Kort om projektet
Jordbruksgrödors rotsystem är centrala för upptag av växtnäring, resistens mot sjukdomar och tålighet mot extremväder. Friska rotsystem bidrar därför till minskad risk för missväxt under varierande miljöförhållanden, med andra ord ökad säkerhet i odlingen. Viktiga växtnäringsämnen är kväve och fosfor, men även svavel. Svavelbrist är ett ökande problem hos många grödor till följd av minskat nedfall från atmosfären och ändrad gödsling. Målet med projektet är dels att identifiera växtegenskaper, med huvudfokus på rotsystemet, som kan användas av växtförädlare som verktyg för urval av odlingssäkra sorter, och dels att utvärdera dessa egenskaper i ett odlingssystemperspektiv. På sikt ska även genetiska markörer för egenskaper som medför ökad odlingssäkerhet identifieras.
Detta femåriga projekt ska studera rotsystemet hos framför allt vete och dess betydelse för upptag av näring, men även sjukdomsresistens och anpassning till olika miljöer. Projektet kompletterar befintliga SLU-projekt i samarbete med Lantmännen bland annat Utveckling av fenotypning för vete och sockerbetor och Klimatstabilt vete samt Resistensförädling för friska grödor. Projektet ska leda till att svensk veteproduktion blir mer effektiv och hållbar med sorter som har friska rötter och bättre utnyttjar växtnäring.
Projektet genomförs i två steg. I första steget, som pågår under de två första åren med fokus på vete, ska projektet utveckla metoder för att identifiera växtegenskaper som medför ökad odlingssäkerhet. Dessa indikatoregenskaper kan sedan användas av växtförädlare som verktyg för urval av genotyper som fungerar i olika miljöer och olika odlingssystem.
Under de följande tre åren, steg två i projektet, inkluderas fler grödor i studien (andra spannmålsslag, ärt, raps) och målet är att identifiera genetiska markörer för de egenskaper som ger en högre odlingssäkerhet. Dessa genetiska markörer ska sedan bli ytterligare verktyg för växtförädlare.