Framtidsvision: Renskötselanpassad markanvändning inom hela renskötselområdet

Detta är en vision framtagen med utgångspunkt från samiska verksamheter. För att läsa mer om hur visionen tagits fram ladda ner dokumentet nedan. Illustration: Fredrik Saarkoppel

Brev från framtiden

Idag år 2054, har klimatförändringen stoppats och klimatet passar nu bra för ekologiskt hållbar och livskraftig renskötsel inom hela renskötselområdet. I hela samhället prioriteras ren mark, ren luft och rent vatten och detta, tillsammans med att samernas ställning är stark samt en stark respekt för naturen, har bidragit till att förutsättningarna för att samiska traditionella näringar är utmärkta. Samerna kan idag leva på rennäringen fullt ut, mycket därför att naturen nu föder renarna under hela året.

Exempel på att samernas ställning är stark är att konventionen om biologisk mångfald och urfolksdeklarationerna är väl implementerade, att ILO 169 är antagen och att den nya rennäringslagen är välkänd i hela samhället. Det finns en ny skogsvårdslag där samerna haft stort inflytande och samerna har nu representanter i Skogsstyrelsen liksom i dess styrelse. Som ett resultat av denna situation har samerna nu vetorätt vad gäller intrång på alla marker inom renskötselområdet liksom vad gäller markförsäljning vilket med andra ord innebär att markerna i renskötselområdet förvaltas på samernas villkor. Ytterligare exempel på rennäringens starka ställning är en samisk förvaltning av nationalparker inom renskötselområdet. Samerna har rätt att nyttja naturresurser för eget bruk. Ett nej från en sameby till avverkning gäller och om en avverkning orsakar betesbortfall sker en kompensation från skogsbruket till samerna. Sedan denna kompensation infördes har även retroaktiv ersättning betalats ut.

Idag lurar vi inte skogen att växa på sätt som inte är i samklang med naturen. Skogsägarna accepterar att samerna har särskilda rättigheter inom renskötselområdet och de stora avverkningarna sker därför utanför renskötselområdena. Det finns således inga kalhyggen inom renskötselområdet. Det finns en fast kontaktperson med lokal förankring och med god insyn i renskötseln som sköter kommunikationen med samebyarna i planeringen av skogsbruk inom renskötselområdet. I renskötselområdet tillämpas alternativa skogsbruks metoder som inte förstör renbetesmarken, som t.ex. kontinuitetsskogsbruk, och alla avverkningar sker först efter en fornminnesinventering. Som ett resultat av detta finns inga virkesåkrar inom renskötselområdet och samiska fornminneslämningar och traditionella bruksområden med t.ex. kvanne, möjligheter till barktäkt och skörd av skohö bevaras för framtida generationer. Skogsskötseln inom renbetesområdet sker mycket skonsamt utan gödsling och markberedning och med tidig gallring och röjning för att främja framkomlighet och lavtillväxt. Det finns inte längre några främmande trädslag inom renskötselområdet och tidigare planterade sådana träd t.ex. contortatall har tagits bort. Hyggesbränning används på marker där det lämpar sig och den aktuella samebyn avgör om, var och när bränning skall ske. Generellt låter vi träden bli gamla idag, minst 110 år innan de avverkas och renbete har återskapats. Som ett resultat av den försiktigt brukade skogen finns det idag gott om sammansatta gamla granskogar med hänglav som ger foder åt renarna liksom skydd mot värme och insekter. Det finns även stora ytor med god marklav på tallhedar. Renbetet har också god kontinuitet och det finns sammanhängande betesmarker från kust till fjäll. Användningen av de fjällnära skogarna och annan känslig miljö styrs av samebyarna som avgör hur en balans mellan olika behov som renbete, jakt och turism och andra intrång bäst kan uppnås. Dessutom är en stor del av de fjällnära skogarna avsatta som nationalparker och reservat där samisk förvaltning gäller. Då det inte finns några biologiska fällor där renen riskerar att bli utsatt för rovdjur, och då vi har ett väl fungerande förvaltningsverktyg som garanterar att förlusten av ren till rovdjur inte överstiger 5 % inom renskötselområdet, får renarna betesro. Det finns goda jaktmarker och fiskevatten då samerna har inflytande över jaktformer och jakttider och man har lyckats få bort främmande arter i flora och fauna.

I hela renskötselområdet finns fungerande flyttvägar mellan kust och fjäll. Det finns en centralorganisation som organiserar och samordnar infrastrukturen på ett för rennäringen långsiktigt ekologiskt hållbart sätt i renskötselområdet. Markägarna röjer och gallrar för att möjligöra renens vandringar längs flyttleder och deras vistelse på rastbeten både sommar och vinter. För att möjligöra en effektiv rennäring har vi minskat intrånget från infrastruktur i hela renskötselsområdet jämfört med för 40 år sedan vilket inneburit att vi idag har få vägar och inga järnvägar som skär genom betesmarkerna. Gruvor och vindkraftverk byggs där det är acceptabelt för rennäringen enligt samisk förvaltning och utvinningen av vattenkraft har effektiviserats med bolag som tar sitt ansvar och åtgärdar de problem som uppstår vilket även inkluderar retroaktiv ersättning för skador på mark. Dessa åtgärder påverkar både tillgång på bete och förflyttningar positivt.

Idag ser vi rennäringen som en viktig nationell angelägenhet och därför accepterar vi de villkor som rennäringen ställer och ser positivt på det stora inflytande som samebyarna har i förhandlingar. Renbruksplaner och kartor är ett starkt stöd för samebyn vid förhandling med markägare och andra exploatörer när de planerar sina åtgärder inom renskötselområdet. Synen på renbetesområdet som ett levande kulturlandskap präglat av samisk verksamhet genom århundradena är allmänt känd, accepterad och respekterad i hela Sverige. Det finns inte längre några konflikter mellan rennäringen och skogsbruket inom renskötselområdet, mycket tack vare bättre kunskap och förståelse av varandras villkor.

Läs mer om hur visionen tagits fram här