En påläst guide kan förändra livet

Det var en naturvägledare som öppnade ögonen på den dåvarande psykologistudenten Sofia Jonsson. Innan hon mötte honom hade hon trott att många träd var samma sak som en skog och att allt var frid och fröjd i naturen. Nu besökte hon Białowieżaskogen i Polen och den lokale guiden, som nog hade föreställt sig att han bara skulle visa vägen och se till att hon inte slängde skräp, fick en väldigt frågvis deltagare på halsen. Hon ville veta allt han visste om skogen och platsens ekosystem och det han då berättade förändrade henne. Sedan dess har Sofia jobbat med klimat, miljö och hållbarhet.

– En påläst naturguide kan få en livsomvälvande effekt. Nu hoppas jag öppna andra människors ögon.

Sofia tycker att hon har ett ansvar att läsa på och förmedla så mycket hon kan.

– Vi naturvägledare är naturens röst. Så är det.

Det har gått fem år sedan den där turen i den polska urskogen. Numera är hon utbildad vildmarksguide förutom legitimerad psykolog. Hennes masteruppsats handlade om klimatförändringar och människors psykiska hälsa (och ledde vidare till två publicerade forskningsartiklar). Hon har startat en egen verksamhet där hon vill dra nytta av sina olika kompetenser.

– Naturen är den självklara platsen för den som vill prata om klimatförändringarna, säger Sofia.

Del i någonting större

När Sofia är ute i det fria med gäster eller deltagare vill hon på ett så enkelt sätt som möjligt få dem att förstå hur komplexa ekosystemen är. Hon pratar om stubben och skogsgläntan och hur de hör samman med och påverkas av hela skogen, den mänskliga kulturens alla yttringar med allemansrätt, föroreningar, klimatpåverkan med mera.

Hon vill få deltagarna att se sig själva som en del i något större – och tänka efter.

– Det blir intressanta samtal, säger hon. Alla kommer in med sina kunskaper och erfarenheter; en är ingenjör, en annan konstnär, en tredje något annat.

När hon arbetar som vildmarksguide brukar klimatfrågan ibland komma upp spontant. Som när hon i somras gick genom en tallskog i +30 graders värme med en grupp deltagare från södra USA. Sofia bad nästan om ursäkt för värmen och torkan, men de svarade att för dem är den temperaturen normal eller till och med sval.

– Jag lärde mig mycket av att prata om klimatförändringarna med dem, säger hon.

Som vildmarksguide lägger hon nästan alltid sin psykologroll åt sidan helt.

– De är ju på semester och har inte betalt för att gå ut med en psykolog.

Orka leva med osäkerhet

Men om deltagarna i en guidning själva ber om råd så delger hon dem en metod hon brukar rekommendera för att orka leva med osäkerheten när det gäller framtiden.

1. Fundera på vad du själv kan göra för att vara en del av lösningen. Sluta flyga, åka mindre bil, köpa färre prylar? Att göra något proaktivt minskar känslan av osäkerhet. Läs på, men kom ihåg att ta även positiv information, inte bara negativ. Det händer ju trots allt mycket bra också, säger Sofia. Det är viktigt att skapa sig en realistisk bild.

2. Öka känslan av gemenskap. Gå exempelvis med i en organisation eller förening som agerar mot klimatkrisen. Berätta för familj eller vänner att du har det tufft psykiskt. Gå med i ett nätforum eller studiecirkel som du känner handlar om rätt saker och kan ge stöd. Du är verkligen inte ensam om dina känslor, det märker du då.

3. Våga gå in i känslan. Sätt fingret på vad som känns fel. Använd svaret som kommer till dig som en språngbräda till förändring.

Att inte känna något vore konstigt

– Det är lätt att bli passiv och sätta sig och vänta på att samhället ska gå under, men om man vågar bejaka sin ångest och oro kan det ge motivation till förändring, säger Sofia.

Sofia känner själv av klimatoro och tycker att samtalen och diskussionerna med deltagare vid guidningarna, ja hela hennes yrkesval, lindrar den.

– Klimatångest eller klimatoro är egentligen inget jag tycker att man ska jobba bort, om man gör det lever man ju i förnekelse. Vi lever med ett stort hot mot mänskligheten, att inte känna något då vore konstigt.

Sofia Jonssons dröm är att få arbeta med ungdomar. Hon har skrivit till skolor på hemorten och presenterat sig och berättat vad hon kan bidra med men utan att få någon respons hittills. Företag är en annan målgrupp.

Eventuella klimatskeptiker hon stöter på längs vägen lägger hon inte något krut på, det är inte värt energin det tar, säger hon.

– Kanske har de många problem privat, kanske är hotet så stort att det blir omöjligt att ta in för dem, säger hon. Förnekelsen blir en skyddsmekanism.

Text: Åsa Ottosson

Läs flera artiklar i Naturvägledaren 3/2022.