Sverige ska bygga upp livsmedelsberedskapen på nytt som en del av det civila försvaret. Mediedebatten fokuserar ofta den låga och sjunkande självförsörjningsgraden av livsmedel. Forskning från SLU visar dock att det snarare är självförsörjningsgraden av insatsmedel som diesel, handelsgödsel, växtskyddsmedel, utsäde och foder som är det stora problemet för livsmedelsproduktionen ur ett beredskapsperspektiv.
Vid SLU har projektet Kan vi producera mat i händelse av kris? Sårbarhet och resiliens på gårdsnivå i svenskt lantbruk genomförts mellan 2015-2018. I slutrapporten från projektet ges en översikt av sårbarheten för störningar på gårdar med olika produktionsinriktning samt möjliga lösningar för att öka livsmedelsproduktionens motståndskraft genom en omställning till fossilfritt lantbruk.
Jordbruksdriften har genom den strukturomvandling och specialisering som ägt rum sedan efterkrigstiden frikopplats från lokala resurser och lokala marknader och gjorts beroende av regelbundna transporter av inte bara råvaror eller färdiga produkter ut från gården utan också av insatsmedel in till gården som drivmedel, gödselmedel, växtskyddsmedel, utsäde och foder. Den största delen av dessa insatsmedel är importerade. Det har gjort livsmedelsproduktionen beroende av en fungerande import och fungerande transporter, vilket gör produktionen mycket sårbar för samhällsstörningar.
Sårbarheten för störningar har visserligen ökat de senaste decennierna men i grunden var problematiken känd och utgångspunkt för en livsmedelsberedskapspolitik redan under det kalla kriget. En avgörande skillnad idag är att den globala uppvärmningen har blivit en viktig fråga på den politiska agendan och ses både som ett globalt miljöproblem och säkerhetshot. Behovet av klimatanpassning har stimulerat en utveckling av tekniska innovationer som syftar till att ersätta fossila bränslen och andra fossilbaserade råvaror inom samtliga samhällssektorer.
Inom jordbrukssektorn finns modeller för ett fossilfritt jordbruk som syftar till att sluta kretslopp och minska jordbrukets utsläpp av växthusgaser. Det bygger på användning av biodrivmedel, förnyelsebar lokalproducerad el och alternativa gödselmedel som exempelvis restprodukter från biodrivmedelsproduktion, odling av baljväxter för kvävefixering eller återföring av näringsämnen från humanurin eller slamspridning från avloppsreningsverk.
Ett fossilfritt jordbruk med inhemsk tillverkning av insatsmedel skulle dramatiskt minska importberoendet och därmed öka motståndskraften mot störningar. De tekniska lösningarna för att ställa om till ett fossilfritt lantbruk finns redan idag men det produceras inte tillräckliga mängder av vare sig alternativa drivmedel eller gödsel för att genomföra en omställning. Den bästa livsmedelsberedskapspolitiken för ett nytt civilt försvar är därför att införa politiska styrmedel och genomföra satsningar för att snabba på en omställning till fossilfritt lantbruk.
Hör Camilla Eriksson berätta om projektet och slutsatserna i programmet Vetandets värld: Fossilfritt jordbruk kan göra Sverige mindre sårbart. (11 maj 2018, intervju av Mats Carlsson-Lénart för Sveriges Radio P1).
Planering för livsmedelsberedskap. Diagrammet ger en översikt över de frågor som bör hanteras inom planeringen för livsmedelsberedskap för att öka motståndskraften mot stora och långdragna samhällsstörningar.
1/1
Planering för livsmedelsberedskap. Diagrammet ger en översikt över de frågor som bör hanteras inom planeringen för livsmedelsberedskap för att öka motståndskraften mot stora och långdragna samhällsstörningar.
Camilla Eriksson, under projekttiden forskare vid Institutionen för stad och land, avdelningen för landsbygdsutveckling, SLU.
Augusti 2015 – juni 2018
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) och forskningsplattformen Framtidens lantbruk vid SLU
SLU Future Food