Låga doser bekämpningsmedel skadligt för humlor och tambin

Studierna rör hur en sorts bekämpningsmedel, neonicotinoider, påverkar pollinerare negativt även vid relativt låga doser. Neonicotinoider är systemiska bekämpningsmedel vilket innebär att de tas upp av växten de sprutas på och därför kan finnas i nektar och pollen som sedan hämtas upp av pollinerare.

Studierna har väckt missnöje bland tillverkarna av dessa bekämpningsmedel, och ett svar på kritiken i studierna väntas inom kort.

Fransk studie på tambin
I den ena studien som utförts i Frankrike, skriver författarna att deras resultat kan vara en del av förklaringen till varför kolonier av tambin ibland kollapsar. Detta kallas Colony Collapse Disorder (CCD) och har drabbat tambikolonier på hela norra halvklotet. Orsakerna till denna kollaps tros vara bekämpningsmedel, patogener, parasiter eller förstöring av naturliga habitat som är viktiga för bina.

Det man visat i denna studie är att även låga doser av thiamethoxam (en neonicotinoid) leder till att många tambin dör eftersom deras förmåga att hitta tillbaka till bikupan försämras. Man studerade detta genom att sätta sändare på en mängd tambin och sedan släppa ut dem på olika avstånd från bikuporna. Tidigare studier har sett att låga doser av neonicotinoider kan leda till att tambin beter sig onormalt när de letar föda, att deras ”doftminne” försämras och att de de orienterar sämre.

När forskarna sett hur många av de märkta tambina som kunde hitta tillbaka till bikupan och inte kunde de använda dessa siffror för att simulera hur bisamhällens utvecklas om de utsatts för detta bekämpningsmedel. Det visade sig då att samhällen där tambin utsatts skulle minska så mycket under blomningsperioden att de skulle ha svårt att återhämta sig efteråt.

Engelsk studie på jordhumlor
Den andra studien är från Storbritannien och rör en annan neonicotinoid, imidacloprid, och har utförts på den mörka jordhumlan (Bombus terrestris). Enligt forskarna finns det inte så många fältstudier av effekterna av låga doser av neonicotinoiden på humlor, men de studier som gjorts tidigare har visat att humlornas födosöksförmåga försämrats.

I den här studien användes 75 kolonier av jordhumlor och de utsattes under två veckor för en av tre behandlingar: nektar och pollen utan bekämpningsmedel (kontroll), med en låg dos eller med en hög dos bekämpningsmedel. Den låga dosen motsvarade ungefär de doser humlor kan förväntas utsättas för i naturen.

Efter två veckor sattes kolonierna ut i naturen och forskarna följde deras utveckling. De kolonier som utsatts för låga eller höga doser bekämpningsmedel ökade mindre i vikt (ett mått på kolonitillväxt) än de som inte utsatts för bekämpningsmedel. De med låg dos blev i genomsnitt 8% mindre, och de med hög dos 12% mindre än kontroll-kolonierna.

Man hittade ingen skillnad mellan de olika kolonierna vad gällde antalet hanar, arbetare, puppor eller tomma ”puppceller”. Vad man däremot fann var att antalet drottningar var många gånger lägre i de kolonier som utsatts för bekämpningsmedel, endast 2.0 och 1.4 i medel per koloni mot 13.72 i kontroll-kolonierna. Detta kan vara ett resultat av att endast riktigt stora kolonier kan producera drottningar. Följderna blir allvarliga för humlorna eftersom det endast är drottningarna som övervintrar och startar upp nya kolonier året därpå.