Locka/avleda

Texterna under rubrikerna nedan är inte uppdaterade enligt innehållet i de reviderade riktlinjerna 2023. Läs därför i första hand texterna direkt i riktlinjerna: 

Riktlinjer för förvaltning av stora fåglar i odlingslandskapet 2023

Stubbåkrar

Stubbåkrar efter korn är mycket attraktiva för tranor. Tranorna väljer att gå på kornstubben så länge den inte bearbetas. Genom att välja en tidig kornsort och vänta med att plöja stubbåkrarna så länge som möjligt ger man tranorna tillgång till stubb under längre perioder vilket håller dem borta från annan gröda.

Anpassade odlingsåtgärder

Gässens skador på lantbruksgrödor kan ibland bli betydande för lantbrukare. Ett sätt att minska dem är att försöka hitta odlingsåtgärder som utifrån gässens val av föda och livscykel gör åkermarken mindre attraktiv och därmed leder till minskade skador. Utgångspunkten är att lantbrukaren inte ska göra avkall på skörd och lönsamhet. Det kan till exempel handla om alternativa tidpunkter och metoder för etablering av vall.

Läs mer i rapporten Gåsanpassad växtodling vid Hornborgasjön av Hushållningssällskapet.

Stängsel och andra hinder

Stängsel kan framförallt användas för att stänga ute gäss från områden som gränsar mot sjöar och vattendrag. Det har visat sig vara en mycket effektiv metod för att hindra fåglar (som under häckning och ruggning är oförmögna att flyga) från att nå skadekänsliga fält.

Nätstängsel

Vid Tåkern har man fått god effekt av stängsel som hindrar grågäss från att lämna strandängarna och beta på intilliggande åkermark. Stängslen som använts där är 90 cm höga och har en maskstorlek på 5x5 cm.

Sådana stängsel kan utgöra effektiva hinder mot gäss förutsatt att de är ordentligt förankrade i och sluter tätt mot marken. Små kryphål, till exempel vid diken eller skarvar, upptäcks lätt och utnyttjas gärna av gäss i alla åldrar. Grövre maskstorlek på nätet kan också medföra att gässlingar kryper igenom. För att hålla gässlingarna ute räcker det med ett enklare plastnät, men man riskerar då att rådjur eller andra hjortdjur fejar sina horn i nätet och fastnar, en sådan åtgärd kan därför inte rekommenderas där det kan finnas risk för detta.

Stängseln måste även vara tillräckligt långa för att fåglarna inte ska gå runt dem.

Under försöken vid Tåkern konstaterades att gässlingarna rörde sig upp till 40 m från de vuxna gässen. Stängsling har även använts med lyckat resultat vid Kvismaren i Örebro län och Sörfjärden i Södermanlands län.

Eltrådar

I Skåne satte man under odlingssäsongen 2009 upp eltrådar för att hindra häckande gäss från att gå från en strandäng till intilliggande åker med växande gröda. Två trådar monterades på 8 cm och 20 cm höjd från marken. Brukaren i området upplevde att åtgärden hade mycket god effekt.

Det är ett snabbare och billigare alternativ till ett vanligt gåsstängsel, men kräver större tillsyn. En röjning under häckningsperioden krävdes för att underhålla stängslet. Vid Tåkern har man provat samma åtgärd, men där upplevdes inte samma goda effekt, då gässen slank förbi trådarna.

Plastremsor

Ett liknande sätt att minska gässens rörlighet är att skärma av diken, åar, kanaler eller liknande, så att gässen inte kan använda dem som transportleder. På flera ställen har man lyckats förhindra problem längs vattendrag genom att sätta upp hinder som är konstruerade av plastremsor (som bland annat används i kylanläggningar).

Utfodring

För att fånga upp fler tranor och gäss och styra dem i landskapet kan man även välja att utfordra på på särskilt utvalda åkrar (så kallade tran- eller gåsbetesåkrar). På åkrarna sprider man antingen ut mat åt fåglarna eller så odlar man attraktiva grödor på dem. Korn är lämpligt när det gäller tranor medan vall och/eller ärtor är särskilt attraktiva grödor för gäss. Vid Tåkern har man med god framgång under många år lockat till sig både tranor och gäss under stor del av säsongen genom att odla korn/ärtor/korn.

Det finns alltid områden i landskapet som drar till sig mycket fåglar, nästan oavsett gröda. Tran- och gåsåkrar fungerar bäst om man hittar sådana platser att anlägga dem på. Frågan om man inte lockar till sig gäss och tranor genom att avsätta områden och gynna dem med foder uppkommer ofta. Den risken finns, men det spelar troligtvis inte så stor roll om man matar fåglarna eller inte; förr eller senare ökar de ändå till det antal som området klarar. Det är alltså mer en fråga om var man vill att fåglarna ska äta: på fält med odlad gröda eller på i förväg bestämda utfodringsplatser.

Det som begränsar populationerna är inte födotillgång utan andra faktorer. När det gäller tranorna begränsas de av att de är beroende av grunda vatten. De vill ha vatten runt sitt bo vid häckning och de vill stå i grunt vatten på nattplats som skydd mot rovdjur. Tranan är en fredad art, vilket innebär att vi inte kan använda jakt som styrmedel.

När det gäller gäss är de mer anpassningsbara när det gäller val av häckningsplats och övernattningsplats. Det är därmed svårt att avgöra vilken effekt ökad födotillgång och passivitet vid födosök, vilket gåsåkrar innebär har. Man har också möjlighet att ta till jakt som skrämselmetod och styrmedel. Gåsbetesåkrar ska därför främst ses som en kortsiktig lösning och användas under perioder med stor risk för skada.

Kombinera utfodring, skrämsel och jakt

Användandet av betesåkrar bör kombineras med skrämsel och jakt på jaktbara arter på omgivande fält där man inte vill ha fåglarna.