Vad är lokalproducerat?

Ingen officiell definition av lokalproducerat

Det finns inga tydliga definitioner eller regler för vad som kan kallas lokal- eller närproducerat. När vi pratar om närproducerat eller lokalt handlar det främst om ett minskat geografiskt avstånd mellan produktion och konsumtion och/eller att det är få eller inga mellanhänder mellan producent och konsument. Geografisk närhet kan öka tilliten och förtroendet för produktionen och bygga relationer mellan aktörer i livsmedelssystemet. Lokalt beskrivs ofta som ett alternativ till något annat, det vill säga ett livsmedelssystem med global räckvidd som stödjer sig på industrialiserade och storskaliga lösningar.  

Samtidigt är de flesta medvetna om att det inte är antingen ett lokalt eller globalt/nationellt fokus för många aktörer, utan de deltar i både lokala och nationella/globala kedjor från jord till bord. Svårt blir det också för sammansatta produkter. Kan till exempel apelsinmarmelad tillverkad i grannbyn på importerade apelsiner kallas närproducerad? Eller fisk uppfödd i den lokala sjön men med importerat foder?

När vi pratar om lokalproducerat kan det också handla om regionala specialiteter där konsumenter och producenter inte har någon relation alls och där avstånden mellan producent och konsument är långa, men där själva livsmedlet har en lokal eller regional förankring och identitet.

Exempel på tolkning av lokalproducerat är att produktionen sker i Sverige, en annan att den sker i regionen, eller inom en radie av ett visst avstånd. Som exempel kan nämnas Bondens Egen Marknad som kräver att det som säljs på marknaden ska vara från en gård som ligger inom en radie av 25 mil från marknadsplatsen. Ett annat exempel är Från Sverige-märkningen där både produktion och förädling ska ha skett i Sverige för att varan ska kunna märkas. Någon regel om vilka produkter eller resurser som får användas vid produktionen finns dock inte, de kan alltså vara importerade.

Det finns flera benämningar som har stora överlapp med begreppen lokal- och närproducerat och som ofta nämns i vetenskaplig litteratur om lokala livsmedelssystem. Ibland pratar man om alternativa livsmedelssystem (alternative food systems, alternative agro-food networks), där lokalproducerat, ekologiskt, andra hållbarhetsinitiativ och småskaliga/hantverksmässiga system buntas ihop och ses som en motvikt, och just alternativ, till det dominerande (förmodat storskaliga, industriella, globaliserade) livsmedelssystemet [Ref 1] [Ref 2][Ref 3][Ref 4]. Den här ihopbuntningen kan vara problematisk och kan medföra att saker och ting blandas ihop [Ref 5] (se avsnitt Att hålla isär begreppen nedan). En annan benämning är medborgerliga eller demokratiska livsmedelssystem (civic/democratic agriculture). De beskrivs på liknande sätt som lokala system men med större tyngd på de sociala relationerna och människors roll som medborgare snarare än konsumenter [Ref 6] [Ref 7] [Ref 8] [Ref 9]. Längden på värdekedjan, det vill säga antalet mellanhänder, kan också användas för att diskutera lokala livsmedelssystem [Ref 10].

För att förtydliga vad som menas finns det olika aspekter av ett livsmedelssystem (eller ramverk) som kan beskriva och ringa in vad man pratar om. Till exempel kan man ange var maten produceras, på vilket sätt, hur eller i vilka kanaler den säljs med mera [Ref 11].

I en rapport till EU-kommissionen framgår att lokalproducerat oftast betyder mat producerad inom en radie mellan 20 och 100 km från konsumtionen [Ref 12]. Rapporten pekar på att lokalproducerat och korta värdekedjor inte nödvändigtvis är samma sak (men att begreppen givetvis kan överlappa). Lokalt är ifrån någonstans nära konsumenten, och korta kedjor betyder att så få mellanhänder och så korta transporter som möjligt ligger bakom produkten. Rapportförfattarna kommer fram till två olika kategoriseringar av lokalproducerat: å ena sidan en differentiering i var produkterna säljs: nära eller längre bort; å andra sidan i typen av system som avses. Den ena typen är gårdsbaserade lokala system på landsbygden, familjeföretag med hantverksmässiga eller på annat sätt traditionella metoder för framställning av produkterna. Den andra typen är mer komplex i sina strukturer och kan till exempel vara olika samarbeten och vara geografiskt placerad i städernas utkanter eller i städer. Exempel på de senare är olika lådprenumerationssystem.

Det finns olika nivåer av lokalt

Även om det inte finns en gemensam definition av lokalproducerat så finns det forskare som försökt ringa in begreppet och beskriva vad det är och hur det kan karakteriseras. Till exempel går det att urskilja olika typer av korta livsmedelskedjor (short food supply chains, SFSC): ansikte-mot-ansikte (face-to-face), nära (proximate) och utökade (extended) SFSC [Ref 10]. I det första fallet handlar det om direkt utbyte och kontakt mellan producent och konsument. Exempel som nämns är gårdsbutiker, bondemarknader och olika typer av lådsystem eller andelsjordbruk. Här representeras det lokala alltså av en direkt relation som bara är möjlig om konsumenten och producenten befinner sig i närheten av varandra. Den andra kategorin går utöver den direkta och är istället baserad på nära relationer, vilket kan omfatta även mer komplexa arrangemang. Vanligt är till exempel olika samarbeten, där produkter från flera producenter kan samlas under samma tak. Här ryms konsumentkooperativ, producentföreningar och butiker som endast har en regional geografisk spridning. Denna form av korta värdekedjor kan också ha en kulturell dimension i och med regional/lokalt identitetsskapande genom livsmedelsprodukter. I denna kategori finns alltså fler mellanhänder och aktörer, men med tydlig lokal förankring och lokal geografisk räckvidd. I den sista kategorin, ”extended”, är relationer och den geografiska räckvidden än mer uttöjd. Produkter med regional prägel säljs även utanför regionen de producerades i. Den här kategorin liknar EU:s ursprungsmärkning (se faktaruta).

Lokala livsmedelssystem kan ge positiva effekter

En gemensam utgångspunkt när lokala system ska beskrivas är ofta att de uppstår i och med ett behov av förändring av det dominerande sättet som mat produceras, förädlas, distribueras och konsumeras på [Ref 1] [Ref 13]. Dels poängteras miljö- och hälsoproblemen med det storskaliga, globala livsmedelssystemet [Ref 14] dels det geografiska och kunskapsmässiga avståndet mellan konsumenter i städerna som äter maten och producenterna på landsbygden som producerar den [Ref 15] [Ref 5]. Problemet med detta avstånd, som forskarna ser det, är att när kunskapen om hur maten produceras är knapphändig bland konsumenter kan de inte efterfråga hållbar och hälsosam mat eller ta köpbeslut som främjar en hållbar produktion [Ref 16]. I motsats till detta har andra forskare funnit att konsumenter som köper direkt från lantbrukaren – på en bondemarknad till exempel – lär sig om hållbar livsmedelsproduktion och köper mer ekologisk mat efter sådan kontakt [Ref 17].

Vissa ser lokala system som en lösning på livsmedelssystemets hållbarhetsproblem, eftersom de skulle kunna föra konsumenter och producenter närmare varandra, med både ekonomiska, sociala och miljömässiga fördelar som följd [Ref 18] [Ref 19] [Ref 20] [Ref 17]. Ekonomiska fördelar skulle vara att mer av konsumentens betalning för maten stannar hos producenten och/eller i regionen, i och med de färre mellanhänderna eller i och med den regionala "ostkupan" över kedjan producent-mellanhänder-konsument. Miljömässiga fördelar påstås ofta vara de skonsammare metoderna som producenter som säljer lokalt använder sig av [Ref 20]. Ett resonemang som framförs i relation till detta är till exempel att om en producent vet vem som ska äta hens produkter, om hen behöver stå till svars inför sina kunder, så minskar benägenheten att använda exempelvis kemiska bekämpningsmedel. Sociala fördelar kan vara en större kunskap om maten hos konsumenter och en känsla av gemenskap bland de inblandade aktörerna [Ref 12]. Inget av detta är dock automatiskt givet av korta geografiska avstånd eller få mellanhänder i värdekedjan (se avsnitt Att hålla isär begreppen nedan).

En aspekt som poängteras inom lokala system är möjligheten för konsumenter och producenter att träffas fysiskt, utbyta kunskap och erfarenheter och på så sätt lära av varandra [Ref 21] [Ref 22] [Ref 23] [Ref 17]. Marknader som Bondens Egen Marknad är en sådan plats där det kan finnas potential för detta. Till exempel fann man i en studie att bondemarknader främjade konsumenters och producenters lärande om livsmedelssystemet, och gjorde produktionens miljömässiga och etiska påverkan tydligare. Detta ledde i sin tur till att båda dessa aspekter förbättrades [Ref 24]. Andra studier har sett att lantbrukare är villiga att minska användningen av kemiska bekämpningsmedel om konsumenter uttrycker en sådan vilja [Ref 25]. I USA fann man en koppling mellan direktförsäljning och minskade inköp av kemiska bekämpningsmedel bland lantbrukare [Ref 26]. Andra studier har funnit att gårdar som säljer lokalt har en rik biologisk mångfald, eller stödjer biologisk mångfald på andra sätt [Ref 27][Ref 28]. Det finns flera möjliga anledningar till detta. För grönsaksodlare kan det handla om att vilja erbjuda ett stort sortiment på marknaden, vilket leder till en stor odlad mångfald. För köttproducenter kan det istället vara möjligheten att förklara naturbetets miljöfördelar för konsumenten på marknaden vilket möjliggör ett högre pris och därmed ekonomiska förutsättningar att bedriva köttproduktion på naturbeten [Ref 28].

En viktig skillnad mellan det lokala och det system det står i opposition till, är hur producenter och konsumenter är positionerade. I det lokala systemet förväntas både konsumenter och producenter kunna inta mer aktiva roller, utöver att de har en kontakt med varandra. I ett system som domineras av stora handelskedjor och långväga transporter är det andra aktörer – mellanhänderna (grossister, detaljhandeln) – som är de mer aktiva aktörerna [Ref 13] [Ref 4]. Argumentet för att främja lokalt är alltså att lokala system kan (åter)ge makten över maten till lantbrukare och deras konsumenter. Samtidigt pekar vissa forskare på att det kan vara lätt att anta att bara för att det finns möjlighet till närmare kontakt mellan kedjans aktörer så är dessa kontakter positiva och respektfulla [Ref 29]. Detta är alltså en möjlighet, men det behöver inte nödvändigtvis bli så. Det betyder att även om det finns en potential till positiva sociala relationer, ömsesidigt lärande och tillit i ett livsmedelssystem där producenter och konsumenter träffar varandra, så behöver inte relationerna utvecklas på det sättet [Ref 23].

EU:s ursprungsmärkning av livsmedel och drycker