SLU-nyhet
Naturliga fiender gynnas bäst av medelkomplexa landskap
Publicerad: 08 september 2015
Naturliga fiender till skadegörare på våra odlade grödor behöver ofta mer resurser än vad som vanligen kan erbjudas i dagens intensiva lantbruk. Det kan till exempel handla om växtbaserad föda i form av pollen och nektar när bytesdjuren är för få eller skyddade övervintringsplatser. Genom att så in blomsterremsor i odlingsfälten är förhoppningen att de naturliga fienderna ska bli effektivare och bekämpa fler skadegörare.
Att gynna naturliga fiender genom att tillföra resurser i form av nektar och pollen till odlingsfälten har tidigare visat sig vara mest effektivt i medelkomplexa landskap. Stämmer det även för bekämpning av kålmal och bladlöss som äter på odlad kål? Detta har nu undersökts i kålfält i Nya Zeeland av Mattias Jonsson (SLU) och hans kollegor.
I studien undersöktes om blomsterremsor ökade den biologiska bekämpningen av kålskadegörare och hur effekten påverkades av det omgivande landskapet. Kålfälten med blomsterremsor placerades i olika landskapstyper som skiljde sig åt i komplexitet. De mest komplexa landskapen hade en hög andel gräsmark och lägre andel odlingsmark medan de enklaste främst bestod av odlingsmark med ettåriga grödor.
Studien visade att den biologiska bekämpningen gynnas mest av att blomsterremsor blir insådda i fältkanterna i medelkomplexa landskap. För i de riktigt komplexa landskapen finns redan tillräckligt med resurser som de naturliga fienderna kan utnyttja. Medan bristen på naturliga fiender i de minst komplexa landskapen gör att effekten av tillförda resurser ofta uteblir.
Enligt forskarna visar detta att det är mest lönsamt att satsa på att gynna naturliga fiender i medelkomplexa landskap eftersom effekten blir störst i förhållande till investeringen.
Ulf Nilsson