Mindre kött och mera grönt – men hur?

I juni 2020 släpptes en rapport om styrmedel för hållbar livsmedelskonsumtion i Sverige. Rapporten är ett samarbete mellan forskare från Mistra Sustainable Consumption, SLU Future Food, Beijerinstitutet, Chalmers och CeCAR. I rapporten har vi sammanställt 17 olika styrmedel riktade mot konsumenter för att göra det enklare att välja miljömässigt hållbar mat. Vi ger även förslag på vad politiker kan göra nu direkt för att påbörja en omställning.

I rapporten diskuterar vi bland annat prismekanismer för att påverka livsmedelskonsumtionen. Ett styrmedel som lyfts både i forskningen och i den allmänna debatten är köttskatter som täcker de negativa externa effekter som uppkommer i produktionen. Skatter är ett styrmedel som kan vara svårt för människor att acceptera och konsumenter är dessutom relativt okänsliga för prishöjningar på livsmedel. Miljö- eller klimatskatter på livsmedel skulle därför ge en ganska liten effekt på konsumtionen (och därmed utsläppen) i relation till de skattenivåer som undersökts. Om skatter som ensamt styrmedel ska användas för att få ner exempelvis nötköttkonsumtionen till mer hållbara nivåer, måste prispåslaget vara väldigt stort. Nötkött skulle då bli en lyxvara som bara rikare hushåll har råd att äta.

Ett annat ekonomiskt styrmedel som ofta diskuteras är subventioner på frukt och grönt, för att främja både miljö och folkhälsa. Subventioner är också problematiska. De är sannolikt lättare för människor att acceptera än vad skatter är, men den stora frågan ligger i vad människor gör av pengarna de får över när de köpt sin vanliga mängd frukter eller grönsaker. Köper de fler svenska äpplen eller köper de nötkött från Brasilien? Kanske minskar de sin matbudget och lägger pengarna på en flygresa istället? Subventioner kan därför vara både dyra och kontraproduktiva.

I Vegobarometern, en annan publikation som nyligen gavs ut av Mistra Sustainable Consumption, finner man att priser är viktiga för att konsumenter ska välja att äta mer vegetariskt. Självklart finns det prisnivåer som gör att vi med större säkerhet väljer, eller väljer bort, en produkt. Det ökade utbudet lockar fler att testa vegetariska ”kött”– och mejeriprodukter, men uppskattas inte smaken spelar det ingen roll hur billigt det är. Dock kan man anta att så länge vegetariska produkter är dyrare eller lika dyra som animaliska produkter kommer de flesta välja varor med animaliskt ursprung, men det saknas mer djupgående forskning på området.

Ska ekonomiska styrmedel användas för att stötta ett större skifte i livsmedelskonsumtionen måste de sannolikt vara del av ett paket. Ett bonus-malussystem kan vara relevant, med en kombination av skatter på de minst hållbara produkterna och subventioner på hållbara produkter. Utöver det behövs informationskampanjer om varför man inför systemet och förmodligen information om vad skatteintäkter som inte går till subventioner, ska användas till. Ett exempel på vad pengar från en eventuell köttskatt kan gå till är utökat stöd till naturbeten, för att betala för de ekosystemtjänster som finns i betesmarkerna, eller andra stöd till de lantbrukare som vill producera mer hållbara produkter.

Sarah Säll, forskare i miljöekonomi
Institutionen för miljöekonomi, SLU
Sarah.sall@slu.se