SLU-nyhet

Kvävestyrning – viktigt vid ekologisk odling av trädgårdsgrödor och potatis

Publicerad: 05 juni 2012

Tillgång på tillräcklig mängd kväve vid rätt tidpunkt identifierades som den största utmaningen när det gäller växtnäringsförsörjningen till ekologiskt odlade trädgårdsgrödor. Detta framkom i en enkätundersökning som EPOK har utfört bland ekorådgivare.

Kvävestyrning är viktigt för såväl frilandsgrönsaker och potatis, frukt och bär, som för odling i växthus. En sen frigörelse av kväve från organiska gödselmedel kan också ge ett obalanserat förhållande mellan kväve och kalium, något som påverkar balansen mellan växtens vegetativa och generativa utveckling.

Svårigheterna att kontrollera balansen mellan kväve och kalium begränsar odlarens möjligheter att styra plantan. För den ekologiska odlingen av krukväxter, där växtens utseende är avgörande, uppgavs svårigheterna med att styra kulturernas utveckling som ett viktigt hinder för fler odlare att gå över till ekologisk produktion.

Även för potatis är det svårt att få en tillräckligt bra kvalitet om mycket kväve frigörs sent under odlingsperioden. Obalans har också observerats mellan andra näringsämnen än kväve och kalium. Gödselmedel som innehåller mycket kalium kan ge problem med magnesiumbrist. Flera av rådgivarna hade observerat mikronäringsbrist i samband med höga pH. Vid odling i begränsade substratmängder i växthus kan ackumulering av salter vara ett problem.

Rätt timing och balans mellan näringsämnen
Att näringsämnena kan tillföras i mängder och takt som är anpassad efter växtens behov är viktigt både för att uppnå optimal skörd och för att undvika växtnäringsläckage. Förluster av kväve och fosfor genom ytavrinning och dräneringsvatten kan ge problem med övergödning och algblomning. Flera rådgivare tog upp problemet med att fosfor ibland ackumuleras vid ekologisk odling. Många organiska gödselmedel, som t.ex. stallgödsel, innehåller för mycket fosfor i förhållande till kväve i jämförsel med växtens behov.

För att få tillräckligt med kväve tillför odlaren ofta fosfor i överskott. Med en ökande fosforhalt i marken ökar risken för fosforförluster. Exempel på åtgärder som användes av odlarna för att begränsa förlusterna av växtnäring var anpassning av tidpunkter för vallbrott och gödselspridning, myllning av gödsel, användning av fånggrödor samt val av gödselmedel med låg fosforhalt.

Mer kunskap efterfrågas
Rådgivarna efterlyste mer kunskap om de organiska gödselmedlens kvävetillgänglighet och  hur man optimerar styrningen av växtnäringstillförseln i verkliga odlingssystem. Hur stora är förfruktseffekterna av olika gröngödslings- och fånggrödor? Vad är en bra växtföljd, anpassad för optimalt växtnäringsutnyttjande?

Mer kunskap behövs även om rationell hantering och tillförsel av organiska gödselmedel. Vilka gödselmedel går att sprida i vilka gödselblandare/ gödselspridare? För mer exakt växtnäringstillförsel behövs gödselmedel som fungerar bra för övergödsling under odlingsperioden. Lämpliga gödselmedel för droppbevattning efterlystes för odling av frukt, bär och krukväxter. Det fanns även önskemål om flera enkla, praktiska demonstrationsförsök där växtnäringsproblematiken kan åskådliggöras.

Växtskyddet är också viktigt
Många rådgivare underströk betydelsen av att analysera jordens och växtens innehåll av växtnäringsämnen för att bättre kunna styra både gödselmängder och gödslingstidpunkt under kulturtiden. Det framhölls även att växtskyddsinsatser är viktiga för att uppnå bra tillväxt, höga skördar och därmed ett optimalt växtnäringsutnyttjande. 

 


Kontaktinformation