Samhällsnyttan med ekologiskt lantbruk – idag och imorgon

För att stimulera diskussionen om vilken utveckling vi vill se för ekologisk produktion och konsumtion och för att fortsätta dialogen om ”Eko 3.0” som EPOK initierat i Sverige, ordnade EPOK ett seminarium där Niels Halberg, chef för International Centre for Research on Organic Food Systems (ICROFS) presenterade en omfattande kunskapssyntes om samhällsnyttan av ekologiskt lantbruk och om potential och hinder för ekologiskt lantbruk att mer kraftfullt bidra i svaren på framtidens utmaningar. Efter Halbergs inledning vidtog ett dialogsamtal med svenska forskare och en engagerad publik.

ICROFS står på två ben i sitt stöd till forskningen, berättade Niels, det ena är att kunskap ska tas fram som motsvarar näringens behov för att bli effektivt och expandera, det andra är att vara kritisk och följa upp huruvida ekologiskt lantbruk lever upp till sina egna ideal. Kunskapssyntesen från 2015 är ett exempel på det senare.

Varför då bry sig om detta, frågar sig Niels som har en mångårig bakgrund inom forskningen kring ekologiskt lantbruk och ekologisk mat. Han anger två skäl, varav det ena är marknaden.

– I trettio år har jag hört inom lantbruket – oavsett om det rör sig om hållbarhet eller annat – att vi ”producerar det konsumenten vill ha”. Men nu är det en stor andel konsumenter som vill ha ekologisk mat eller annan slags miljövänlig och hälsosam mat. Producenterna har delvis svarat, men inte inom alla produktionsgrenar. Exporten har ökat, men fortfarande behövs import för att täcka den växande efterfrågan

Det andra skälet han ser är samhällsnytta.

– Från min personliga utgångspunkt är det inte ideologi. Det är pragmatism, det handlar om ett sätt att se på framtiden för lantbruket. Vi har ett starkt stöd från konsumenterna. Det är ett fullskalelaboratorium som är betalt av konsumenterna. Låt oss göra det bästa av det!  Vi vet inte någon av oss vilka produktionssystem som kommer att vara bäst om 30 år. Det vi vet är att de verkligen behöver förbättras.

Eko som mångfunktionellt verktyg

Kunskapssyntesen om samhällsnytta involverade cirka 65 forskare och experter. Många studier är inriktade på enskilda nyttoaspekter, till exempel klimatfördelar eller hälsofördelar, men den här syntesen fokuserades på synergier. Detta för att många politiker och andra beslutfattare argumenterar att satsning på eko ofta blir för dyr i förhållande till vad man får ut när man tittar på enskilda aspekter en och en. Små åtgärder i konventionellt lantbruk kan med detta synsätt bli mer kostnadseffektivt än en satsning på ekologisk produktion. Men ekologiskt lantbruk kan ses som schweizisk armékniv som samtidigt svarar mot en hel rad av problem, menar Niels. 

I linje med internationell forskning presterar enligt kunskapssyntesen ekologiskt lantbruk bättre gällande biodiversitet. Jordarna är generellt mer biologiskt aktiva, lagrar in mer kol och har bättre struktur. Med ekologisk produktion minimeras risken för kemiska bekämpningsmedel i naturmiljö och grundvatten och från arealer med ekologisk mjölkproduktion blir kväveläckaget mindre. När det gäller ekologiska växtodlingsgårdar tycks däremot kväveläckaget vara samma som från konventionell produktion och när det gäller ekologisk grishållning pekar syntesen på en verklig utmaning att minska kväveläckage från utomhusarealerna och även ammoniakavgång. En annan utmaning för ekologiskt lantbruk är att förbättra växtnäringskretsloppet mellan stad och land. Skillnaden mellan ekologiskt och konventionellt när det gäller klimatpåverkan är mycket mindre än skillnaden mellan olika matvaror. Det betyder att det mer blir en fråga om kostens sammansättning än om maten producerats ekologiskt eller konventionellt.

Ekologisk produktion har en tydlig profil när det gäller djurvälfärd, med större möjlighet till naturligt beteende för djuren. Fördelarna tar sig också uttryck som en betydligt lägre användning av antibiotika, framhöll Niels. Men i djurproduktionen finns vägval att göra framöver. Ska vi gå mot mindre utomhusvistelse, mindre utrymme, tidigare avvänjning och mer antibiotika för att minska kostnaderna och få ett billigare ekologiskt kött som är tillgängligt för fler människor?

”Organic 3.0” – tid för omprövning

Den ekologiska rörelsen har varit starkt fokuserad på att växa på marknaden och det har blivit en succé. Samtidigt har utvecklingen av regelverket stått mer eller mindre still, påpekar Niels. Men nu är tiden kommen då den ekologiska sektorn själv försöker ompröva sin roll i perspektivet av att vara en experimentverkstad för utveckling av all lantbruksproduktion. Det är regelverket som lagt grunden för den samhällsnytta vi ser idag, men om de inte följer utvecklingen riskerar regelverken att bli en boja istället. Niels exemplifierar med klimataspekten, där ekoproduktionen inte presterar bättre än konventionellt, till dels beroende på att regelverken inte tillräcklig understött sådana målsättningar.

– Det är också viktigt att erkänna andra initiativ utanför ekologiskt lantbruk för att förbättra lantbrukssystemen, framhöll Niels.

Niels Halberg uttryckte också att han ville ”återbesöka” agroekologin som han ser som de grundläggande vetenskapliga principerna som vi har för att förbättra ekologiskt lantbruk. Det är också mindre politiserat att prata om agroekologi än om ekologiskt lantbruk.

Niels berättar att de nyligen slutfört studier i olika länder som demonstrerar att många ekologiska lantbruk faktiskt inte använder sig av så särskilt många agroekologiska metoder. Så vi behöver utveckla och stärka metoderna och dess användning i nära relation med lantbrukarna, betonar han. Vi behöver både skaffa mer kunskap och anpassa den kunskap vi har till lantbrukarnas situation. Niels gav en rad exempel på ”Critical elements” för en forsknings- och innovationsstrategi som bygger på agroekologi och exempel på intressanta forskningsfrågor. (se hans Powerpoint-presentation)

– För många av oss startar ekologiskt lantbruk med en gård och så slutar det på något sätt med konsumenterna och det är trevligt med alla produkter i mataffärerna. Men vi borde titta på HELA livsmedelssystem, produktion, bearbetning, logistik, försäljning, konsumtion, och tillbaks igen! Alltså inte en passiv konsument i ena änden och en relativt maktlös lantbrukare i den andra, och däremellan några som processar i en linjär kedja. Även stora livsmedelslivsmedelsföretag börjar idag sätta konsumenten i centrum, säger Niels.

– Livsmedelssystemet måste börja erkänna alla sina aktörer, deras verksamhet och relationer.

Niels exemplifierar med offentlig upphandling i Köpenhamn där en övergång till ekologiskt inom befintlig budget lett till mindre mängd kött, mer och fräschare grönsaker, mindre spill och mindre av hel-och halvfabrikat och fler ingredienser. Många vittnar om att det i sin tur ger effekter för hälsa och välfärd hos dem som äter maten på till exempel sjukhus eller inom åldringsvård, men detta är ännu inte vetenskapligt dokumenterat. Troligen har också klimatavtrycket minskat.

Allt längre mellan konsument och producent ­

Det efterföljande panelsamtalet modererades av Elin Röös vid Institutionen för energi och teknik och EPOK. Carl-Johan Lagerkvist, Institutionen för ekonomi, pratade om konsumenters preferenser och efterfrågan på ekologiska produkter och vad det ställer för frågor till forskningen. Den typiska ”ekokonsumenten” är mer kvalitetsorienterad och mindre priskänslig. Hen lägger en större andel av sin inkomst på mat än andra konsumenter, berättade Carl-Johan.

Carl-Johan målade upp en bakgrund till ekotrenden där värdekedjan i livsmedelssystemet allt längre, och konsumenten isoleras från sammanhanget där maten produceras. Konsumenten vet inte lika mycket om produkten som lantbrukaren eller den som processat den och då behöver en ”story” uppfinnas för att konsumenten s ska välja den varan. Det ekologiska representerar något i vårt medvetande när vi navigerar med hjälp av känslor och intellekt som svarar mot detta behov.  Ekomärkningen förenklar för oss att ta beslut i den komplexa verkligheten.

Produktivitet och resurser i fokus

Carl-Johan framhöll att vi måste se på ekoproduktionen som en del av det globala livsmedelssystemet. Världsbefolkningen ökar och FN:s livsmedels- och jordbruksorgan FAO:s prioriteter handlar om produktivitet och hållbart nyttjande av resurser. Till viss del går detta hand i hand med den ekologiska produktionen, menar han. Men det finns enligt honom tre viktiga aspekter att hantera: har ekoproduktion någon betydelse för klimatpåverkan, är människor villiga att ta de tuffa besluten om att ändra sin kostsammansättning och är det resursmässigt vettigt att vi i Sverige har 30 procent ekoproduktion till 2030 som mål? Om maten inte räcker till alla, vilka måste då försvinna, och vad har vi för olika alternativ, frågade Carl-Johan.

Diversitet och kunskapsutbyte är nyckeln

Huvudorsaken till att Anna Wallenbeck (Institutionen för husdjursgenetik) som forskare ser ekologiskt lantbruk som betydelsefullt är att om vi har flera olika sätt att lösa ett och samma problem och vi har en överföring av kunskap mellan de olika produktionsformerna så kan vi åstadkomma hållbar utveckling.

Hon framhöll också att certifiering i sig, helt oavsett av vad reglerna påbjuder, bidrar till att förbättra djurvälfärd. Producenten får en vana vid att ”bli kontrollerad” och höjer därmed sin standard. 

Anna lyfte också antibiotikafrågan, att även om skillnaden i Sverige inte är så jättestor mellan ekologiskt och konventionellt när det gäller detta, så har ändå ekoproduktionen varit en viktig drivkraft för det förebyggande arbetet.

När det gäller regelverken så betonar Anna att det inte är en begränsning som forskare kan sätta kring sitt arbete. Forskningen måste få testa och experimentera förutsättningslöst. Men med det sagt framhåller hon samtidigt att det är en framtidsutmaning för ekologiskt lantbruk hur regelverken utvecklas. Forskningen har här en viktig roll i att påverka den utvecklingen och dela med sig av ny kunskap.

Större skördar, hållbar näringsförsörjning och förnybar energi

Pernilla Tidåker, Institutionen för energi och teknik, ser ur sitt perspektiv att den kanske största utmaningen för ekoproduktionen är att öka skördarna och samtidigt i ännu större utsträckning baseras på lokala resurser och ekosystemtjänster. Att förse grödorna med näring på ett hållbart sätt, bli effektivare i näringshushållningen på gårdarna och även återföra näring från urbana områden ser hon också som viktiga framtidsfrågor liksom att produktionen i mycket större utsträckning baseras på förnyelsebara energikällor och kanske även producerar förnybar energi.

Vegetabiliebaserade system och bättre verktyg att mäta hållbarhet

Pernilla Tidåker ser också en utmaning i behovet att övergå till en mer vegetabiliebaserad kost. Särskilt skandinaviska ekologiska produktionssystem vilar i alltför stor utsträckning på djurhållning och beroendet av stallgödsel.

Viktiga forskningsfrågor som Pernilla ser framöver gäller bland annat gödselhantering och nya innovativa sätt att använda klöver som utgör ett essentiellt inslag i uthålliga produktionssystem på våra breddgrader. Hon ser också ett starkt behov av bättre verktyg för att mäta hållbarhet i produktionssystemen. Sådana verktyg kan underlätta i utformningen av regelverk.

– Dagens regelverk är ett lapptäcke. Det är resultat av förhandlingar, diskussioner och kompromisser och en blandning av olika perspektiv, vilket gör att de lätt kan uppfattas som förvirrande, sa Pernilla och menade att det behövs en mer målorienterad ansats.

Innovativ forskning för förbättrad ekologisk växtodling

Göran Bergkvist, Institutionen för växtproduktionsekologi, betonar liksom Pernilla Tidåker, att vid övergång till mer vegetabiliebaserade system så får vi inte plocka bort vallen. Variationen mellan annueller och perenner är avgörande för ekologiska och andra uthålliga produktionssystem. Vallen höjer skördenivån för de andra grödorna och minskar problemen med ogräs och växtsjukdomar,

Göran slog ett slag för flera former av undersådda grödor som kan fungera som fånggrödor, gröngödsel, förhindra erosion med mera. Han visade en rad exempel från forskningen med innovativa idéer som har potential att förbättra de ekologiska växtodlingssystemen, till exempel kålväxter som förbättrar mikrolivet i jorden på ett sådant sätt att rotutvecklingen på den efterföljande grödan förbättras. Att utveckla system med minskad plöjning för ekologisk växtodling ser Göran som en viktig utmaning. 

Samband mellan ökad skörd på kort sikt och minskad på lång sikt­ – vad kan vi lära av det?

Finns det ett samband mellan långsiktiga skördenivåer (hållbarhet) och storlek på skörd i det korta perspektivet så att ju mer långsiktigt hållbart desto mindre skörd kortsiktigt, undrade Göran. Om en resurs enligt regelverket inte tillåts användas kan det betyda att en annan resurs inte kan nyttjas tillfullo. Men den kunskap om hur resurserna bäst används som då byggs upp kan spridas från det ekologiska till det konventionella lantbruket. Behöver vi i det perspektivet en ytterligare ökning av det ekologiska lantbruket, frågar Göran.  Och om vi vill ha det, ska vi då sänka kraven så att fler kan ställa om? Eller ska vi kanske utveckla ett mer graderat poängsystem där det ”kostar” att använda vissa resurser och du får ett mervärde av att låta bli?

Göran passade också på att ifrågasätta varför vissa gentekniska förädlingstekniker är otillåtna, medan andra är tillåtna. Göran tycker att alla tekniker borde tillåtas och att förbudet istället borde gälla olämplig användning av dem.

Ingen gratislunch

Erik Steen Jensen, Institutionen för biosystem och teknologi och teknologi, gläder sig åt utvecklingen av den ekologiska marknaden i Sverige och att regeringen har ambitiösa mål för utvecklingen.

– Vi behöver det ekologiska lantbruket. För att utveckla hela livsmedelssektorn, även det konventionella lantbruket, behöver vi behöver vi den dialektiska principen att några gör saker annorlunda, sa Erik Steen Jensen.

Men Erik ser en utmaning i att det finns för lite kunskaper för att öka omställningen till ekologisk produktion. Den konventionelle lantbrukaren som funderar på omställning måste ha kunskaper för att våga ta risken. Det behövs ett komplett och effektivt stödpaket för lantbrukare som vill ställa om, anser Erik.

En annan utmaning som Erik ser är att ekologiskt lantbruk måste förbättra sin miljö- och klimatprestanda.

– Det finns inget slut på resan mot hållbarhet, det är en evigt pågående process. Det finns ingen gratislunch, utan det är bara att fortsätta.

Samverkan och principer – viktiga förhållningssätt i forskning

Också Erik efterlyser bättre metoder för att mäta hållbarhet i produktionssystemen. Det behövs verktyg som analyserar vilka ”hot spots” som verkligen behöver förbättras. Han efterlyser också bättre aktörssamverkan i forskningen. Bara med deltagardrivna samverkansprocesser med praktiken och ömsesidigt lärande kan forskningen ha verklig inverkan på utvecklingen. Lantbrukare och andra intressenter måste medverka redan då forskningsfrågorna formuleras.

Erik tycker att det bör förklaras redan i projektansökningar hur forskningen relaterar till de ekologiska principerna. Han framhåller samtidigt att man som forskare inte ska arbeta inom ramarna för ekologiska regelverk och certifiering. Det är principerna som forskare bör förhålla sig till och inte regelverken.

Regelverken är något som Erik menar måste förändras i takt med att ny kunskap kommer fram. Det är ett absolut måste på resan mot hållbarhet, menar han. I ”Eko 3.0” finns idéer om att ha mer resultatorienterad certifiering, men i så fall tycker Erik att hela livsmedelssystemet borde ha en sådan certifiering och det kräver metoder för att jämföra de fullständiga kostnaderna av matproduktionen i alla system, inte bara de ekologiska.  

Nisch eller mainstream?

Är eko ett nischproduktionssystem som levererar lyxprodukter till marknaden men också kunskap till hela lantbruket, frågade Elin Röös panelen. Eller tror ni mer att så som det framhålls i ”Eko 3.0”-dokumenten att ekologiskt lantbruk ska bli den utbredda modellen för morgondagens matproduktion?

Erik Steen Jensen ser inga begränsningar i att andelen ekologisk produktion fortsätter öka, särskilt inte i kombination med en mer hållbarhetsanpassad kosthållning. Han framhåller också att tillämpning av ekologiska metoder på många håll faktiskt kan ge ökade skördar. Kemiska bekämpningsmedel, handelsgödsel och GMO-grödor är inte alltid lösningen.   

Anna Wallenbeck tror inte på ett enda system kan tillhandahålla lösningar på alla problem. Hon vill se diversitet. Problem ska lösas på flera sätt och sedan utvärderas. För ögonblicket är det bra med en nisch- och en ”mainstreaminriktning” som korsbefruktar varandra.

Vem ska styra, politikerna eller marknaden?

Carl-Johan Lagerkvist tycker att politikerna ska hålla sig borta från huruvida produktionen ska vara ekologisk eller konventionell. Han känner till få exempel där politiker varit lyckosamma när de försökt styra marknaden. Det har bara lett till ineffektivitet, menar han, men får genast mothugg av Niels Halberg:

– Jag är av helt annan uppfattning! Så länge som vi bevisligen har livsmedelssystem med så mycket externa effekter som marknaden inte kan hantera, så är det en fullständigt naiv ”överliberal” uppfattning att politikerna ska hålla sig borta. Det är samhällets allra viktigaste sektor och den har tydligt visat att den inte kan producera den önskvärda nyttan på en helt öppen och fri marknad. Det jag pratat om som samhällsnytta är inte effektivt hanterat av marknaden. I dagens globala livsmedelssystem finns en miljard människor som inte har tryggad livsmedelsförsörjning samtidigt som 2,5 miljarder människor är överviktiga eller lider av fetma. I den situationen vore det väldigt märkligt om politikerna höll sig utanför och lät marknaden ta hand om det.

Regelverk, konventionalisering och sambanden mellan kost och produktionssystem

Niels Halberg tryckte sedan ånyo på behovet av en experimentverkstad där radikala innovationer stöds av mycket forskning. Eko 3.0 ser han som ett bra initiativ för att omforma ekologiskt lantbruk. Isoleringen behöver brytas och samarbete med andra som jobbar mot hållbarhet behöver komma igång. Ekologiskt lantbruk ska vara under kontinuerlig utveckling, men det stöds inte riktigt av regelverken idag, så därför behöver vi studera hur andra certifieringssystem är uppbyggda.

Inom forskningen anser Niels att vi behöver arbeta med det som kallas ekofunktionell intensifiering. Även den ekologiska produktionen behöver intensifieras för att möta den ökade efterfrågan på biomassa, mat och annat. Vi kan inte ducka för att de ekologiska skördarna behöver öka när den globala konkurrensen i markanvändningen hårdnar, sa Niels, men framhöll samtidigt de samband som konstaterats mellan mer ekologisk mat och minskat köttätande. Om vi kan sammankoppla kosthållningen med de agrara produktionssystemen finns möjligheter till ökad hälsa och andra vinster att göra.

Även Göran Bergkvist tryckte på sambanden mellan kost och produktion. Han tycker den kopplingen saknas i debatten.

Göran berättade också att han ofta mött attityden hos lantbrukare att de inte vill acceptera lägre skördenivåer i ekologisk odling. I sina försök att uppnå detta blir det lätt att de ”konventionaliserar” ekoproduktionen. De tar bort växtföljden och sätter in olika insatsmedel. Då tycker Göran att det vore bättre om den ekologiska arealen inte växer så mycket mer utan behåller kvaliteten och får bra betalt istället. Den stora massan av människor kommer inte vilja betala ett merpris för något där skillnaden inte är så stor. En kraftig tillväxt av det ekologiska lantbruket är därför inte så angeläget för Göran.

Pernilla Tidåker ser däremot en potential för en ekoandel som till och med är större än 30 procent. Men kraven och ambitionerna måste vara fortsatt höga för att det ska vara relevant för konsumenterna. Vid första anblick ser det attraktivt ut med mer målorienterade processer, men samtidigt kommer det bli komplicerat hur man verkligen baserar en certifiering på det och värderar olika åtgärder. Det blir också svårare att kommunicera gentemot konsumenterna.  Därför tror hon mer på att ha något slags minimikrav byggda på huvudprinciper vad som är tillåtet och inte. En sådan märkning kan sedan byggas på med mer mervärden som kommuniceras på olika sätt.

– Ekologiskt lantbruk vill ju leverera något mer än bara själva produkterna, till exempel ekosystemtjänster, sa Elin Röös. Kan vi då förvänta oss, eller vill vi ens ha lika stora skördar från den ekologiska produktionen, frågade hon. Vilka risker finns? Om vi bara mäter effektivitet i mängd produkter, missar vi då annat som ekoproduktionen kan leverera?

– Bara för att produktionen är mindre, levereras per automatik inte en massa andra tjänster, svarade Göran Bergkvist. Och biomassa i sig är en ekosystemtjänst eftersom den bidrar till jordbördighet och annat. Men det behövs förstås en avvägning mellan att uppnå de allra största skördarna och andra värden.

Erik Steen Jensen framhöll igen att visst behöver skördarna från ekologiska produktionssystem öka, men det måste vägas mot produktionen inte bara av ekosystemtjänster utan också av annan samhällsnytta.

Anna Wallenbeck påpekade att det till exempel finns ekologiska mjölkbesättningar som har större avkastning än motsvarande konventionella. De har visat att det går att öka produktionen med bibehållen djurhälsa.

Elin tog upp tråden om att forskningen inte får begränsas av regelverk. Hon refererade till den nya svenska livsmedelsstrategin där det finns önskemål om att forskningen ska ha ännu mer tillämpad inriktning. Men om nu forskningen om framtidens ekologiska lantbruk måste kunna få röra sig utom regelverken, hur kan vi då överföra kunskap till lantbruket och kommer lantbrukare vilja medverka i projekt som handlar om tekniker de inte får använda? Elin frågade också om det finns en framtid för det stela EU-regelverket. Måste vi manövrera runt det, och är det kanske dags för ett nordiskt regelverk istället?

Niels har mött dilemmat att branschföreträdare i ICROFS inte är så angelägna att finansiera forskning som går långt utanför regelverket därför att det inte går att tillämpa. Men det finns ändå friheter, anser han. Precisionsodlingsmetoder är ju till exempel OK och molekylära metoder finns möjligheter att använda i själva forskningen.  När det gäller regelverket tror Niels att det även fortsättningsvis måste finnas på europanivå. Annars blir marknaderna för små. Det kan sedan byggas på med nationella och andra tillägg.

Anna Wallenbeck påpekade att forskningen också måste få ägna sig åt att utvärdera konsekvenser av att vissa metoder tillåts eller inte inom eko. Det finns också många tekniker som används på ekologiska gårdar idag och är tillåtna men som är ifrågasatta och diskuteras inom forskningen.

Andra incitament?

En publikfråga till panelen handlar om de kan ge exempel på några andra möjliga incitament för hållbar utveckling än certifiering och merpris på marknaden. Till exempel baserade på ”pollutor pays”-principen så att den som försämrar en ekosystemtjänst måste betala?

Erik Steen Jensen svarade att det förutsätter metoder att övervaka ekosystemtjänsterna. Han berättar också att tankar om detta har funnits tidigare inom föreningen Ekologiska lantbrukarna, som velat se ett sådant system för allt lantbruk.

Göran berättar om ett poängsystem som provats i Storbritannien där fåglar minskade kraftigt i odlingslandskapet. Lantbrukarna kunde då vidta olika åtgärder som gynnade fågellivet och samla poäng som de sedan fick betalt för. På några få år blev fågelfaunan återställd.

– Trots det faktum att lantbruket är beroende av ekosystemtjänster så är de aspekterna inte så tydligt formulerade i certifieringen och inte heller kommunicerat till konsument. Jämför med byggindustrin som är väldigt tydliga i sina ansatser på det området, hur de beräknar och kompenserar för förlorade ekosystemtjänster. De har faktiskt kommit längre, hävdade Pernilla Tidåker.

Kan konsumenten hantera mer än en märkning och mer komplicerad information, undrade Elin.

– Det enkla svaret är att konsumenten helst vill ha ett enda märke som säger ”Det här är OK”, svarade Carl-Johan Lagerkvist.

Elin tackade tillsammans med EPOK:s föreståndare Maria Wivstad slutligen alla medverkande. EPOK kommer att fortsätta driva 3.0-arbetet gentemot olika målgrupper. Så småningom ska det utmynna i en dokumentation som bland annat syftar till att peka ut intressanta frågeställningar för forskningen.

Karin Ullvén