Djurvälfärd i ekologisk grisproduktion — förbättrad benhälsa genom byte av faderras?
Projektansvarig: Anna Wallenbeck, Institutionen för husdjursgenetik, SLU.
Medarbetare: Maria Alarik, Hushållningssällskapet.
I samarbete med: Eva Heldmer, Svenska Djurhälsovården AB.
Målet med den här studien är att undersöka möjligheterna till att förbättra benhälsan hos grisar i ekologisk produktion genom byte av faderras till slaktgrisarna.
I ekologisk grisproduktion föder man i de allra flesta fall upp grisar av samma raser som i konventionell produktion. Dessa raser är framavlade för hög produktion i konventionell produktionsmiljö. Produktionsmiljön skiljer delvis mellan ekologisk och konventionell produktion, och belastningen på lederna är ofta högre för grisar i ekologisk produktion, vilket leder till allvarligare former av osteokondros.
Den vanligast förekommande faderrasen till slaktgrisar är Hampshire i Sverige och Duroc i Norge. Båda raserna är tillgängliga för producenter i båda länderna. Det finns vetenskapliga och praktiska indikationer på att Durocgrisar har robustare ben, vilket skulle kunna leda till att de klarar av påfrestningarna i de ekologiska besättningarna bättre än Hampshiregrisar. För att undersöka detta ska vi i den här studien undersöka:
- exteriör,
- benställningar,
- rörelser,
- ledanmärkningar vid slakt och
- produktion
hos 500 Hampshire- och 500 Durocavkommor som fötts upp i ekologiska besättningar.
