Blandjordbruk med husdjur och växtodling både lönsamma och miljövänliga?

Utvecklingen mot intensiva och specialiserade jordbruk främjas av att marknaden globaliseras och ger samtidigt upphov till betydande negativ miljöpåverkan. Samma utveckling hotar överlevnaden av blandjordbruk som har husdjur, växtodling och diversifierad produktion. Till hotbilden bidrar en brist på arbetskraft inom det europeiska jordbruket eftersom blandjordbruk kräver många olika kompetenser.

Både ekonomiskt och miljömässigt hållbara
Forskarna konstaterade att blandjordbruken hade den mest diversifierade markanvändningen vilket är gynnsamt för den biologiska mångfalden. Detta gällde både lokalt och på regional nivå. Blandjordbruken köpte och sålde mindre kväve än mjölkgårdarna och växtodlingsgårdarna och hade lägre kväveöverskott, detta minskar risken för kväveförluster. Nötköttsgårdarna omsatte minst mängd kväve och hade lägst kväveöverskott på grund av att de maximerade utnyttjandet av gräsmarker, vilket gav den lägsta risken för kväveförluster. 

Författarnas slutsatser är att blandjordbruk är effektiva på grund av att bonden utnyttjar synergier och att produktionen är diversifierad. Blandjordbruk reducerar också bondens finansiella risk. Ett jordbruk med både husdjur och växtodling verkar vara en väg att bedriva ett miljömässigt och ekonomiskt hållbart jordbruk 

Data från ”riktiga” gårdar
En grupp franska forskare konstaterade att det finns teorier och experiment i forskningen som visar att blandjordbruk, som var mycket vanligare förr, kan vara ett lönsamt alternativ till specialiserade jordbrukssystem. Blandjordbruk kan förbättra kretsloppet av växtnäring, minska insatserna av kemiska bekämpningsmedel och generera samverkansvinster på gårdsnivå. Samtidigt har mycket få bedömningar av miljömässiga och ekonomiska resultat gjorts på verkliga jordbruksföretag.

Dessa forskare gjorde en bedömning av fyra olika typer av jordbruksföretag; mjölk, nötkött, växtodling samt både husdjur och växtodling. De jämfördes med avseende på påverkan på miljö och ekonomi. Totalt ingick dokumentation för år 2007 från 48 gårdar i den franska regionen "Coteaux de Gascogne".

Ekonomisk och miljömässig bedömning av gårdarna
I den ekonomiska bedömningen ingick total bruttomarginal, produktionskostnader och analys av känsligheten i bruttomarginaler för fluktuationer i priset på köpta och sålda produkter. I miljöbedömningen analyserades typ av odlingssystem genom att bedöma produktionsintensitet och -metoder, t ex intensiv jordbearbetning kontra plöjningsfri odling. Det ingick också analys av markanvändning och beräkning av kvävebalanser för gården för att bedöma den biologiska mångfalden och risk för kväveförluster. Bedömningen av olika typer av jordbruksföretag jämfördes också på lokal, regional och på EU-nivå för att åskådliggöra variationer beroende av skala och plats. 

Mindre känsliga för fluktuationer
Resultaten för de 48 gårdarna i "Coteaux de Gascogne" visade att blandjordbruk inte hade signifikant högre bruttomarginaler än specialiserade gårdar, men var mindre känsliga för prisfluktuationer på inköpt handelsgödsel och foder jämfört med mjölk- och växtodlingsgårdar. Blandjordbruk hade också lägre kostnader än specialiserade växtodlingsgårdar. De lägsta kostnaderna hade gårdar med nötköttsproduktion beroende eftersom produktionen var baserad på hemmaproducerat foder bestående av gräsmarker. 

De ekonomiska fördelarna med blandjordbruk i "Coteaux de Gascogne" kunde inte lika tydligt urskiljas när gårdstyper jämfördes på regional, nationell och EU nivå. En orsak är att platsen där jordbruket bedrivs påverkar produktionspotentialen. Specialiserade jordbruk ligger oftare på bördiga slätter eller strategiskt nära infrastruktur, arbetskraft och marknad. Blandjordbruken i "Coteaux de Gascogne" hade inte samma optimala förutsättningar och kunde därför inte nå sin fulla potential.

Problem med definitioner
Resultaten visade att gårdar med liknande produktionssystem använde ett brett utbud av odlingsmetoder och att graden av intensifiering också varierade. Den stora variationen inom en viss gårdstyp kunde bero på hur författarna valde att definiera de olika gårdstyperna. Således exkluderades mjölkgårdar och nötköttsgårdar med stor andel hemmaproducerat foder från gårdstypen blandjordbruk, detta kan enligt författarna själva uppfattas som fel ur agronomisk synvinkel. En annan orsak till den stora variationen inom en gårdstyp kan bero på att bönder bedriver jordbruk på olika sätt fast de producerar samma produkt.