Norrland som skafferi. Det låter konstigt, men är nog möjligt.

”Det hördes ett klånkande ljud från baksidan av huset. En karl i blå overall och skärmmössa stod i ett potatisland och grävde med en hacka. Emellanåt slängde han potatisar i en skramlande plåthink. Siw stod en stund och betraktade den gamle Lasses tålmodiga rörelser. Den stadiga arbetsrytmen, ryggen som böjdes mot jorden, tiden som passerade utan att man skyndade på den…//….Bakom Lasses lugna småprat kunde hon ana ett mörkare stråk, barndomens matbrist. Som torparunge hade han lärt hur viktig potatisen var. Det var den som kunde klara familjen genom vintern”.

Bilden är hämtad från Mikael Niemis underbara roman ”Sten i siden”. Hans senaste.

Vad har då Lasses minnen från hungern på 30-talet att göra med dagens samhälle? Kanske mer än vi tror om än i en helt annan skala än ett potatisland utanför Pajala.

Jag tänker på Lasse i boken när jag åker från Vännäsby genom Brån, Hössjö och ner mot Hörnefors. Rik jordbruksbygd för bara några årtionden sedan. Betande kor, kornfält, jordbruksmaskiner och överallt jobbade människor på sina gårdar.

Ner mot sjön ser man nu ensillageägg på de fält som fortfarande är öppna, men inte en ko så långt ögat når. Inte konstigt kanske med tanke på att antalet mjölkkor har minskat med 30 % sedan 2000. Hästar finns det däremot gott om. Dom är viktiga för vår fritid, men inget vi överlever på. Och så all bördig mark som växer igen, förslyas. Mark som övergår från att ha varit viktig till att inte vara någonting alls. Kan ni tänka er att 20 000 ha åkermark har Norrland förlorat de senaste 10 åren säger Norrmejeriers VD , som är orolig för sitt mejeri.

”Klimat, mat och beredskap i norra Sverige” hette ett rundabordssamtal som SLU och Länsstyrelsen i Västerbotten arrangerade för en tid sedan. Där presenterades ”krisen” i så koncentrerad form att det kändes som att den satt i rummet.

Tänk er följande. Temperaturen höjs i Sydeuropa så att skördarna minskar drastiskt. Inte blir det bättre av de extremväder som kommer att bli allt vanligare. Eller för att använda dagens uttryck ”extremt extremväder”. Jag anar vad uttrycket innebär även om jag nog inte riktigt förstår.

Till allt detta skall läggas den oro som sprider sig i världen. Vad händer med skördar, livsmedelsproduktion och transporter om sådana som Putin fortsätter sin framfart.

Klimat och krig går hand i hand med brist på mat och sannolikt leder brist på mat till brist på internationell solidaritet. Stämmer det så ligger Sverige risigt till.  

Den här bilden är dyster, men framtiden är faktiskt ljus för norrländskt jordbruk. Paradoxen är nämligen att klimatkrisen kan leda till bra odlingsförutsättningar i norr.

Klimatexperten konstaterar att fram till 2050 kommer temperaturen att höjas med mellan 3 och 4 grader i Norrland. Det är mycket! Det är inte bara lite varmare utan ett helt annat klimat. Tidig vår, sen höst och kortare vinter. Den så hotfulla augustifrosten som härjade för några årtionden sedan är som bortblåst. Förutsättningarna för livsmedelsproduktion i norra Sverige kommer att öka drastisk de närmaste 25 åren.

Vi kanske inte kommer att få ett vackert, gult böljande rapsfält som granne, men helt klart kommer andra livsmedel än idag att kunna produceras på den Norrländska jorden.

En fascinerande tanke växer sig allt starkare bland forskare, myndigheter och livsmedelsproducenter och det är att Norrland kan få en viktig roll i livsmedelsförsörjningen i framtiden. Mat till oss själva förstås, men också mat till områden ute i Europa där torka eller regn förstör skördarna. Det är intressant att lyssna när forskarna fantiserar om framtida möjligheter. Norrland som skafferi. Det låter konstigt, men är nog möjligt.

Jag känner mig rätt säker på att om ett par årtionden finns svaren. Då vet vi vad som är lämpligt på de norrländska jordarna, hur djuren ger mest, hur växthusen skall placeras. Då finns också förslag på hur allt skall organiseras och hur vi kan försäkra oss om att marken blir kvar i svensk ägo.

Det finns ett svårt steg kvar och det är den politiska nivån. Idag ses Norrland som stål- och batterifrälsaren. Stora investeringstunga industrier byggs för fullt på några få platser. Än så länge pratar vi om den gröna vågen i norr. Här är det lätt att locka kapital och investerare från jordens alla hörn.

Livsmedelsproduktion är något annat. En urgammal verksamhet. Spridd över stora ytor. Inte direkt något som lockar riskkapitalisterna. Här måste politik och samhälle in och skapa förutsättningar. Ganska säkert är livsmedelsproduktion viktigare än både stål och batterier.

Gamle Lasse i Mikael Niemis bok tvingades som barn uppleva hur familjen gick sönder och spreds när dom måste sälja familjens enda ko. Idag skulle nog ingen ha lyssnat på Lasse, men om han fått chansen hade han kanske sagt: Var beredd på sämre tider.

För hur man änder vrider och vänder på saken så kan man inte äta batterier och inte blir man mätt på stål heller. Inte ens om det är grönt. 

Text: Sverker Olofsson, moderator för eventet Klimat, mat och beredskap i Norra Sverige – Hur får vi våra naturresurser att räcka? den 17 november 2023.