Åtgärder mot skador på hundar

Det är i första hand löshundar under jakt som drabbas. En åtgärd som kan minska risken för att hunden skadas allvarligt är att ha en skyddsväst på hunden. Skyddsvästar med stickskydd används för att skydda hundar mot skador av vildsvin, men är inte tillräckligt effektiva mot varg. Stickskyddet hindrar visserligen vargens tänder från att gå igenom västen, men trycket i bettet är stort nog att orsaka allvarliga krosskador och inre blödningar.

För att en väst ska kunna anses skydda även mot varg bör dess effekt i första hand vara inriktad på att avbryta eller fördröja ett eventuellt vargangrepp. Västarna ska täcka nacke och rygg och vara utrustade med något som, förutom västens eventuella stickskydd, kan avskräcka (försvåra) ett vargangrepp.

Exempel på avskräckning är elekricitet (elstötar) och vassar taggar (”vargstål”). Möjligen skulle även någon vätska/spray med avskräckande smak (som pepparsprayskuddar med övertryck) kunna fungera avskräckande. En förutsättning är då att vargen verkligen får sprayen i eller på sig vid ett angrepp (att den river sönder en behållare OCH att träffas av vätskan). VSC bedömer dock funktionen hos en sådan väst som mer osäker.

Viltskadecenters rekommendationer

Viltskadecenter följer kontinuerligt utvecklingen av hundvästar mot vargangrepp. I våra rekommenderar finns information om vilka västar som uppfyller våra kriterier: VSC rekommendationer bidrag och ersättningar tamdjur och hundar

Test av elväst

Jaktsäsongen 2013/2014 dokumenterade Viltskadecenter hur 10 hundförare upplevde att deras jakthundar (av olika storlek, kön och ålder) påverkades av att bära en elväst från "Wolfproof" under jakt. Läs mer om utvärderingen här: Första test av vargväst från Wolfproof

Viltskadecenters bedömning av elvästen från Wolfproof är att västen påverkar hundarna i ringa omfattning under jakt, och att den har stor potential att avbryta ett vargangrepp eftersom elbanden faktiskt levererar en stöt även sedan västen har använts på hunden under en säsong. Elbanden är dessutom placerade där de flesta hundar blir bitna vid ett angrepp av varg.

Wolfproof tillverkas inte längre, men utveckling av elvästar kan ske via andra entreprenörer.

Innan jakten spåras vägar som omsluter jaktområdet (såten) av med till exempel bil eller skoter. Om man hittar inspår, men inga utspår släpps inte hunden i den såten den dagen.

Åtgärdens effektivitet beror till stor del på snöförhållandena i området och hur stor ansträngning som läggs ned på spårningen. Ju nyare snö desto lättare är det att upptäcka eventuella spår som korsar vägen, men samtidigt finns risken för att man inte upptäcker vargar som gått in i såten innan snöfallet och finns kvar. På gammal snö kan det vara svårt att reda ut hur många vargar som gått in respektive ut ur såten.

Åtgärden kan vara mycket effektiv om avspårningen görs noggrant, särskilt om den kompletteras med en varggrupp, där såväl allmänhetens som länsstyrelsens observationer kan göras tillgängliga för flera.

Hund bör inte släppas i närheten av områden med mycket vargaktivitet, till exempel inom en radie av några kilometer från ett vargslaget byte eller från avfallsplatser som regelmässigt besöks av vargar.

Under de dagar eller veckor då varg nyttjar en födoresurs är risken för att hund och varg ska mötas högre i närheten av denna än på andra håll i reviret. Platser med till exempel vargslagna kadaver bör därför också rapporteras vidare till andra som jagar med hund i området.

Åtgärden kan vara mycket effektivt, särskilt om uppgifterna snabbt rapporteras vidare.

Det finns ett samband mellan antalet vargar i ett revir och risken för angrepp: ju fler vargar desto större risk för att en hund ska bli angripen. Många jägare med jakthund har inte möjlighet att välja om de ska släppa hunden i ett vargrevir eller i ett område utan känd vargförekomst. En del har dock möjlighet att välja i vilket vargrevir de ska släppa hunden. I dessa fall innebär det en halvering av risken för vargangrepp på hunden om man släpper hunden i ett revir med ett revirmarkerande par istället för ett revir med en familjegrupp av varg.

Varje år angrips minst 2-3 hundar sedan de själva aktivt har sökt upp varg. Om hundar tränas att bli ointresserade av att följa vargspår (och helst undvika dem helt) kan åtminstone dessa 2-3 angrepp förebyggas.

Metoden har potential att förebygga en del av de angrepp som beror på att hund aktivt sökt upp varg. Den kräver dock att hundföraren är intresserad av hunddressyr och lägger 1-2 dagar på att lära sig metoden samt därefter tränar regelbundet för att befästa dressyren hos sin hund.

En positiv bieffekt av metoden är att hunden blir mer motiverad att jaga det hundföraren vill att den ska jaga.

Sändaren i sig påverkar inte risken för angrepp, men ökar chansen att få med sig hunden hem efter avslutad jakt - eller få tag i hunden om det observerats varg i såten. Därmed slipper hunden att exponeras för risken att bli angripen av varg längre tid än under själva jakten.

Åtgärdens effektivitet varierar naturligtvis mycket. Den har störst effekt på hundar som är dåligt inkallningstränade eller av andra anledningar (till exempel avstånd) är svåra att kalla in då jakten ska avslutas.

Att sätta ett halsband med pingla på hunden kan vara ett sätt att minska risken för angrepp av varg. Idén kommer från Ryssland och USA där man använt denna metod under en längre tid med goda resultat. Anledningen till att pinglan kan minska risken för angrepp förmodas vara att vargar antingen förknippar pinglan med människor eller att de uppfattar ljudet som helt nytt för en viss plats och situation och därför går undan från ljudet. Risken för att vargar ska vänja sig vid ljudet från pinglan är förhållandevis liten, eftersom hundar släpps oregelbundet och på olika platser.

1999 tog Viltskadecenter fram ett "pingel-halsband" och de påföljande åren skaffade några hundra jägare i svenska vargrevir sådana till sina hundar. 2005 tog efterfrågan fart ordentligt och 2010 hade omkring 6 000 pingelhalsband skickats ut.

1995–2023 har sju hundar med pingla blivit angripna. Tre av dem blev skadade och fyra av dem dödade.

I Sverige är det mycket ovanligt att hundar angrips av rovdjur då de är lösa eller bundna på gården, men det har inträffat. En vanlig hundgård med nätstängsel utgör ett mycket gott skydd mot rovdjursangrepp.

Det är mycket ovanligt att hundar som befinner sig inom synhåll från människor angrips av rovdjur. Är hunden inom synhåll finns möjligheten att avvärja angreppet genom att skrämma bort vargen. På kvällen eller morgonen då det är relativt lite mänsklig aktivitet runt hus och bebyggelse kan vargar röra sig i närheten av bebyggelse. Det har inträffat att hundar som släppts ut för att rasta sig själva har blivit angripna i närheten av huset. Rovdjursangrepp på hundar inne på gården är ovanliga.

Att rasta hunden under uppsikt både hemmavid och i skogen är en mycket effektiv och genomförbar åtgärd för att minska risken för angrepp på sällskapshundar och jakthundar som rastas lösa.