SLU-nyhet
Ekologisk dikalvsproduktion mer lönsam
Publicerad: 17 januari 2013
Ekologisk dikalvsproduktion är mer lönsam än konventionell dikalvsproduktion med nuvarande system för ersättningar från EU. Det har Pernilla Salevid och Karl-Ivar Kumm vid Institutionen för husdjurens miljö och hälsa, SLU Skara, visat med lönsamhetsberäkningar av olika produktionsmodeller för uppfödning av dikalvar.
Antalet mjölkkor minskar i Sverige och därmed även antalet mjölkraskalvar som finns tillgängliga för köttproduktion. Detta har gjort att konsumtionen av importerat kött har ökat betydligt samtidigt som vi har vi ett mål om att hålla våra landskap öppna.
Lönsamhet i dikalvsproduktion undersöktes
För att klara det behöver vi betande djur och därmed en ökning av antalet dikor. Lönsamheten i dikoproduktionen blir därmed oerhört viktig för att antalet dikor inte ska minska i stället. Forskarna har satt upp ett antal modeller inom ekologisk och konventionell dikalvsproduktion i olika delar av Sverige, med 100 eller 200 kor, tunga eller lätta köttraser samt olika kalvningstidpunkter och foderstater.
Stora ekologiska besättningar med tunga köttraser mest lönsamma
Den mest lönsamma modellen är ekologisk produktion med större besättningar och tunga köttraser. Anledningen till att denna modell är lönsammast är miljöersättningar för ekologisk produktion samt att det behövs en större areal för ekologisk produktion jämfört med konventionell och för tunga raser jämfört med lätta. Därmed ger modellen högre miljöersättning, kompensationsbidrag och gårdsstöd per djur.
Byggnadskostnaderna och arbetsåtgången per diko blir lägre om man har fler kor i besättningen. Om ersättningssystemet ändras så att det till exempel blir lägre arealersättningar blir förutsättingen för lönsamheten annorlunda.