Med fyra decennier av bransch-tidningen Husdjur som huvudsakligt källmaterial fångar här Carin Martiin, agronom, agrarhistoriker och tidigare mjölkproducent, fyra decenniers vardag och dramatik i och omkring de svenska ladugårdarna. Vad är det som har hänt, och hur har mjölkproducenter och olika företrädare för Mjölksverige resonerat?
När studien inleds vid årsskiftet 1979/80 har strukturomvandlingen redan gått hårt fram. Hur den skulle fortsätta omforma jordbruket var svårt att föreställa sig, liksom vi idag kan ha svårt att föreställa oss hur historien om svensk mjölkproduktion kommer att fortsätta, och att den kan ta olika vägar.
Facit vid utgången av år 2019 visar att antalet kor mer än halverats sedan 1980, endast en av 13 gårdar finns kvar och att den totala mjölkproduktionen minskat. Detta trots bilden av att många producenter haft en stark vilja att fortsätta med korna. Ändå blev det inte så.
Strukturrationaliseringen sågs, av olika medverkande i tidningen, som ofrånkomlig. Effektivisering och ökad avkastning upprepades ofta som det enda möjliga sättet för att stärka de kvarvarande producenterna. Man insåg dock inte riktigt att processen skulle fortsätta, och inte heller att de unga duktiga ”framtidsbönderna” med ideala ladugårdar inte skulle vara det för alltid. Insikten om att även duktiga mjölkproducenter åldras har blivit särskilt tydlig genom studiens fyrtioårs-perspektiv.
På gårdsnivå kan förändringarna sammanfattas som färre men större mjölkföretag, kraftigt ökat antal kor per besättning; och en intensiv och mycket kapitalkrävande produktion med hög grad av digitalisering och automatisering. Det hela har drivits av två omfattande systemförändringar: en övergång från statligt reglerade priser och inhemskt fokus till exponering för den internationella mejerimarknaden, och ett omfattande teknikskifte i ladugårdarna. Processerna har gått snabbt och deras genomslagskraft var svårförutsägbar.
Tidningen målar en bild av att man velat så väl i Mjölksverige. Producenterna har uppmuntrats i termer av framtidstro och svenska värden, och om att ”det blir snart bättre”. Man har också vidarebefordrat en stark självbild. Indirekt har dock formuleringarna indikerat en förståelig oro för framtiden. Sektorns företrädare har också sökt lösningar, även om det är oklart vad man egentligen velat rädda: korna, mjölkbönderna, gårdarna, mjölkavkastningen, den goda osten och/eller jobben runt omkring.
Svensk mjölkproduktion under 40 år: Förhållanden, händelser och konsekvenser 1980–2020. Författare: Carin Martiin, institutionen för stad och land, SLU. Publikation: SLU Future Food Reports 24. Utgivningsår: 2024.
