Ungdomar och seniorer gav nya idéer

I Smedjebacken är naturen nära överallt. Malingsbo-Klotenleden, Bruksleden, Romboleden med flera går genom kommunen och gör det lätt för den som gillar vandring att trivas här. Men fritidschefen Siw Östlund, utbildad naturvägledare, vill att fler än friluftsrävar och naturnissar ska hitta ut. Därför satsar man nu särskilt på att rusta upp, utveckla och höja säkerheten på vandringslederna.
– Man ska inte behöva ha med sig en guide för att våga gå här, säger hon. Vi vill att lederna ska användas mer, skogen och naturen är en resurs för folkhälsa och trivsel.

Möten med lokalbor gav ökad kunskap och ökad engagemang om den lokala naturen

Steg ett har varit en noggrann inventering av vandringsleder och promenadvägar i kommunen.
– Vi har varit i varenda by och hälsat på, och fått veta mer om var människor rör sig i landskapet till vardags, säger Siw. Det har bland annat gjort att vi hittat fyra populära vandringsstråk som vi inte kände till innan.

En arbetsgrupp med Siw Östlund, kommunens GIS-samordnare (expert på kartunderlag och geodata, miljöstrateg och park- och skogschef bildades. Ortens föreningar bjöds in och uppmuntrades att engagera sig och söka pengar för att förbättra uppmärkningen av stigar och vandringsleder. Ett antal lokala grupper har startats sedan dess.
– Det känns inspirerande och jätteroligt, säger Siw.

För en extra satsning valde kommunen ut en naturskönt belägen kortare ledsträcka längs Skräddartorpsån ner mot sjön Lumsen.
– Där finns ett vattenfall, eller snarare en fors, som är otroligt vacker. När jag kommer dit infinner sig alltid ett lugn, säger Siw.

Skräddartorpsfallet. Foto: Siw Östlund

Kommunen frågade målgrupperna vad de tyckte

Kommunen visste redan att det rör sig mycket folk i området och att de flesta är naturvana. Med den nya ledsträckningen ville särskilt rikta sig till familjer med lite äldre barn, seniorer och ungdomar. Man skissade på en relativt lättgången vandringsrunda som först följer en stig nedströms och sedan går tillbaka på andra sidan det strömmande vattnet längs en grusväg. Naturvärdena är höga i området, i vattendraget finns bland annat flodpärlmussla och öring.

Siw kontaktade SLU Centrum för naturvägledning (CNV) för att få hjälp och inspiration kring naturvägledningen. Sedan satte hon varsin karta i händerna kommunens miljö- och vattenplanerare, kommunantikvarien och park- och skogschefen för att de, var och en, skulle gå sträckan och värdera vad de tyckte var värt att lyfta fram längs leden. De skulle också tänka till kring målgrupper.
– De var jätteexalterade när de kom tillbaka, säger Siw. Och tack vare sina olika expertområden hade lagt märke till helt olika saker! Det var jättebra.

Vid ett digitalt möte med CNV valdes två huvudteman för naturvägledningen: strömmande vatten och skog. Att berätta om hur vattendraget förändrats med flottningen och hur man sedan återställt det kändes viktigt, liksom att väva in information om arter som trivs här. Siw själv vill också gärna ha med uppmaningar till sinnesnärvaro, inspiration till barkbåtsrace och liknande.
– Jag vurmar mycket för det här med att klämma på saker, känna, lyssna, se, säger hon. Det vill jag gärna ha in.

Efter detta följde en workshop i fält med CNV:s expertis. En gymnasieklass, ett gäng 65+are och några kollegor från kommunen kom för att provgå leden, 25–30 personer totalt. Man fick ikläda sig olika roller i mindre grupper, några skulle exempelvis tänka som en barnfamilj när de gick leden. Kartor med tänkta stopp och ett frågeformulär delades ut innan avgång.

Siw berättar att den mest oväntade responsen kom från ungdomarna. En del av leden tyckte de var tråkig att gå! De kom med nya idéer om var man skulle stanna, och ville att det skulle hända något roligt där. Några unga med ursprung i andra länder lyfte fram att vi har så rent vatten här och ville veta mer om dricksvatten och liknande. ”Barnfamiljerna” efterlyste kortare delsträckor för att barnen skulle orka. Seniorgruppen önskade sig fler vilobänkar och skyltar med information om vad som format landskapet på just den platsen.

Två figurer, en för vuxna och en för barn, ska tas fram och följa vandrarna på skyltarna längs leden. Den vuxna figuren ska också följa med in på Malingsbo-Klotenledens skyltar, den ansluter vid lägerplatsen vid Lumsen.

Att det måste bli just skyltar som är huvudspåret när det gäller naturvägledningen vid Skräddartorpsån råder det inga tvivel om.
– Mobiltäckningen är urusel längs ledsträckan, säger Siw. Det kan ju vara därför som ungdomarna tyckte att det blev lite tråkigt.

Intervju och text: Åsa Ottosson