Metodik flygbildsinventering av Havsstrand

Syftet med flygbildsinventeringen 

I flygbildsinventeringen potentiella registreras potentiella naturtyper i provytorna utifrån ett klassificeringsschema. Resultatet kombineras till urvalsklasser som används för att slumpmässigt välja ut de provytor som ska fältbesökas. Flygbildsinventeringen görs gemensamt för gräsmarks- och lövskogsinventeringarna, så att flygbildsinventerarna bara behöver titta på varje provyta en gång. 

Flygbilder i nära infrarött 

I högupplösta flygbilder i 3D och i nära infrarött, följs naturens topografi i de högupplösta flygbilderna och reflektionsskillnaderna mellan olika typer av och vegetation och dess hälsostatus är störst inom det infraröda våglängdsområdet.  

Bild 1. En inventeringspunkt på norra Gotland, den vänstra bilden visar en stenig och sandig strand med en brinkliknande struktur av vittringsjord, en så kallad mjuk klippa. Fotot till höger visar samma punkt från fältinventeringen. 

Uteslutning av trakter  

För havsstränder finns inte färdiga provytor, såsom cirkelytorna i gräsmarker och lövskogar, utan ett digitalt linjeskikt i ett hexagonmönster läggs ovanpå flygbilderna, och där medelvattenlinjen av en havsstrand korsar dessa linjer, sätts en punkt som ges en naturtyp och ett antal variabler. En transektlinje dras i 90 graders vinkel upp till strandens högsta del (supralittoralen), och ett antal mätningar sker utmed transekten. Ett antal eftersökta habitat beskrivs och mäts, exempelvis strandängar, dyner och havsklippa. Till skillnad från de fasta cirkelprovytorna i andra inventeringar, sätts ingen punkt alls på de havsstränder som inte består av de eftersökta naturtyperna.  

Bild 2. Exempel på en lagun på östkusten, i Mellansverige. Här har hexagonlinjerna vid två tillfällen korsat lagunens inre strand, varvid punkter och transekter registreras i databasen.  

I en SQL-databas med alla klasser och variabler, inventeras alla trakter från stickproven, där vi använder både ett GIS-program och ett tolkningsprogram där bilderna kan studeras i 3D.  Kalibrering av personal sker före, och kontinuerligt under inventering. Efter att fältdata kommit in, sker en validering och ytterligare kalibrering i samband med att manualen justeras och definitioner kan göras tydligare för bägge inventeringarna. 

Bild 3. Utlägg av transekter. Där en strecken på sextanten korsar strandlinje läggs en transekt ut för att sedan tolkas och bedömmas vara ett potentialt habitat eller inte.

Datasamverkan för geografiska data 

Utöver flygbilderna används en serie ortofoton från Lantmäteriet, där förhållanden kan ses bakåt, ända ner till 1950–60 talen. Det är inte samma datum över hela landet, men den serie som finns på varje plats ger en indikation på hur marken hävdats, när ett område beskogades eller höggs fritt m.m. Här finns också kartor och Lantmäteriet tillhandahåller dessutom riktigt gamla kartor, som Häradskartan.