Seminarium om hållbart odlad fisk lockade många

Sverige och närliggande länder

Seminariet inleddes med en överblick av fiskodling i Sverige och närliggande länder av Markus Langeland SLU-forskare från institutionen för husdjurens utfodring och vård med inriktning på akvakultur. Markus gick igenom den svenska fiskodlingsnäringen, som i förhållande till den i Norge och annan djurproduktion i Sverige är liten i jämförelse. Vanligast i Sverige är odling i nätkassar i sjöar eller kraftverksdammar. Till skillnad från Norge, som har sina öppna fiskodlingar i Atlanten där näringsläckaget snabbt späds ut, riskerar de svenska odlingarna i större utsträckning att leda till övergödning om de inte placeras på lämpliga platser eller sköts på rätt sätt. Andra typer av odlingar som används i Sverige i liten skala är RAS (Recirculating Aquaculture Systems), akvaponiska system där fiskodling kombineras med odling av exempelvis grönsaker, samt biofloc-system där olika organismer odlas samtidigt, till exempel alger som sedan äts av räkor. De landbaserade systemen är intressanta konstaterade Markus men har än så länge varit svåra att skala upp. Systemen är mer utmanade att driva än öppna system, små förändringar kan leda till stora negativa konsekvenser för fisk och/eller biofilter. Det finns också risk att bismaker ackumuleras i odlingarna vilket leder till att fisken smakar illa.

Branschen gör ständiga förbättringar ur ett hållbarhetsperspektiv: Framtidens kassodlingar kommer troligtvis att kunna samla upp partikulärt bundna näringsämnen och minska läckaget till omgivande vatten och det tidigare dominerande fiskmjölsfodret från vildfångad fisk har i dag till stor del ersatts av vegetabiliska proteiner, till största del sojakoncentrat men också andra spannmål. Fodret är idag främst baserat på soja, men utveckling pågår för att byta ut den mot exempelvis restprodukter från industrier, livsmedelsproduktion och marina arter som musslor och sjöpung, samt inte minst insekter. Istället för att använda fiskolja i fiskfodret har man redan idag mer och mer gått över till att använda rapsolja och framöver algolja. Liksom fiskbaserade foderingredienser tillför algolja de viktiga omega-3-fettsyrorna som både fisken och vi människor behöver.

73 procent av svenska konsumenter vill köpa svenskodlad fisk men bara 31 procent gör det. Svensk regnbåge går till största del på export samtidigt som majoriteten av odlad fisk som äts i Sverige kommer från Norge. Detta beror till stor del på att den norska laxen är så väletablerad i Sverige samtidigt som den svenska regnbågen har bra distributionskanaler i Finland dit det mesta skickas.

KRAV

Seminariet fortsatte med att representanter från KRAV, ASC, Svenskt Sigill och WWF kort presenterade hur de arbetar med hållbar fiskodling. Anita Falkenek från KRAV berättade om KRAVs regler för kassodling och vildfångad fisk. I dagsläget går det inte att odla ekologisk fisk på land i RAS eller i akvaponiska system. Det är framförallt de EU-ekologiska reglerna som sätter käppar i hjulet för detta men KRAV diskuterar nu en ny KRAV-märkning för hållbart odlad fisk som inte måste följa EUs regler för ekologisk produktion. Anita poängterade också att de inte är färdiga med sina regler kring fiskodlingar utan att de gärna samarbetar med andra för att kunna göra förbättringar kring exempelvis regler för foder och slakt.

ASC

Inger Melander pratade om ASC (Aquaculture Stewardship Council) som etablerades 2010 av WWF som en global hållbarhetsmärkning för odlad fisk. ASC har standarder för tolv olika fiskarter och verksamhet i sex länder. Märkningen består av 350 kriterier som bland annat ställer krav på fodret som används i odlingarna, minskad antibiotikaanvändning, vattenrening och på att fisken ska kunna spåras tillbaka till odlingsplatsen. Dessutom finns sociala krav som föreningsfrihet, förbud mot barnarbete med mera.

Svenskt Sigill

Maja Forsell från Svenskt Sigill berättade om deras nya märkning för fisk- och skaldjursuppfödning som lanserades 9 september 2019. Märkningen som innebär extra kriterier vid sidan om lagkraven kan bara sättas på fisk odlade i slutna system på land. Detta för att de slutna landbaserade systemen enligt Svenskt Sigill är lättare att kontrollera, man riskerar inte smitningar och det är lättare att kontrollera näringsämnen och eventuella föroreningar i systemet så att de inte läcker ut i omgivande miljö. Dessutom kan restprodukter som samlas upp i systemet användas för att exempelvis gödsla åkrar. Certifieringen omfattar miljö, djuromsorg samt livsmedelssäkerhet. Dessutom finns ett tillval för klimatcertifiering. Regelområden som Svenskt Sigill vill utveckla ytterligare framöver är kriterier för fiskvälfärd och avlivning.

WWF

Karin Glaumann från WWF visade kort WWF:s fiskguide som i dag finns i 37 länder. Fiskguiden har knoppat av sig i en köttguide och en vegoguide är på gång. Under den efterföljande diskussionen ställdes frågan varför inte svensk odling av regnbåge fick grönt ljus när dansk och finsk nästan identisk odling av regnbåge fick det. Svaret var att kunskap saknades om de svenska odlingarna. Om WWF inte har all information om en viss typ av odling kan de inte godkänna och Karin efterlyste därför mer information från de svenska odlingarna i form av vetenskapliga studier.

Diskussion

Seminariet fortsatte sedan med ett antal frågor som rörde avel, för- och nackdelar med olika fiskodlingssystem, pris, djurvälfärd, foder och marknad. Uppfattningen om att de mest hållbara systemen finns på land ifrågasattes av Markus Langeland. Vid livscykelanalyser har man inte kunnat se några tydliga bevis på att landbaserade system generellt sett är mer hållbara än kassodlingar i sjöar och hav. Mycket hänger på fodret. Precis som med all matproduktion är frågan komplex och hållbarheten beror på många faktorer. Svårigheter att skala upp exempelvis biofloc och RAS samt att små avvikelser i produktionssystemet kan leda till massdöd med mera gör att de inte alls behöver vara mer hållbara.

"Viktigast för de som vill starta fiskodlingsverksamhet är att inse att det behövs en viss skala för att bli lönsamma, samtidigt som det i dag är svårt att få tillstånd för storskalig odling. Regelverket behöver ändras och HELA kedjan måste funka." – Markus Langeland, SLU.

"Vi måste titta globalt. Vad som är hållbart kan skilja sig mycket beroende på lokala förutsättningar. I Asien exempelvis odlar man fisk i risodlingar vilket är väldigt effektivt och passar bra där." – Inger Melander, ASC.

Samtliga paneldeltagare var överens om att avel för att hitta fiskar som är mer anpassade för olika system är viktigt för att utveckla branschen i en mer hållbar utveckling. WWF ville gärna se en utveckling där fiskodling baseras på växtätande fiskar i större utsträckning och där köttätande fiskar minskar.

"Vi vill se färre köttätande fiskar, det är lättare att nå hållbara system med växtätande fiskar." – Karin Glaumann, WWF .

"Avel är jätteviktigt, vi behöver ha med rätt kriterier i avelsmålen för att få fram rätt fiskar för produktionen." – Maja Forsell, Svenskt Sigill.

När frågan om pris diskuterades och hur vi ska göra för att få billigare fisk i butiker ville flera snarare se en ändrad attityd hos konsumenter. KRAV poängterade att det snarare är konventionell mat som är för billig och ASC betonade att vi måste inse att mat kostar och att vi i dag inte betalar fullt ut för vad maten kostar.

"Det är viktigt att utbilda konsumenter om varifrån fisken kommer. Nästan all lax som konsumeras i Sverige är odlad och många vet inte detta." – Inger Melander, ASC.

Avslutningsvis efterlyste samtliga paneldeltagare mer forskning, utökat samarbete och mer nätverkande mellan bransch, forskare och organisationer. Det finns en stor kunskapstörst och vilja att utveckla denna typ av produktion som har stor utvecklingspotential i Sverige.