Vid 1850-talets mitt bestod det halländska landskapet till stor del av ljunghed som betades och brändes regelbundet. Idag dominerar virkesrika granskogar.
Under medeltiden hade skogen stor utbredning i Halland. Den isländska Knytlingasagan från 1260-talet beskriver landskapet som rikt på ek- och bokskogar där ollonsvin i stor mängd bökade sig feta. Landskapet var till stora delar skogbevuxet av löv och tall, även i de kustnära delarna ännu in på 1400-talet. Kring 1650 var skogen i Halland lövdominerad.
Under 1600- och 1700-talen bredde öppna ljunghedar ut sig på bekostnad av skogen som utnyttjades hårt till ved, virke och pottaskebränning. Betesdjur gick ute stora delar av året och ljungen brändes för att få fram bättre bete.
Kring 1850 hade skogen nått sin bottennotering vad gäller utbredning och en tredjedel av Hallands yta täcktes av ljunghed.
År 1811 hölls ett möte med Hushållningssällskapet där åtgärder mot den tilltagande skogsbristen diskuterades. Lagar om bränning och skogskövling fanns redan men åtföljdes inte. Det var först när lantbruket rationaliserades och ljunghedarnas roll som betesmark minskade som intresset för skogsvård ökade.
Under 1800-talet infördes sedan nya jordbruksmetoder som gjorde det möjligt att minska på utmarksbetet och odla upp en del ljungmarker. Även införandet av konstgödning innebar att betestrycket på ljungmarkerna minskade. På 1880-talet skedde stora samhällsförändringar. Industrialiseringen och utvandringen ändrade de ekonomiska förutsättningarna för lantbruket.
När ljungheden återbeskogades var det främst barrträd som planterades. Mellan 1928 och 2010 minskade bokens virkesförråd med nästan hälften medan granens volyminnehåll under samma tidsperiod mer än tiodubblades. Hallands skogar är idag grandominerade och tillhör de mest virkesrika i landet. År 1928 var 38 % av Hallands landareal skogsmark, idag täcks 57 % av länet av skog enligt Riksskogstaxeringen.
Ökad internationell efterfrågan på olika jord- och skogsprodukter var också en viktig faktor bakom ljunghedarnas återbeskogning. Havre var dåtidens drivmedel och alla hästar som skötte transporter i industristäder som London krävde havre. Då den ryska exporten av havre till England upphörde under Krimkriget 1853-1856 öppnades en ny exportmarknad. Det halländska jordbruket fick ett rejält uppsving under några årtionden, vilket gjorde att bönderna blev mindre beroende av sina betesdjur. På bilden: Mästocka ljunghed år 1930.
1/7
Mästocka ljunghed år 2008. Foto: Mårten Sjöbeck
2/7
Ljungbränningen och skogens försvinnande sågs inte som ett problem bland allmogen. Ljunghedarna betraktades istället som värdefulla och oersättliga betesmarker. Med jämna mellanrum måste ljungheden brännas för att föryngra riset. Bränningen gjorde även att gräsinslaget på betesmarkerna ökade. Ljungen skulle brännas innan kraftigare stammar hade hunnit bildas, vilket betydde ungefär mellan vart femte till vart tionde år. Väntade man längre kunde branden bli för stark och kunde förstöra ljungens rötter. Bränningen utfördes främst under våren och försommaren då marken fortfarande var fuktig.
3/7
Runt sekelskiftet 1800-1900 planterades många hundra miljoner tall- och granplantor genom stora kampanjer. Nya lagar innehöll bestämmelser kring återbeskogning såväl som restriktioner för skogsbete. Samtidigt skedde en uppbyggnad av lokala skogliga institutioner och myndigheter, som drev planteringskampanjer och såg till att de nya lagarna följdes. Skogsplanteringarna mottogs till en början med skepsis men utvecklades senare till en folkrörelse: till och med skolbarn planterade träd.
4/7
“Vid planteringen eller som det i dagligt tal kallades “Hacket” arbetade 150-200 personer när det var som mest. Bygdens folk räckte inte till, varför det kom folk från avlägsna byar också. Avlöningen var för de som hackade 1 kr och de som satte plantorna fick 75 öre per dag. De som hyrde logi fick tillägg med 10 öre per dag. Icke fullgod arbetare fick lägre betalning. De som satte plantorna var i regel kvinnor och barn.” Text hämtad från "Byakistan"(Hamilton och Pettersson, 1970)
5/7
Skogen mer sårbar idag: många av dagens virkesrika granskogar som planterades på tidigare ljungmarker blåste ner i januari 2005, då orkanen Gudrun drog fram över södra Sverige. På bilden: Hyltan i Halland, träd avverkade efter storm.
6/7
Lövträden dominerade tidigare skogen i Halland, ibland tillsammans med tall. Sedan 1920-talet har virkesförrådet i Halland ökat dramatiskt. Ökningen är störst för gran, där en tiodubbling av det totala virkesförrådet i länet har skett under de senaste 80 åren.
7/7
"Ingenstans har ljunghavet längre den fria horisont som gav det halländska landskapet sådan storhet och vidd och tillsammans med ljungens skiftande färg - brun med dragning i rött och olivgrönt på vår och försommar, dovt rödviolett på höstkanten - skapade dess fattiga, gripande storhet."
Skogshistorier är en skogshistorisk hemsida med kartserier baserade på data från Riksskogstaxeringen. Den producerades ursprungligen inför Riksskogstaxeringens 90-årsjubileum 2013, och presenteras här i en aningen moderniserad, kondenserad version. Skogshistorier är ett bidrag till att föra ut konkret kunskap om våra skogars historiska utveckling, primärt till myndighetspersoner, journalister och olika slags experter.
Projektet finansierades via informationsstöd från Formas.
Anna-Lena Axelsson, koordinator samverkan
Fakulteten för skogsvetenskap, SLU
anna-lena.axelsson@slu.se, 090-786 85 91