Att bryta vall eller gröngödslingsgröda på senhösten och därefter så vårsäd gav mindre kväve- och fosforläckage än brytning tidig höst med efterföljande höstvete. Läckaget efter åkerböna studerades också i fältförsöket.
Forskare vid Institutionen för mark och miljö vid SLU undersökte hur utlakningen kan minskas i ekologiska växtföljder. Försöket genomfördes på Lanna försöksstation i Västergötland på två närliggande fält med separat dränering av varje försöksruta på en 47-procentig lera. I fältförsöket efterliknades två växtföljder som representerade en mjölkgård och en spannmålsgård. På mjölkgården innehöll växtföljden höstvete efter vallbrott, åkerböna, korn och en tvåårig klöver/gräsvall (30/70). På spannmålsgården ingick två ettåriga vallar. På mjölkgården gödslades med flytgödsel i mängder som motsvarade den mängd växtnäring i foder som producerats på fältet. Spannmålsgården fick enbart gröngödsling.
Läckaget av kväve och fosfor var totalt sett lågt från båda växtföljderna. Största delen av förlusterna skedde under perioden 1 oktober till 31 maj, med högre förluster från spannmålsgården med 9,1 kg kväve per hektar och 0,55 kg fosfor per hektar jämfört med mjölkgården med 6,8 kg kväve per hektar och 0,39 kg fosfor per hektar. Skillnaden var dock statistiskt säker bara för de växande vallarna.
Med vallbrott i september och etablering av höstvete därefter så läckte det mycket kväve under vintern. Om vallen istället bröts i oktober/november och marken fick ligga bar tills våren då den såddes med korn minskade läckaget. Fosforläckaget efter brytning av ettårsvallen blev då lika lågt som i växande vall. Efter de tydliga resultaten rekommenderar forskarna att höstvete inte odlas efter vallbrott utan att vallen istället bryts sent på hösten för att sedan sås med vårsäd.
Läckaget av kväve och fosfor följde ett liknande mönster i växtföljderna förutom att störst fosforförluster uppmättes efter åkerböna på plöjd jord. Störst fosforförluster uppmättes under perioder med hög avrinning, vilket kan bero på mycket makroporer i lerjorden som åkerbönans pålrot kan ha bidragit med. Möjliga åtgärder för att minska fosforläckaget efter åkerböna kan vara kultivering efter skörd för att bryta vattentransporten genom makroporer. Detta kan dock öka kvävemineraliseringen och därmed risken för kväveläckage. Etablering av fånggröda efter åkerbönan har i andra studier minskat kväveläckaget, men om det är en effektiv åtgärd mot fosforläckage är inte undersökt. Däremot visade denna studie att insådd av vall, som kan liknas vid en fånggröda, tydligt minskade fosforläckaget.
Källa: Neumann, A., Torstensson, G. & Aronsson, H. 2011. Losses of nitrogen and phosphorus via the drainage system from organic crop rotations with and without livestock on a clay soil in southwest Sweden. Organic Agriculture. 1: 217-229. http://www.springerlink.com