Så här är MOTH upplagt

Målsättning

MOTH-projektet går ut på att ta fram ett fullständigt system för bedömning av naturtyper. Ett sådant system behövs för att Sverige ska kunna genomföra EU:s art- och habitatdirektiv på ett bra sätt. Enligt direktivet ska nämligen medlemsstaterna vart sjätte år lämna in en redovisning över bevarandestatusen för alla de naturtyper som räknas upp i direktivet. Senast detta skedde var våren 2013, och MOTH kunde då leverera användbara data. Tanken är att systemet också ska kunna anpassas till andra europeiska länders behov. 

Metodutvecklingen inom MOTH tar sin utgångspunkt i det befintliga programmet Nationell inventering av landskapet i Sverige (NILS). Detta program omfattar 631 permanenta landskapsrutor (5x5 km), utspridda över hela Sverige. Eftersom skogsmarken får en noggrann uppföljning genom Riksskogstaxeringen koncentrerar sig NILS på andra markslag.

Inom var och en av NILS landskapsrutor inventeras små provytor i fält. Men dessa räcker inte till för att fånga upp ovanligare naturtyper.

Det är här MOTH-projektet kommer in. Inom ramen för detta projekt kommer metoder att utvecklas för utläggning av ytterligare provytor. Två olika metoder är aktuella: punktgitter respektive linjekorsning.

Punktgittermetoden

Punktgittermetoden innebär att punkter läggs ut med jämna mellanrum över en flygbild. Inom varje NILS-ruta blir det något hundratal punkter. En rutinerad flygbildstolkare granskar en cirkel med 10 meters radie runt varje punkt. Ett tiotal variabler bedöms, bland annat trädtäckning, andel löv- och barrträd, trädhöjd och markvegetation. Dessutom görs en översiktlig klassificering av naturtyper i enlighet med EU:s art- och habitatdirektiv. Därigenom blir det möjligt att bedöma var de mindre vanliga naturtyperna kan finnas.

En del av gitterpunkterna väljs ut för fältbesök, främst sådana som bedöms kunna innehålla intressanta naturtyper, men för säkerhets skull även ett antal andra punkter. De utvalda punkterna besöks sedan i samband med NILS-inventeringen och detaljerade data samlas in om de olika naturtyperna. Under 2012 och 2013 års fältsäsonger kommer MOTH dessutom att inventera i ett eget utlägg, motsvarande 60 rutor per år utöver NILS årliga beting. Detta extrautlägg ligger framför allt i de södra delarna av landet, inom boreal och kontinental region.

Naturtyper som kan fångas upp genom denna metod är till exempel källkärr, dynmiljöer och alpina översilningskärr.

Fältsäsongen startar i början av maj med en två veckor lång utbildning, som 2012 är förlagd till Västergötland. Fältpersonalen jobbar under säsongen i lag om två personer, och samlar in en mängd uppgifter från fältprovytorna i handdatorer. Data och bilder från provytorna skickas sedan dagligen till kontoret. I delar av landet där antalet MOTH- provytor är många, t. ex. i fjällen, kan lagen tillfälligt utökas med en person. Arbetet kan i vissa situationer vara krävande, och en god fysik är nödvändig. En stor del av fältarbetet baseras på artkunskap inom olika växtgrupper. Inventeraren måste därför kunna eller ha förmåga att lära sig en hel del arter av kärlväxter och mossor. Vid övningar och exkursioner tränas fältpersonalen för att bedömningarna skall vara så lika som möjligt. 

Linjekorsningsmetoden

När det gäller uppföljning av mycket långsmala naturtyper, sådana som förekommer längs stränder, är punktgittermetoden inte effektiv. Här är tanken i stället att använda en linjekorsningsmetod. Man lägger då ut sexkantiga polygoner i ett regelbundet mönster över varje landskapsruta. Alla punkter där någon av polygonernas kantlinjer korsar en strand markeras på flygbilden. Naturtyperna vid dessa linjekorsningar klassificeras därefter översiktligt på samma sätt som i punktgittret. En del av korsningspunkterna väljs ut för fältbesök.

Denna metod kommer att bli viktig för uppföljning av kusternas naturtyper. Under senare delen av juli och in i september 2012 kommer 40 områden längs Sveriges kust att fältinventeras med denna metod. Den fältpersonal som jobbar inom denna del av projektet kan ha nytta av att ha sjövana, även om det är landmiljöerna vi är mest intresserade av!