När kan man sluta kalka?
Även om försurning kommer att vara ett problem i stora områden under överskådlig tid har minskande deposition av försurande ämnen lett till att många försurade akvatiska ekosystem ör på väg att återhämta sig. Inom kalkningsverksamheten avspeglas det i att kalkdoserna gradvis minskar och ett ökande antal målobjekt som läggs vilande eller avslutas med avseende på kalkning.
Såväl Naturvårdsverket som länsstyrelserna har poängterat vikten av studier av minskad och avslutad kalkning för att möta kalkningsverksamhetens behov av kunskap, råd och riktlinjer för att göra minskningen av kalkning på ett sätt som inte äventyrar de populationer av t.ex. fisk och musslor man ville skydda med kalkningen.
Målet med projektet är att bedöma effekterna på vattenkemi och biota av avslutad kalkning i sjöar och vattendrag, att bedöma om avslutad kalkning leder till biologiska förändringar i ekosystemen som kan anses vara negativa samt att utveckla bedömningsgrunder för kalkavslut. Man studerar särskilt de organismer som angetts som mål för kalkningen samt effekter på diversitet, samhällsstruktur och andra effekter på ekosystemnivå.
Utvalda publikationer
- Borg, H. & Sundbom, M. (2014) Long-term trends of water chemistry in mountain streams in Sweden – slow recovery from acidification. Biogeosciences, 11:173-184.
- Wällstedt, T., Edberg, F. & Borg, H. (2009) Long-term water chemical trends in two Swedish lakes after termination of liming. Science of the Total Environment, 407(11):3554-3562.
- Edberg, F., Andrén, C. & Wällstedt, T. (2009) Förändringar efter avslutad kalkning (kapitel 3b i Utvärdering av IKEU 1990-2006 – Syntes och förslag). Naturvårdsverket, Stockholm, Rapport 6302:520-536.
- Wilander, A. (2009) Anpassning av kalkning till försurningsutvecklingen (kapitel 3a i Utvärdering av IKEU 1990-2006 – Syntes och förslag). Naturvårdsverket, Stockholm, Rapport 6302:502-518.
- Edberg, F., Wällstedt, T. & Borg, H. (2008) Kalkningsavslut i Tyresta – utvärdering och komplettering av kemi och metaller i vatten och sediment. Inst. för tillämpad miljövetenskap, Stockholms universitet, ITM-rapport 180.