Ekologisk produktion kan öka mullhalten

Jordbruksmarken utgör 38 procent av jordens landyta och andelen åkermark utgör cirka 12 procent. Jorden är en nödvändig resurs för livsmedelsproduktionen och den mest betydelsefulla produktionsfaktorn i jordbruket.

Markbördighet är en beskrivning av jordens långsiktiga förmåga att producera livsmedel. Marken är ett komplext system där många biologiska, kemiska och fysikaliska faktorer samverkar och bördighet handlar om marken som växtplats för den odlade grödan. Bördigheten bestäms i hög grad av markens grundegenskaper som jordart och innehåll av organiskt material, mull, och surhetsgrad (pH). När det gäller åkermark så påverkas den också av hur man brukar och gödslar den.

En god markbördighet innebär att jorden är lucker, innehåller mycket organiskt material och kan magasinera vatten och ge växterna de näringsämnen de behöver. En bördig jord har en förmåga att stå emot packning och uppförökning av skadegörare. Markens organiska material, både färska växtrester och den mer stabila mullen som också kallas humus, och de markdjur, till exempel daggmaskar, och mikroorganismer som bryter ner organiskt material och cirkulerar växtnäring har en central roll. Organismerna i marken är beroende av god bördighet och bidrar samtidigt till den. Det organiska materialet, ökar jordens strukturstabilitet, genomsläpplighet, dess närings- vattenhållande förmågor, samt markorganismernas aktivitet. En jord med stort och aktivt mikroliv och många markdjur recirkulerar växtnäring snabbare, står emot erosion och minskar risken för uppförökning av jordburna skadegörare [Ref 7].

Vad är organiskt material?

Det större innehållet av organiskt material i ekojordar speglar skillnader i odlingssystemet

Studier av ekologiska och konventionella gårdar har kritiserats för att man inte gör rättvisa jämförelser när systemen har olika växtföljder eller att man använder stallgödsel i ekologisk odling och mineralgödsel i konventionell. Men jämförelser av ekologiska och konventionella gårdar speglar hur produktionssystemen ser ut i verkligheten med de växtföljder och brukningsåtgärder som används inom respektive system. Skillnaderna är således inbyggda i de olika systemen och är en del av jämförelsen [Ref 1]. En annan kritik är att man i ekologiska odlingssystem ibland tillför organiska gödselmedel i mängder som den egna odlingen inte kan försörja, till exempel genom att använda stallgödsel från konventionell odling. Sammanställningen av Gattinger et al. (2012) visade dock att det större innehållet av kol i ekologiska jordar kvarstod även när man uteslöt från jämförelsen ekologiska odlingssystem som hade sådan nettotillförsel. Man bör här också tillägga att det är en stor variation i hur både ekologiska och konventionella produktionssystem ser ut och jämförelserna speglar hur de olika produktionsformerna genomsnittligt ser ut idag och att dessa kan förändras över tid om brukningsmetoder förändras.

Meta-analysen av Gattinger et al. (2012) beskriver skillnader i jordens översta lager (oftast 0–20 cm), i matjorden. Det finns få jämförande studier av hela jordprofilen. Studier från långliggande försök i Schweiz har dock visat att växtföljder med tvååriga klöver-gräsvallar lagrade 64 procent av kolet på 20–80 centimeters djup [Ref 1]. Det innebär sannolikt att fleråriga vallar i odlingssystemet skulle ha en större påverkan på markens kolinnehåll om även kol i djupare jordlager inkluderades.

Åtgärder som är en inbyggd del av ekologiska produktionssystem som tillför eller återför organiskt material till jorden:

• fleråriga vallar (gräs-klöver till foder)

• gröngödsling (artblandningar med baljväxter som brukas in i jorden som gröngödsel)

• gödsling med stallgödsel och andra organiska gödselmedel.

Mätningar i svenska jordar – mer vall ger högre mullhalt

I det svenska miljöövervakningsprogrammet för kartering av svensk åkermark visar rikstäckande provtagningar under 2000-talet att halten organiskt material var högre på gårdar med nötkreatur. Ju större vallandel desto högre var halten organiskt material i jordproverna. Fleråriga vallar medför att stora mängder skörderester inklusive rötter tillförs jorden, samt även mindre jordbearbetning. Det är faktorer som antas minska nedbrytning av organiskt material [Ref 8]. Studier har visat att rötter bidrar mer till kolinlagring än nedbrukning av ovanjordiska skörderester och tillförsel av organiska gödselmedel [Ref 11][Ref 12]. En jämförelse av åkermarkens kolhalt över tid visade att kolhalten ökat sedan slutet av 1980-talet [Ref 13]. Detta anses bero på ökad vallodling och grönträda (bevuxen åkermark som inte används för jordbruksproduktion) under samma period [Ref 13].

Läs mer om vall, rötternas bidrag till markens organiska material och organiskt material i svenska jordar i avsnittet om kolinlagring

Effekter av jordbearbetning och mekanisk ogräsbekämpning

En vanlig fråga är om den mekaniska ogräsbekämpningen i ekologisk produktion minskar mängden organiskt material i marken. En forskningssammanställning visar att mer intensiv bearbetning gav lägre mullhalt och mindre mängd kol i den övre delen (0–30 cm) av markprofilen [Ref 10]. I en annan översikt drogs slutsatsen att det inte finns stöd för att den mekaniska ogräsbekämpningen generellt leder till mindre organiskt material i ekologiska jordar [Ref 4]. Intensiv körning på marken kan dock ge packningsskador som påverkar markbördigheten negativt.

Läs mer om markpackning i avsnittet om markstruktur

Referenser