Färska studier visar tecken på att betesbeteende kan skilja sig åt mellan traditionella raser av kor framavlade i miljöer med begränsad fodertillgång och moderna raser framavlade i miljöer med bättre näringstillgång.
Inte minst inom ekologisk djurhållning diskuteras om det passar bättre att använda traditionella raser än de vanligen använda moderna raserna som är avlade för hög produktion..
Resultat från två jämförande studier
Enligt resultat från två svenska studier av ettåriga kvigor respektive mjölkkor finns det vissa rasskillnader i betesbeteende och födoval, men beteendet påverkas mer av kvaliteten på betet och på årstiden. I båda studierna valde djuren tydligt var de ville beta, vilket sannolikt var kopplat till betets näringsmässiga kvalitet. Resultaten visade dock något bättre chanser att få flera vegetationstyper betade när man använder en traditionell ras.
Väneko mot charolais och fjällko mot holstein
Raserna som användes i studierna var kvigor av lantrasen väneko och charolais som studerades på naturbetesmark samt fjällkor och holsteinkor som studerades på en fäbod. I båda försöken användes GPS-halsband för att lokalisera djuren. Produktionsnivåerna (tillväxt respektive mjölkavkastning) skiljde sig inte mellan raserna.
Vänekor mer aktiva
Vänekvigorna var mer aktiva och de betade mer älggräs på våren än vad charolaiskvigorna gjorde, men generellt var skillnaderna i beteende mellan raserna små i studien. På hösten var näringsinnehållet i betet lägre än tidigare under betesperioden, vilket kvigorna kompenserade med att beta en större del av dygnet.
Mjölkkorna studerades på fjällbete efter morgonmjölkningen till att de återvände självmant under eftermiddagen. Det fanns inga skillnader mellan raserna i val av betesväxter eller hur stor andel av den tillgängliga betestiden som djuren betade. Holsteinkorna tillbringade dock mer tid på en öppen betesvall vid en närliggande fäbod än vad fjällkorna gjorde (31 jämfört med 24 procent av tiden).
Fjällkorna betade i skogen
Studien indikerar därmed att en modern mjölkkoras i större utsträckning än en traditionell ras väljer att beta i områden där vegetationen har hög smältbarhet, som gräs. Fjällkorna gick längre sträcka (25 procent) på betet än holsteinkorna och var mer utspridda vilket kan förklaras av mer utspridda foderresurser i skogen än på betesvallen.
Presentation på jordbruksverkets FoU-dagar 9-10 april 2014.