Boskapsvaktande hundar kan användas för att skydda tamdjur mot rovdjursangrepp. Metoden har en lång tradition i framför allt centrala och södra Europa. Här hittar du information om vilka regler som gäller för att hålla boskapsvaktande hundar i Sverige.
OBS! Viltskadecenter informerar enbart här inom SLUs webbplats. Vi har ingen relation till "boskapsvaktandehundar.se" eller någon annan sida om boskapsvaktare på webben, även om Viltskadecenter nämns där.
Boskapsvaktande hundar är särskilda, ofta stora, raser avlade för vakt mot rovdjur, t ex Pyrenéer, Maremma och Kangalhund. Åtgärden är vanlig i länder där lösgående tamdjur vaktas av en herde tillsammans med boskapsvaktande hundar. I Sverige används denna typ av hundar framförallt tillsammans med tamdjur som betar i hägn under särskilda förhållanden, t ex stora besättningar som är svåra att hägna in, besättningar i vilka elstängsel inte är ett bra alternativ (t ex längs kuster, på öar) eller i besättningar som haft upprepade angrepp av stora rovdjur.
Lagen om tillsyn över hundar och katter (2007:1150) i Sverige tillåter inte att hundar vistas ute utan uppsikt. Därför måste ägaren till boskapsvaktande hundar söka dispens för att kunna använda dem. Det gäller även för hundar som ska vistas i hägn. Länsstyrelsen kan lämna sådan dispens efter samråd med djurhållaren, om de bedömt att åtgärden är lämplig i besättningen.
Boskapsvaktande hundar kräver en hel del tillsyn och arbete under första året. Man måste kunna ge hunden de förutsättningar den behöver för att den ska kunna göra ett bra jobb och må bra i sin djurbesättning. Alltför små besättningar eller beteshagar ger inte hunden tillräcklig sysselsättning.
Åtgärden är ofta inte lämplig på gårdar med många grannar eller med trafikerade vägar, cykelleder eller vandringsleder i anslutning till hägnen.
Hunden ska alltid vara tillsammans med djuren den ska vakta. Det kräver att den redan som liten valp måste socialiseras med djuren, så att den sedan själv väljer att vara med dem framför att vara på gårdsplanen eller människor. Den måste alltså trivas och må bra i hägnet för att den ska vara på rätt plats och fylla en funktion om ett angrepp sker.
Antalet hundar anpassas efter antal djur i besättningen, hur hägnen ser ut och om djuren betar i grupp eller utspridda. De flesta besättningar i Sverige är av sådan storlek att en hund räcker för att vakta dem. Om hunden däremot ska gå på fäbodbete i vargrevir, bör två hundar användas.
Risken med att ta två hundvalpar samtidigt är att de blir mer knutna till varandra än till djuren de ska följa. Vi rekommenderar att man börjar med en hund och får den att fungera bra innan man överväger att ta in ännu en hund i flocken.
Texten nedan är hämtad från Jordbruksverkets rapport: ”Åtgärder för att förebygga angrepp på tamdjur av stora rovdjur Redovisning av regeringsuppdrag (N2015/3037/FJR).” Uppdaterad med avseende på gällande lagstiftning och dispens för hållande av boskapsvaktande hund: 2020-03-31
Hundar som rör sig tillsammans med tamdjuren och varnar då rovdjur närmar sig, och/eller konfronterar eventuella rovdjur. Hundens uppgift har traditionellt varit att göra herden eller herdarna som befinner sig tillsammans med hjorden uppmärksamma på att något händer. Herdarna har med hjälp av hundarnas skall lokaliserat var problemet finns och vid ett eventuellt rovdjursangrepp skrämt bort rovdjuren. Idag har hundarna oftare använts utan herdar med målet att hundarna själva ska konfrontera rovdjuret och avbryta angreppet.
Fyra studier har genomförts med ett upplägg som gör det möjligt att utvärdera åtgärdens effektivitet. Tre av dessa är från USA och en är från Slovakien. Andelt (1992) utvärderar hur tamdjursägarna själva bedömer effekten av boskapsvaktande hundar för att reducera angrepp av prärievarg på får. 20 av 22 tamdjursägare ansåg att effekten var ”mycket bra” eller ”bra”. Gehring et al (2010) och Palmer et al. (2010) utvärderade effekten av boskapsvaktande hund i ett mindre antal fårbesättningar i USA och visade att predationen av varg och prärievarg minskade till följd av åtgärden. I Slovakien har Rigg et al (2011) visat att fårbesättningar med boskapsvaktande hundar i områden med varg och brunbjörn har mindre förluster och färre dödade får per angrepp än besättningar utan boskapsvaktande hund.
Hundhållning i Sverige regleras av flera olika lagar, förordningar och föreskrifter.
För att en hundägare ska få ha sin hund lös utan uppsikt (men med daglig tillsyn) i hage eller med djur på bete utan stängsel krävs dispens från lagen om tillsyn över hundar och katter. Dispenser utfärdas av Länsstyrelsen. Tillstånd att hålla hund på detta sätt är knutet till en särskild hundindivid och kan dras in om hunden bedöms vara generellt aggressiv mot människor eller om den jagar vilt. Det är lämpligt att upplysa om hundens eller hundarnas närvaro genom att sätta upp skyltar på stängslet. Skyltar kan beställas från SLU, Viltskadecenter.
Hundägaren är ansvarig för allt hunden gör. Detta gäller även ägare till boskapsvaktande hundar. Dessa hundar ska, precis som andra hundar, få daglig tillsyn och omvårdnad och alltid ha tillgång till en torr och väderskyddad liggplats. Eftersom hundägaransvaret gäller även om hunden skadar en annan hund som är inne i exempelvis en fårhage kan man som hundägare bli skadeståndsskyldig för skador som hunden orsakar. Beslut om koppeltvång, munkorg eller liknande kan utfärdas av polismyndighet efter polisanmälan och utredning.
Inom den dispens som Länsstyrelsen ger för boskapsvaktande hundar finns inget undantag från kravet på att hundar ska få social kontakt tillgodosedd (L 102). Denna kontakt bör ske genom sällskap av annan hund eller av människa. Kontakt med människa bör vara några timmar per dag genom rastning, aktivering eller annan sysselsättning. Enligt lagen om tillsyn över hund och katt får hundar inte ha möjlighet att jaga vilt om det inte sker under jakt.
Vid bedömning av dispensansökan ställs inte några kunskapskrav utan bedömningen bygger på uppgifter om beteshagar och tidigare angrepp. För att en hund ska vara aktuellt ska besättningen vara minst 15 får eller 5 nötkreatur. Jordbruksverket vill dock lyfta att kunskaper kring befintlig djurskyddslagstiftning för hund och tillämpning av denna samt kunskap om vilken utbildning och krav som gäller för den aktuella hundrasen är nödvändig. Likaså behövs kunskap kring allemansrätten och bestämmelser inom miljöbalken. Det kan förekomma fall då boskapsvaktande hundar kan upplevas som skrämmande eller som ett hot, till exempel för förbipasserande med eller utan egna hundar.
Kostnader består av inköp av hund samt försäkring och tidsåtgång för att fostra och föda hunden, även under icke betessäsong.
Åtgärden har potential i mindre besättningar där det av olika skäl är svårt att sätta upp rovdjursavvisande stängsel runt en eller flera sidor av betesmarken, till exempel fäbodbeten eller strandbeten. Länsstyrelsen gör en bedömning i varje enskilt fall.
I dagsläget ser vi inget behov av att utveckla metoden.
I skriften Boskapsvaktande hundar mot rovdjursangrepp på tamdjur finns mycket att läsa för den som vill lära mer.
VSC-rapport till Naturvårdsverket 2011
Boskapsvaktande hundar i Sverige Viltskadecenters rekommendationer för fortsatt användning
OBS! Viltskadecenter informerar enbart här inom SLUs webbplats. Vi har ingen relation till "boskapsvaktandehundar.se" eller någon annan sida om boskapsvaktare på webben, även om Viltskadecenter nämns där.
jens.frank@slu.se, 0581-69 73 23