Storfågelkunskap: Trana

Trana Grus grus

Fältkännetecken

Stor, 115-130 centimeter lång, långbent fågel med lång näbb. Grå fjäderdräkt med svarta vingpennor, kinder, nacke och hals, vita huvudsidor och en röd skinnfläck på huvudet.

Biologi

Tranorna häckar i våtmarksområden över större delen av Sverige och vidare österut till östra Sibirien. Häckningar förekommer i mycket små kärr (ner till åtminstone 0,1 hektar öppen yta) omgivna av skogsmark.

Boet läggs i kärrvegetation, helst blött för att undvika att rävar och andra fyrfota rovdjur ska nå boplatsen. Förutom i skogskärr eller ute på stora myrområden finns arten vid sänkta sjöar samt vid slättsjöar och dammar i jordbrukslandskapet.

Honan lägger nästan alltid två äg, tidigt på våren. Äggen ruvas i ca 30 dygn och under ruvningstiden är tranorna väldigt störningskänsliga. Blir de störda lämnar de flesta paren boet på relativt långa avstånd.

Efter kläckningen lämnar tranfamiljen snabbt själva boplatsen och födosöker på myrar, i skogsmark eller på jordbruksmark. Ungarna är flygfärdiga efter ungefär åtta veckor och familjen håller ihop under flyttningen söderut. Unga fåglar går till häckning för första gången när de är 4–5 år gamla.

Tranorna samlas under våren (mars-april) och hösten (september-oktober) i stora antal i jordbruksområden i landet. Hornborgasjön (Västra Götalands län) lockar flest fåglar under våren och Kvismaren (Örebro län) under hösten.

De ”svenska” tranorna flyttar främst över Tyskland och Frankrike till övervintringsplatser i våtmarker och jordbruksområden i Spanien och Frankrike.

Tranan är allätare, men lever under vissa perioder i stor utsträckning på jordbruksgrödor och kan då orsaka stora skador för jordbruket. 

Foto: Johan Månsson

Populationsutveckling

Antalet tranor som häckar i Sverige fördubblades mellan 1980 och 2003, då man uppskattade den häckande populationen till 23 000 par. Nio år senare (2012) uppskattades populationen till 30 000 häckande par.

Under åren 2005–2012 har 40 000–65 000 tranor räknats årligen vid inventeringar i september. Dessa siffror anger inte populationens absoluta storlek, utan ska snarare betraktas som ett minimivärde.

Antal tranor vid fyra rastplatser i Sverige. Den övre linjen är det summerade antalet.

Antalet tranor har även ökat kraftigt längs med flyttvägarna i Europa de senaste 40 åren.

Skador

Skador från tranor rapporteras framförallt på korn, höstvete och potatis. Tillsammans utgjorde dessa grödor 73 % av totalt 253 besiktigade skador under åren 2007–2009.

Fördelning av antal skadebesiktningar på olika grödor där trana observerats som skadegörare (både artrena och blandade flockar). Besiktningarna (745 st) är utförda 2007–2009. Källa: Rovdjursforum

Hur väljer tranor fält för födosök?

Genom inventeringar och studier av tranor med GPS-sändare i Kvismareområdet vet vi att tranor helst födosöker på fält nära sina övernattningsplatser. De väljer främst att födosöka på stubbåkrar; spillsäd av korn och vete är mest populära. Ju mer spillsäd det finns, desto mer populär är åkern. Nyttjandet är naturligt nog högst direkt efter skörd.

Även om tranor föredrar stubbåkrar, finns ändå risken att de orsakar skador på nysådd spannmål och oskördad gröda nära deras övernattningsplatser.

Sannolikheten för att tranor kommer att födosöka på ett fält ökar med avståndet till störningar (som bebyggelse och vägar). Ju längre avstånd ifrån dessa, desto större risk för transkador.

Förebygga skador

Skadeförebyggande åtgärder i form av avledningsåkrar (till exempel korn- eller vetestubb) bör anläggas i närheten av tranornas övernattningsplatser.

För störst effekt bör avledningsåkrarna kombineras med skrämselåtgärder på skadekänsliga grödor i närområdet.