Några tuppar och hönor traskar omkring på grusplanen mellan byggnaderna på Planagården i Kattarp. Vitklövern står i blom på fältet intill. Nils-Gustav Nilsson är tredje generationen i släkten som driver det här lantbruket, beläget ungefär en mil nordost om Helsingborg.
– Det är en växtodlingsgård vi har. Förr fanns det även djur här, men sedan vi tog över har vi bara höns, och det är mest för trivselns skull, berättar han.
För trettio år sedan började han odla vitklöver, för skörd av frön till utsäde.
– 1997 utökade vi med rödsvingelfrö och två år senare började vi odla rödklöverfrö. På senare år har det blivit alltför mycket arbete med att hålla ogräset renkavle borta i rödsvingeln, så det har vi slutat odla.
Telefonen ringer. Det är någon som vill att Nils-Gustav ska komma ut och jobba i fältet.
– Det är högintensivt nu. Vi fick förresten tvillingbarnbarn i natt, berättar han och visar ett foto på telefonen.
Intresserad av att lära mer
Nils-Gustav Nilsson har vetat att han ska bli lantbrukare så länge han kan minnas. Han har också alltid varit intresserad av de lite djupare kunskaperna om växterna och hur man kan utveckla odlingen. Intresset ledde till att han blev tillfrågad om att vara med som en av odlarrepresentanterna i Lantmännens växtförädlingsråd.
– Vi var cirka fem lantbrukare i rådet. Vi diskuterade de långsiktiga strategierna för alla växtarter som ingår i Lantmännens växtförädling och bidrog med odlarperspektivet.
Viktigt att fokusera på rätt egenskaper
– Jag är glad att vi har en fortsatt satsning på växtförädling i Sverige, till exempel genom SLU Grogrund. Det är jätteviktigt att kunna fokusera på de växtegenskaper som är viktiga för vårt geografiska läge, säger Nils-Gustav Nilsson.
Han vill också poängtera vikten av att växtförädlarna anammar de nya teknikerna som gör växtförädlingen mer effektiv.
– Trots att Lantmännens växtförädlingsverksamhet är en liten spelare, om man jämför internationellt, så ligger företaget i framkant vad gäller genomisk selektion och till exempel statistiska metoder. De nya teknikerna är vår chans att kunna hävda oss och göra växtförädlingen och den svenska livsmedelsproduktionen konkurrenskraftig, säger han.
Genomisk selektion är en metod som gör det möjligt för växtförädlaren att göra urval i växtmaterialet i ett tidigt stadium hos växten, och knyta genetiska tester till egenskaper.
– Jag lärde mig mycket om nya rön när jag satt med som en av tre ägarrepresentanter, alltså lantbrukare, i beredningsgruppen för Lantmännens forskningsstiftelse. Då fick man anledning att fundera lite djupare kring de här frågorna tillsammans med forskare och växtförädlare som också satt i beredningsgruppen.
Engagerad odlare
Nils-Gustav Nilsson är också ordförande i föreningen Södra Sveriges frö- och oljeväxtodlare, en lokalförening inom Sveriges Frö- och Oljeväxtodlare, som deltar i SLU Grogrunds projekt Växtförädling för ökad fröavkastning hos rödklöver.
Han samarbetar även med företaget Lantmännen i sin fröodling av vit- och rödklöver. Lantmännen väljer vilka klöversorter som ska förökas upp, köper skörden och använder fröna bland annat i sina vallfröblandningar som de säljer som utsäde till lantbrukare som odlar vall som foder till lantbruksdjur. Företaget deltar i flera av SLU Grogrunds projekt, bland annat projektet Växtförädling för ökad fröavkastning hos rödklöver och Genomisk selektion i rödklöver.
Nils-Gustav Nilsson har odlat olika sorter genom åren. Ibland har en sort fungerat mindre bra ett år men sedan mycket bra ett annat år.
– Det beror nog till viss del på att jag lärt mig hur man ska odla klöver, allteftersom, men sorterna, och hur de är anpassade till de rådande odlingsförhållandena, spelar också roll.
Om någon dag ska 60 inhyrda bikupor placeras ut på vitklöverfältet. Innan dess ska Nils-Gustav Nilsson mäta kväveupptaget i höstvetet, för att bedöma behovet av mer gödsling.
Text: Lisa Beste