Grönt kulturarv®: Fröer
Bönan ’Signe’, gråärten `Rättvik’, bondbönan ’Arne’ och kålroten ’Bjursås’ är exempel på äldre sorter av fröförökade köksväxter som uppmärksammats i Fröuppropet. Även sedan tidigare finns en del sorter med historia i NordGens genbank. Idag finns det ett intresse av att åter kunna köpa utsäde av äldre sorter.
När vi odlar äldre sorter ökar mångfalden i våra odlingar. Sorterna bidrar med smaker och andra egenskaper som vi idag vet lite om men behöver få veta mer om. De äldre sorterna passar bättre ofta bäst i hemträdgårdarna men det finns även bland dessa sorter sådana som vi en gång odlade på åkern men som slutat odlas av olika skäl. Många av de sorter som hittades i Fröuppropet har sparats av särskilda anledningar, ofta handlar det om smak. Alla bär de på en historia om tidigare odlingar. Det kan handla om utvecklingen av jordbruket och hur vi ändrat odlingssystem, men vanligast är händelser i det lilla. Den gårdsnära odlingen har ofta skötts av kvinnor och genom berättelserna om sorterna har deras liv och arbete blivit mer synligt.
För att markera att det är sorter med bevarandevärde och historia kan man vid försäljning av utsäde använda varumärket Grönt kulturarv®. Men det finns vissa kriterier som måste uppfyllas och sorterna måste vara tillåtna att sälja enligt utsädeslagstiftningen.
Kriterierna för Grönt kulturarv® fröer är att:
- sorten ska vara odlad i Sverige före 1950 och ha en väl dokumenterad historia
- eller vara en i Sverige framtagen sort, eller spontant uppkommen sort, som bedöms vara bevarandevärt, oavsett ålder
- sorten måste finnas i NordGen växters genbank
Historier om sorterna som kom fram med Fröuppropet finns dokumenterade i boken Klint Karins kålrot och Mor Kristins böna. Boken gör det lätt att hitta dokumentation för dessa sorter. Tyvärr är inte alla sorter som bevarats på NordGens genbank lika bra dokumenterade avseende historia. Men några sådana finns, t ex kokbönan 'Båstad', gråärten 'Stäme' och vitkålen 'Säfstaholm'.
Den andra punkten om "bedömd som bevarandevärd" kan till exempel avse äldre spannmålssorter. Här är historien om sorten betydligt vagare men sorten bedöms som värdefull att odla på grund av sin ålder eller särskilda egenskaper. Denna bedömningen görs av experter inom Pom.
För att kunna marknadsföra sorter så ska utsädeslagstiftningen följas. I korthet innebär det för de flesta grödor att sorten ska finnas på en sortlista. Eftersom det som vi talar om här är äldre och udda sorter blir det i de flesta fall fråga om reglerna för Bevarandesorter och amatörsorter som behöver följas.
Men det kanske viktigaste för att kunna få ut sorterna på marknaden igen är att det finns utsädesodlare, både i den lilla hemträdgårdsbaserade odlingen och i den lite större skalan. Det som gäller är att få ut många sorter men kanske inte så stora kvantiteter av varje sort. Och man får börja med de små mängder som finns på NordGen vilket gör att det tar några år innan utsädesmängderna är så stora att man kan börja sälja. Lönsamhet blir knappast huvudmotivet för en sådan odling men verksamheten kan förstärka annan sysselsättning. Samtidigt så borde det gå att få ut ett betydande merpris av utsäde från sorter med historia.
Kontaktinformation
Agneta Börjeson, extern resurs vid Programmet för odlad mångfald
Röttle natur och kultur, rottlenaturkultur@gmail.com, 070-572 66 77.