Påverkan av skogsförvaltning och värddjursmångfald på risken för fästingburen sjukdom

Senast ändrad: 12 januari 2024
En fästing på ett grässtrå, foto.

De senaste decennierna har fästingspridda sjukdomar blivit vanligare. Anledningarna anses vara bland annat klimatförändringar, förändrad markanvändning samt förändringar av storlek och sammansättning av viltstammarna. I det här projektet har fältstudier genomförts, bland annat med kamerafällor. Resultaten visar att den fästingspridda sjukdomen anaplasma är vanlig, speciellt hos hjortar och rådjur, samt att landskapets utformning har stor påverkan på fästingarnas tillgång på värddjur.

En studie från Nordamerika visar att fragmentering av skogslandskapet påverkar förekomst och utbredning av värddjur, fästingar och fästingburna sjukdomar. Eftersom nästan all skog i Sverige brukas skulle skogsbrukets utformning kunna vara ett verktyg för att minska risken för fästingburna sjukdomar.

Resultat

Anaplasma vanligt

I projektet samlades fästingar (vanlig fästing) in från älgar, kronhjortar, dovhjortar, rådjur och vildsvin som fällts under jakt. Fästingarna och mjältvävnad från djuren undersöktes för förekomst av de fästingburna sjukdomarna borrelia (Borrelia burgdorferi s.l.) och anaplasma (Anaplasma phagocytophilum). Dovhjort och rådjur hade flest fästingar, medan älg och vildsvin hade väldigt få. Anaplasma fanns hos alla djurslagen. Nästan alla hjortar och rådjur var infekterade, men infektioner hos vildsvin var ovanliga. Ingen av de undersökta djuren var infekterade av borreliabakterier.

Landskapet utformning viktigt

Viltkameror användes för att undersöka hur skogsbruk, landskapets utformning och värddjurstillgången påverkar förekomsten av fästingspridda sjukdomar. Kameror placerades ut på åtta olika platser i södra Sverige med olika mycket skog, kalhyggen och skogskanter (en indikation på hur fragmenterat landskapet är).

Fällor användes för att fånga in gnagare, fästingarna på gnagarna artbestämdes och räknades, och vävnader från gnagarna analyserades för förekomst av sjukdomar. Fästingar samlades också in från provplatserna, och räknades och analyserades för sjukdomar.

De preliminära resultaten visar att dovhjort, grävling och fälthare var mindre vanliga på platser med mycket skog. Älg och räv fångades oftare av kameror på platser omgivna av mycket kalhyggen. Mård och räv var också mindre vanliga på platser med mycket skogskanter, det vill säga platser med ett fragmenterat landskap. Analyserna fortsätter under 2021.

Medverkande i projektet:

  • Tim R. Hofmeester från institutionen för vilt, fisk och miljö (Fakulteten för skogsvetenskap, SLU)
  • Nannet D. Fabri från institutionen för vilt, fisk och miljö (Fakulteten för skogsvetenskap, SLU)
  • Maja Malmberg från institutionen för biomedicin och veterinär folkhälsovetenskap (Fakulteten för veterinärmedicin och husdjursvetenskap, SLU)
  • Frauke Ecke från institutionen för vilt, fisk och miljö (Fakulteten för skogsvetenskap, SLU)
  • Joris P.G.M. Cromsigt från institutionen för vilt, fisk och miljö (Fakulteten för skogsvetenskap, SLU)
  • Hein Sprong från National Institute for Public Health and the Environment (RIVM) i Nederländerna.