Det som sas

Rektor Maria Knutson Wedel. Foto: Peter Hagelin

SLU:s rektor Maria Knutson Wedel inledde seminariet.
Johanna Sennmark som har lett Klimatnätverket från start och fram till nu, passade på att presentera de närvarande från värdkonstellationen och fokusgruppledarna.
Johanna Adami var en av dem på SUHF som medverkade till att Lärosätenas klimatnätverk sjösattes. I sitt inledningstal talade om hur viktigt KASAM är, känslan av samhörighet. Hög känsla av samhörighet ger hög tillit till sin egen förmåga. Så dagens ledare behöver en hög nivå av KASAM. Men hon betonade också att vi behöver omfamna såväl aktivister och som skeptiker!

Frans Prenkert. Foto: Anna-Karin Johnson

Ledarskap i en transformativ tid
Frans Prenkert, ordförande i Örebro universitets plattform för en hållbar framtid
Frans Prenkert talade om att transformation betyder att vi måste göra om en del saker i grunden.
– Vi behöver ställa om samhället för att skapa en hållbar framtid. Det räcker inte att inom befintliga system skruva på det vi har. Vi måste uppfinna och förverkliga nya system.
– Vi som lärosäten och kunskapsgeneratorer kan inte – får inte! – stå vid sida av när resten av samhället ställer om.
Frans påpekade att det behövs ett klokt och modigt ledarskap från innersta kärna till yttersta skal på lärosätena.
– Utmaningen ligger i att få den del av linjen där 90 procent av ansvaret för driften vid våra lärosäten ligger, att också förmå dem greppa kring detta: fakultets- och institutionsnivåerna.
Frans avslutade med att citera Jan Eliasson som på en fråga om hur han orkade och hur han hanterade alla svårigheter svarade: ” När du ser något i världen som inte är som det borde vara – när du upplever att det finns ett glapp mellan hur något är och hur något borde vara då är det din uppgift att försöka stänga det glappet!”
– Det är i ett nötskal vad ledarskap i en transformativ tid är för mig: Det är ett ledarskap som identifierar glapp mellan hur saker är och hur de borde vara och försöker stänga dessa glapp. Oavsett glappets storlek och synlighet. Ofta tror jag att vi stänger glapp som inte syns särskilt tydligt. Det görs i det tysta – helt enkelt eftersom det är rätt sak att göra. Det ska vi fortsätta med.

Moderatorerna Magnus Breitholtz och Kristina von Oelreich lyssnar till Anna Sobek, Johanna Adami, Lars Johansson, Sebastiaan Meijer och Frans Prenkert, som deltog i den första panelen. Foto: Anna-Karin Johnson

Möjligheter och målkonflikter i en transformativ tid
Korta anföranden och paneldebatt

Anna Sobek, prefekt vid Stockholms universitet
Anna Sobek såg en framtid där internationella konferenser hålls i hubbar, så att resandet på så sätt kan minskas. Det är nödvändigt att vi reser annorlunda än vad vi har gjort.
– Förändringen sker, men långsamt. Jag är otålig, för jag vet att det brådskar. Ta diskussionerna, öka medvetandet om alternativ, ändra vårt beteende, skickar hon med till kollegerna på lärosätena.

Lars Johansson, prefekt för institution Stad och land, SLU
Stad och land är en undervisningstung institution med ett stort miljöengagemang. Här finns det en omställningsgrupp som driver på ledningen i hållbarhetsfrågor. Här har man tagit fram en egen resepolicy, där bland annat prefektnivån bekostar alla tjänsteresor med tåg, båt eller buss utanför Norden, för att stimulera fler att resa så istället för med flyg.  En målkonflikt uppstod när SLU gick ut med ett centralt mål på SLU att alla kursledare ska gå en tvådagarskurs i hållbar utveckling. Stad och land har 80 drygt kursledare och många av dem undervisar i hållbar utveckling. Det löste sig med en endagsworkshop istället.
– Mitt tips är att ta små steg i taget och börja med det som går att förändra.

Sebastiaan Meijer, vice skolchef för skolan i Kemi, bioteknik och hälsa på KTH
Sebastiaan Meijer berättade att han ser sig själv mer som ljudtekniker än akademiker och betonade att arbetet gör man tillsammans, som en crew. Sedan handlar det också om hur man ser på arbetet som görs och vilka förväntningar man har.    
– Drar man 1 500 personer i en lokal för 10 000 personer, så är det dåligt. Drar man 200 i en lokal för 300, så är det succé.

Johanna Adami, rektor på Sophiahemmets högskola och medlem i Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF
Johanna Adami påtalade hur långt efter näringslivet akademin ligger i att ta tag i klimatomställningen. På Sophiahemmets högskola har de aktivt arbetat för att ledningens arbete med klimatet ska vara tydligt även för studenterna. På personalmöten har personalen fått svara via Mentimeter på hur man själv bidrar till hållbarhet. Det nya är nu att personalen får jobba högst 40 procent utanför huvudarbetsplatsen.
– Varför? Jo, det är kvalitet. Det är hållbarhet. Vi måste upprätthålla en akademisk miljö. Våra studenter måste träffa sina lärare.

Tankar kring akademins trögrörlighet
Moderator Magnus Breitholtz menade att förändring behöver ske och ledare behöver kommunicera och signalera det nödvändiga.
– Samtidigt, akademin är trögrörlig av godo. Det är en målkonflikt!
Frans Prenkert replikerade, att så är det ju.
– Näringslivet är före oss och det irriterar mig. Vad är det som ska vara trögt och vad måste vi förändra?
Johanna Adami sköt in att det här väl är en kulturfråga.
– Det behöver inte vara trögrörligt. Det är vi som äger det.
Anna Sobek påpekade att det finns något vackert i det tröga också, men allt behöver inte vara det. Näringslivet har ett tydligt syfte med att tjäna pengar. Så ser det inte ut för akademin.
– Vi akademiker kliver också in i ledarskap utan att kanske ens vilja det.
Sebastiaan höll med:
– Det är skönt att vi inte jobbar med tomteblossverksamhet. Det behöver vara på riktigt och med det kommer viss tröghet.

Intressanta diskussioner fortsatte under kaffepausen.
Foto: Anna-Karin Johnson

Diskussionsstationer i pausen
Under pausen hade det satts upp diskussionsstationer, för dem som kände att de ville diskutera vidare kring olika frågeställningar. Vid en station pratade de om hur man som ledare, eller annan universitetsanställd person kan göra skillnad i sin roll. För att man ska vara trovärdig som ledare behöver man gå före och faktiskt göra det som man har beslutat om, sade en ledare. Är det beslutat att vi ska resa mindre eller mer miljövänligt med tåg så behöver man göra det. Framförhållning och planering i god tid kan hjälpa. En annan person lyfte att det verkligen behövs gemensamma riktlinjer för lärosätena, det blir knepigt att mötas för samarbete om ett lärosäte frikostigt tillåter flyg för inrikes resor medan ett annat inte gör det i samma utsträckning. Här deltog också en representant från en forskningsfinansiär och denne tog med sig vikten av att forskningsfinansiärerna borde skärpa kraven på de forskningsprojekt de tilldelar medel, när det till exempel gäller resor och inköp.
Vid en annan station pratade de om olika målkonflikter som finns. Den självklara målkonflikten med resor. Det är svårt att hantera målkonflikter när till exempel tåg som är jobbigt i sig självt också är mycket svårare att boka. Kan vi jobba med att förenkla där det är svårt?


Andra paneldebatten med Anne-Kathrin Peters via länk samt Sara Gräslund, Sebastiaan Meijer, Anna Sobek och Lisa Redin. Foto: Anna-Karin Johnson

Verktyg och delaktighet i transformationen
Korta anföranden och paneldebatt

Anne-Kathrin Peters, forskare vid KTH samt fokusgruppledare för Klimatnätverkets fokusgrupp "Lärande för hållbar utveckling"
– En hållbar ledare kan enligt min mening erkänna de befintliga organisationernas delaktighet i det ohållbara status quo och agera för omvandling. Vi behöver ledare som agerar för strukturell förändring och som ger stöd till individer som arbetar för omvandling.
Anne-Kathrin Peters talade om vikten av att universitetsutbildningarna inte bara gör studenter anställningsbara, utan också ansvarsfulla, omtänksamma människor och medborgare. Då räcker det inte bara med en kurs i hållbarhet.
Hon och Cecilia Enberg som delar ledarskapet i fokusgruppen frågade lärarna som deltar där om vad som behöver förändras.
– Allt måste förändras! blev svaret.
Enligt fokusgruppens deltagare bör en universitetsledare skapa möjligheter för utbildning över disciplingränser och institutioner, få in hållbarhet redan från början i utbildningarna, uppmuntra nya och experimentella lärandeplatser för hållbarhet och ge tid och belöning till lärare som lär sig och förändrar utbildningen. Och sist men inte minst:
– Involvera studenter i förändringsprocessen, som idag inte känner att de är en del av att förändra utbildningen och knappast vet att detta behövs.

Lisa Redin, hållbarhetsstrateg vid Umeå universitet samt fokusgruppledare för Klimatnätverkets fokusgrupp ”Byggnader och energi”
Lisa Redin talade om mellanrumsledarskapet. Man börjar som gränsgångare, där man ofta redan från början drivs av att föra ut antingen sitt eget eller planetens budskap. Man blir snabbt bra på att lyssna in en verksamheters göromål och att replikera med förslag på förändringar, aktiviteter eller åtgärder där man tagit hållbarhetsglasögon. Det gäller både internt inom universitetet och externt i samverkansprojekt.
Efter ett tag som gränsgångare så blir man expert, expert på att agera i mellanrummen. Ofta är man ganska ensam på sin post varför man blir organisationen eller universitetets hållbarhetsledare. Den som driver omställningen utan formell makt.
– En viktigare egenskap för mellanrumsledarskap blir därför vara bra på att samverka. Man ska vara en gränsgångare, någon som faciliterar, förmedlar och genomför samverkan. En samverkan som dessutom kan innefatta alla lärosätena.

Sara Gräslund, SLU Global
- Vi har direkt en målkonflikt i vårt uppdrag: internationella kontakter, interkontinentalt resande, möten med människor... Vi ska utveckla lösningar tillsammans för en bättre hållbarhet, förebygga pandemier och så vidare. Vi behöver hantera målkonflikten hela tiden.
Verktyg som SLU Global använder sig av - utöver dem det är lagkrav på – är bland annat att prioritera vad som relaterar till just vår verksamhet och ger oss stöd i genomförandet av vårt arbete – framför allt övergripande arbete med att integrera klimatperspektivet i hela sitt arbete. SLU:s miljöpolicy är ett annat verktyg och så även beslutstrappan.
– Där vi frågar oss är resan nödvändig att göra, hur ska vi delta, resesätt etcetera.
Sara Gräslund poängterar också att måltiderna är viktiga att tänka på. Livsmedelssystemen står för en tredjedel av världens klimatutsläpp.
– One planet plate är ett bra verktyg, men jag känner inte till det tillräckligt bra, däremot så beställer vi vegetariskt eller veganskt till våra arrangemang.

I panelen fördes det bland annat fram att studenterna behöver få mer transdisciplinär utbildning – även om det är svårt att få till. Anna Sobek berättade om hur hon sitter på möten efter möten och ber om beslutsmakt och stöd.
Sara Gräslund berättade att SLU Global fick pengar tillsammans med ett 20-tal universitet runt om i världen och utvecklade en kurs om Agenda 2030. Nu hoppas de få in den kursen i SLU:s kursutbud som doktorandkurs.
Sebastiaan Meijer tipsade om att söka pengar externt.
- Det är min väg för att utveckla saker som vi inte får till internt.
Anne-Kathrin Peters betonade att det behövs starka ledare som arbetar för transformationen. 

Johanna Sennmark sammanfattade seminariet och diskussionerna:
- Jag har hört mycket klokhet här idag:  Att det får ta tid, KASAM, känslan av samhörighet och att vi behöver ta större steg för att överbrygga mellanrummen. Och, som Sebastiaan framhöll, man får göra fel.
Foto: Peter Hagelin