Den ekologiska mjölkgården som kolsänka

Projektansvarig: Torsten Eriksson, Institutionen för husdjurens utfodring och vård (HUV), SLU Uppsala; Fodervetenskap. 

Projektgrupp: Horacio Gonda; Kamyar Mogodiniyai Kasmaei och Bengt-Ove Rustas, samtliga HUV.

Referensperson: Erik Dahlén, Stockholm Exergi.

Utöver att vara kolsänka finns indikationer på att biokol har flera egenskaper som kan bidra till betalningsförmågan för att ta in det i kedjan foder-mjölkproduktion-gödselhantering-odling. Det är både direkta produktivitetshöjande och/eller kostnadsbesparande effekter och indirekta miljömässiga effekter som motiverar merpris till kund eller premie från samhället. Det här projektet undersöker och kvantifierar sådana effekter på en rad punkter i den ekologiska mjölkgårdens foderkedja.

1. Biokol som tillsats vid ensilering för förbättrat fodervärde och säkrare ensilering. Vallgrödor förtorkas i regel för att underlätta ensileringen och begränsa fermentationen så att mer av protein och kolhydrater finns kvar i onedbrutet skick. Hur långt förtorkningen kan drivas begränsas av försämrade packningsegenskaper, ökat bladspill och större väderberoende. Vår hypotes är att biokoltillsats genom att sänka vattenaktiviteten kan ge samma effekt som långt driven förtorkning vid en lägre torrsubstanshalt men med bibehållen packningsförmåga och utan bladspill.
2. Biokol för att minska våmmens bildning av metan och ammoniak. Ensilage med biokoltillsats undersöks in vitro med hypotesen att metanbildning och ammoniakhalt i våmvätskan minskar.
3. Biokol i fodret för att ge torrare gödsel och renare djur. Ensilage med biokoltillsats utfodras till kvigor. Gödselns konsistens och djurens renhet undersöks med hypotesen att biokoltillsatsen ger torrare gödsel och renare djur och att effekten är densamma oavsett om biokol tillsätts vid ensilering eller vid utfodring.
4. Biokol för att minska bildning av metan och ammoniak vid lagring av flytgödsel.