Skolbarn planterade träd

Runt sekelskiftet 1800-1900 planterades många hundra miljoner tall- och granplantor genom stora kampanjer.

Nya lagar innehöll bestämmelser kring återbeskogning såväl som restriktioner för skogsbete. Samtidigt skedde en uppbyggnad av lokala skogliga institutioner och myndigheter, som drev planteringskampanjer och såg till att de nya lagarna följdes.

Skogsplanteringarna mottogs till en början med skepsis men utvecklades senare till en folkrörelse. Arbetskraft fanns det gott om och skogsplanteringslag på femtio personer eller fler var inte ovanliga. Ofta engagerades också skolorna i planteringsarbetet.

Skolbarn och kvinnor som planterar. Bilden kommer från Skogsbibliotekets arkiv

Hacka som användes vid plantering. Bilden kommer från Skogsbibliotekets arkiv

Beskrivning av skogsplantering inom nuvarande Tönnersjöhedens försökspark öster om Halmstad:

“Vid planteringen eller som det i dagligt tal kallades “Hacket” arbetade 150-200 personer när det var som mest. Bygdens folk räckte inte till, varför det kom folk från avlägsna byar också. Avlöningen var för de som hackade 1 kr och de som satte plantorna fick 75 öre per dag. De som hyrde logi fick tillägg med 10 öre per dag. Icke fullgod arbetare fick lägre betalning. De som satte plantorna var i regel kvinnor och barn. Först gick en man som med biträde av pojkar satte ut stakstörar, som de efterföljande hade att gå efter med påföljd att det blev raka och fina linjer. Var det ont om mylla någonstans hämtades mylla i korgar så att plantorna kunde få ordentligt rotfäste. Det var mest gran som planterades.”

Text hämtad från "Byakistan "(Hamilton och Pettersson 1970)

Tidiga försök att återbeskoga

År 1811 hölls ett möte med Hushållningssällskapet där åtgärder mot den tilltagande skogsbristen diskuterades. Lagar om bränning och skogskövling fanns redan men åtföljdes inte. Det var först när lantbruket rationaliserades och ljunghedarnas roll som betesmark minskade som intresset för skogsvård ökade. På 1880-talet skedde stora samhällsförändringar. Industrialiseringen och utvandringen ändrade de ekonomiska förutsättningarna för lantbruket.

Jordbruket utvecklas

Hushållningssällskapet spelade en stor roll i förändringen av jordbruket. Nya metoder ledde till en kraftig produktionsökning. Kreatursaveln kom igång och bättre utfodring av boskapen ledde till ett mindre intresse för det magra ljungbetet. Förändringarna kom först i slättbygderna. Ljungbränning förekom fortfarande på 1900-talet på de magra markerna i skogsbygderna och då främst för fårbete. Enbart betets upphörande ledde även till att en del marker återbeskogades genom naturlig igenväxning.

Tönnersjöhedens före detta kronopark 2010, foto Roger Andersson

 Se bilder från skogen efter stormen Gudrun

Skällåsahult, västsluttning, foto Roger Andersson

Gratis tallfrö och kunniga folkskolelärare

Vid vissa gods och på flygsandfält skedde skogsplanteringar redan under 1800-talets början. Tallfrö delades ut gratis av hushållningssällskapet  för skogskultur på allmogemark. Sakkunnig personal ställdes till förfogande och folkskolelärare undervisades om skogsådd för att få lämpliga ledare för skogsodlingsarbetet. De första åren var det små arealer som återbeskogades. Många planteringar ödelades också genom eld som slapp lös vid ljungbränning. År 1912 bildades stiftelsen Skogssällskapet i Göteborg. Stiftelsen köpte in mark och återbeskogade en halv miljon hektar ljunghed i Västsverige.