Så sent som 1980-talet var aspen ett oönskat inslag i skogsbruket på grund av att den bar en svampsjukdom. Idag vet vi att aspen är ett av de viktigaste trädslagen för bevarandet av biologisk mångfald i nordliga skogar.
Volymen asp per hektar har stadigt ökat i våra skogar och är i dag dubbelt så hög som i början av 1950-talet. Den totala mängden lövträd har ökat i nästan samma utsträckning.
Aspen är vanligast i ett bälte från Mälardalen genom Närkes slättbygder och vidare västerut förbi Vänern bort mot Bohuslän. Lokalt starka förekomster finns även i Östergötland, Blekinge och sydöstra Småland. Längs norrlandskusten förekommer aspen bara lokalt i större mängd, främst i kuperad terräng, ett stycke in från kusten.
Förändringar i skogsbruket, kulturlandskapet och älgstammen ligger bakom dramatiska förändringar i aspens föryngring från början av 1950-talet fram till i dag. Aspens föryngring ökade fram till mitten av 1970-talet följd av en snabb nedgång som planade ut kring mitten av 1980-talet. Dagens föryngring av asp är på samma nivå som i början av 1950-talet.
Aspen är ett av de viktigaste trädslagen för bevarandet av den biologiska mångfalden i de boreala skogarna, visar senare tids forskning. Men så sent som till och med 1980-talet var aspen ett oönskat inslag i skogsbruket. Aspens dåliga rykte hängde samman med dess roll som värd för knäckesjuka, vilken är en svampsjukdom som angriper tallens skott.
Under många år motarbetatades aspen aktivt genom fickning, ringbarkning, borthuggning och besprutning med kemikalier. Numera försöker skogsbruket säkerställa och öka föryngringen av asp, bland annat genom att kvarlämna större aspar vid föryngringsavverkning samt genom naturvårdsbränning.
I Överkalix kommun förekom flygbesprutning av skogsmark med hormoslyr från början av 1960-talet till början av 1970-talet. Besprutning skedde cirka en vecka per år under sommarhalvåret då tre plan körde i skytteltrafik. Varje plan hann med fem till tio vändor på en dag beroende på avståndet till besprutningsområdet.
Koncentrerat hormoslyr förvarades i tunnor och pumpades över till flygplanen och späddes med vatten. Totalt förbrukades cirka 400-500 liter koncentrat per år i samband med flygbesprutningen. Förvaring och mellanlagring av giftet har bland annat skett i anslutning till de så kallade kronotorpen (där kronojägarna huserade).
En viktig förklaring till att aspen ofta förekommer i grupper är att den nästan bara föryngras vegetativt genom rotskott i våra skogar. De flesta aspkloner blir sällan större än 1 hektar i vårt land, men det finns exempel på kloner som omfattar åtskilliga hektar. Den typiska dynamiken i en aspklon kännetecknas av en snabb omsättning av genetiskt identiska stammar (rameter), vilka sällan blir äldre än 100 år. Klonen som enhet kan dock vara långlivad, kanske flera tusen år.
1/7
2/7
I Överkalix kommun förekom flygbesprutning av skogsmark med hormoslyr från början av 1960-talet till början av 1970-talet. Totalt förbrukades ca 400-500 liter koncentrat per år i samband med flygbesprutningen. Foto: Arvidsjaurs fotoarkiv
3/7
När skogsbruket övergick från blädning och plockhuggning till trakthyggesbruk medförde det andra förutsättningar för lövträden. Eftersom björk och asp är pionjärer etableras de lättare på hyggen än i blädningsskogen. Detta ställde till problem för skogsbruket eftersom tall och gran trängdes tillbaka. Därför välkomnades de första herbiciderna som började användas 1944. På bilden: barken lossnar efter arsenikbehandling. Västernorrland, 1955.
4/7
Den stående volymen av asp per hektar har stadigt ökat i våra skogar och är i dag dubbelt så hög som i början av 1950-talet. År 2007 fanns det ungefär lika många små aspar i skogen som för 20 år sedan medan tätheten tenderade att minska i kantzonerna.
5/7
Aspens föryngring, mätt som antalet stammar i klassen 1–99 mm, visar ett annorlunda mönster med en stadig ökning fram till mitten av 1970-talet följd av en snabb nedgång som planade ut kring mitten av 1980-talet. Nivåerna sedan dess har i princip varit stabila. Det är värt att notera att dagens föryngringsnivå är på samma nivå som i början av 1950-talet.
6/7
Älgen har en förkärlek till aspen när det kommer till val av föda. Älgstammens storlek, speglad i avskjutningsstatistiken, ökade parallellt med tätheten av aspstammar i diameterklassen 1–99 mm fram till mitten av 1970-talet, då aspens ökningstakt bröts medan älgstammen fortsatte att öka ytterligare ett tiotal år. Därefter är sambandet svagt negativt. En ökande älgstam i kombination med vikande ungskogsarealer och massiva röjningsinsatser från skogsbruket kan tolkas som det som bröt aspens föryngringskurva under tidigt 1970-tal.
7/7
Skogshistorier är en skogshistorisk hemsida med kartserier baserade på data från Riksskogstaxeringen. Den producerades ursprungligen inför Riksskogstaxeringens 90-årsjubileum 2013, och presenteras här i en aningen moderniserad, kondenserad version. Skogshistorier är ett bidrag till att föra ut konkret kunskap om våra skogars historiska utveckling, primärt till myndighetspersoner, journalister och olika slags experter.
Projektet finansierades via informationsstöd från Formas.
Anna-Lena Axelsson, koordinator samverkan
Fakulteten för skogsvetenskap, SLU
anna-lena.axelsson@slu.se, 090-786 85 91