Asp och kemikalier

Från ogräs till naturvårdsträd

Aspen är ett av de viktigaste trädslagen för bevarandet av den biologiska mångfalden i de boreala skogarna visar senare tids forskning. Men så sent som till och med 1980-talet var aspen ett oönskat inslag i skogsbruket. Aspens dåliga rykte hängde samman med dess roll som värd för knäckesjuka, vilken är en svampsjukdom som angriper tallens skott. Under många år motarbetatades därför aspen aktivt genom fickning, ringbarkning, borthuggning och besprutning med kemikalier. Numera försöker skogsbruket säkerställa och öka föryngringen av asp, bland annat genom att kvarlämna större aspar vid föryngringsavverkning samt genom naturvårdsbränning.

Hormoslyrbesprutning i Överkalix

I Överkalix kommun förekom flygbesprutning av skogsmark med hormoslyr från början av 1960-talet till början av 1970-talet. Besprutning skedde ca en vecka per år under sommarhalvåret då tre plan körde i skytteltrafik. Varje plan hann med fem till tio vändor på en dag beroende på avståndet till besprutningsområdet. Koncentrerat hormoslyr förvarades i tunnor och pumpades över till flygplanen och späddes med vatten. Totalt förbrukades ca 400-500 liter koncentrat per år i samband med flygbesprutningen. Förvaring och mellanlagring av giftet  har bland annat skett i anslutning till de s.k. kronotorpen (där kronojägarna huserade).

Berättat av f.d. kronojägaren Johnny Holmberg. Källa: Rapport från Länsstyrelsen i Norrbotten 2003:6

Skogsförman Karl Karlsson besprutar lövträd med hormoslyr. Arvidsjaur 1960-talet Foto Arvidsjaurs fotoarkiv

Aspklon i odlingslandskapet. Foto wikimedia

Förökar sig naturligt genom rotskott

En viktig förklaring till att aspen ofta förekommer i grupper är att den nästan bara föryngras vegetativt genom rotskott i våra skogar. Aspen förökas sexuellt genom frön nästan enbart efter skogsbrand. De flesta aspkloner blir sällan större än 1 hektar i vårt land, men det finns exempel på kloner som omfattar åtskilliga hektar.

Den typiska dynamiken i en aspklon kännetecknas av en snabb omsättning av genetiskt identiska stammar (rameter), vilka sällan blir äldre än 100 år. Klonen som enhet kan dock vara långlivad, kanske flera tusen år. I klonen föryngras alltså aspen genom rotskottsbildning, vilket i stor skala sker i samband med störning i form av skogsbrand eller avverkning. I ostörda naturskogar kan det därför gå lång tid utan någon föryngring. En viktig förklaring till aspklonens förmåga att överleva länge i landskap utan störningar är det väl utvecklade rotsystemet, som tillåter ett liv på sparlåga under lång tid.

Användningen av herbicider

När skogsbruket övergick från blädning och plockhuggning till trakthyggesbruk  medförde det andra förutsättningar för lövträden. Eftersom björk och asp är pionjärer etableras de lättare på hyggen än i blädningsskogen. Detta ställde till problem för skogsbruket eftersom tall och gran trängdes tillbaka vid etableringsfasen om ingenting gjordes. Därför välkomnades de första herbiciderna som började användas 1944, vilket medförde att lövslyet på hyggen och i plant- och ungskogar med lätthet kunde reduceras. De goda resultaten i de tidiga försöken resulterade i att användningen av herbicider snabbt ökade från mitten av femtiotalet och kulmen nåddes i slutet på sextiotalet.

Spridningsmetoderna som användes mot lövslybekämpningen var framförallt flygplan och senare även helikopter. Flygplan körde snabbt och effektivt över stora arealer men hade svårt för att göra punktinsatser. Däremot kunde en helikopter lättare välja ut vilka områden som behövde bekämpas och på så sätt kunde man undvika vattendrag och känsliga biotoper. En stamvis metod förekom också, s.k fickning, vilken innebär att man hugger en skåra i trädet där herbicider injiceras. Denna metod användes främst på enstaka stora träd.

Läs mer i uppsats av Anders Björk

  
Barken lossnar efter arsenikbehandling, 1955 i Västernorrland. Foto SCAs bildarkiv