hållbart? Vilka vägar leder framåt?

Miljön vid torpet är perfekt för det som nu ska följa. Här kommer sällan andra än enstaka hundägare traskande förbi.

– När vi körde konceptet på en skolgård med andra ungdomar i närheten blev åttondeklassarna mer ängsliga och vågade inte släppa loss, säger Jonas.

Klassen delas efter introduktionen upp i tre grupper. En grupp börjar med att gå en reflektionsstig tillsammans med klassläraren, där får de fundera över och diskutera kring olika påståenden om klimatkrisen. Mot slutet av stigen handlar det om sådant som redan görs för att minska uppvärmningen.

– Vi vill ju visa att det inte är kört, säger Jonas, och inte öka på klimatoron i onödan.

Klimatsmart stadsplanering

En annan av grupperna startar med att agera stadsplanerare med uppgift att bygga en modell av ett klimatsmart samhälle i en ruta på marken som mäter två gånger två meter. Till sin hjälp har ungdomarna kottar, stenar, pinnar och diverse naturmaterial som de hittar runt sig. I samhällsbyggandet gäller det bland annat att tänka hur placeringen av skolor, bostäder, sjukhus, arbetsplatser med mera och avstånden mellan dem kan minska klimatutsläppen. Vad behövs för matförsörjningen och för att tillverka mobiltelefoner och datorer? Och vad gör man med dem när de gått sönder? Hur förgyller man livet på ett klimatsmart sätt? Och hur får man fossilfri energi till sitt samhälle?

Man kan tänka sig att högstadieungar skulle fnysa föraktfullt åt att bygga med pinnar och kottar. Men det gör de inte.

– De flesta går faktiskt in för det med liv och lust, säger Jonas. De tycker att det är roligt att få styra, ställa och bestämma.

Den tredje stationen, som Jonas själv brukar ta hand om, kallas Klimatvågen. Här får eleverna vara kreativa och resonera kring vad som krävs för att komma ner från de åtta ton koldioxid per person och år där vi ungefärligen ligger idag till den hållbara nivån – ett ton. Är det politiska beslut? Ny teknik? Ändrade beteenden? Eller allt på en gång? Vad kan de göra personligen?

– Det blir fantastiskt givande diskussioner, även för mig, säger Jonas.

När alla elevgrupperna klarat av tre stationer och en dragkamp med klimattema ska samhällsbyggena från station två redovisas. Den ena gruppen efter den andra får agera stadsarkitekter och presentera sina idéer för kommunstyrelsens ordförande – i form av Jonas – som självklart ser bra saker i alla förslag.

– Ungdomarna gillar rollspelandet, säger han och det hörs att han också gör det.

Blir hes och mör men får energi

Två och en halv timmes gnuggning om klimatet i högt tempo är över.

– Det måste vara fart på saker och ting, säger Jonas. De är ju högstadieelever. Och även om förkunskaperna varierar, så fattar de snabbt.

Det kommer en åttondeklass till på eftermiddagen. Jonas och Annika har träffat 24 åttor denna höst och under en sådan här dag gör han alltså klimatvågen och spelar kommunstyrelsens ordförande sex gånger. Lite hes och mör blir han, men laddar snart om.

– Det ger mer energi än det tar, säger Jonas Hedlund.

Det är nu femton år sedan naturskolan i Tyresö startade sitt klimatprogram. En gedigen lärarhandledning plus ett elevblad delas ut till hjälp i för- och efterarbetet. Detta har lagt grunden till att åttondeklasserna i kommunen idag arbetar mer med klimatfrågan i skolan än tidigare. Kommunens hållbarhetsstrateg samt aktiva rektorer och lärare har fyllt på så att det från och med i år dessutom finns klimatråd på många skolor, ett slags elevråd som bland annat ska kolla utsläppen från sin egen skola och vad man kan göra åt dem. Rådet får också kika på hela kommunens klimatbudget och komma med förslag. Under 2023 ska klimatintresserade ungdomar från årskurs 8 i kommunen få träffa politiker och diskutera med dem.

– Det finns goda förutsättningar för att de här ungdomarna kommer kunna fatta kloka beslut, säger Jonas Hedlund. Det är deras framtid det handlar om.

Text: Åsa Ottosson

Läs flera artiklar i Naturvägledaren 3/2022.