Varför finns oftast inte några människor synliga när livsmedelssystemens klimatpåverkan analyseras?

Avtryck. Det är tidens ord. Klimatavtryck. Ekologiskt avtryck. Carbon foot print. Gemensamt för dem alla är att de också är matkulturella avtryck. Om skulden är matkulturens så är det också där vi kan finna lösningen. Men när klimatet efterfrågar en matlösning så vill biomångfalden ha en annan. Precis som där ekologiska maträtter är en nyckel väljer många att i stället hävda att framtiden finns i de syntetiska kosttillskotten. Till det kommer att vi människor inte kan äta oss till hälsa utan det är något som vi lever oss till.

I denna föreläsning utifrån Naturvårdsverkets Prince-rapport och EU:s nya gröna giv (Green Deal) och jord till bord-plan (Farm to fork), diskuteras från ett matkulturellt perspektiv varför det ofta inte är några människor, konsumenter eller medborgare synliga när livsmedelssystemens klimatpåverkan analyseras. Är människorna så förutsägbara och lydiga att man kallt kan räkna med deras insikter och stöd när de politiska besluten är fattade? Är det så att vi tänker bort kulturella värderingar som en lösning, när det är de som orsakat de problem som vi redan står i upp till knäna?