Frågor och svar om djur och antibiotikaresistens

Den 18 november varje år är det Europeiska antibiotikadagen. I år uppmärksammar vi på SLU det genom att låta professor Susanna Sternberg Lewerin svara på några frågor om hur antibiotikaresistens hänger ihop med djurhållning och hur en ljus framtid skulle kunna se ut.

Många är oroliga för resistensutvecklingen, ska vi vara det?

Ja, resistensutvecklingen är oroande och bör tas på allvar. På djursidan kommer vi inte få tillgång till eventuella nya antibiotika som tas fram i framtiden utan vi måste klara oss med de vi har och bli bättre på att förebygga och kontrollera sjukdomar utan hjälp av antibiotika, för att kunna använda de substanser vi har när de verkligen behövs.

Om vi vill ha effektiv antibiotika även i framtiden, vilka områden måste vi forska mer inom?

Sjukdomsförebyggande åtgärder, för att minska behovet av antibiotika, samt eventuella andra metoder för att minska resistensutvecklingen. Dessutom hur vi ska få existerande kunskap om förebyggande djurhälsovård att användas. För djur behövs också nya antibiotika, men det är osannolikt att detta kommer prioriteras, när alla nya som kommer fram behövs till människor.

Är det bara utskrivning av antibiotika inom sjukvården som gör bakterierna resistenta?

All användning av antibiotika bidrar till selektion av resistenta bakterier. Att begränsa all användning, både antal individer som behandlas och den tid de behandlas, är viktigt. Detta innebär både att minska behovet, genom sjukdomsförebyggande åtgärder, och att minska onödig och ineffektiv användning, dvs inte använda antibiotika när det ändå inte hjälper (mot virusinfektioner eller infektioner som ändå självläker). Dessutom måste vi globalt beakta (och minska) risken för spill ut i miljön, via t ex avlopp där rester från behandlade djur och människor, överblivna mediciner eller avfall från läkemedelsindustrin bidrar till selektion av resistenta bakterier i miljön.

Vad betyder en antibiotikafri djurhållning friskare eller sjukare och vad gör man istället?

En helt antibiotikafri djurhållning innebär att djuren tillåts vara sjuka (om de inte avlivas istället för att behandlas). I de sektorer som hävdar att de har en helt antibiotikafri djurhållning måste antingen några djur vara sjuka, eller avlivas när de blir sjuka. Alternativt så flyttas de sjuka djur som behöver behandlas till en annan besättning, med ”konventionell” produktion, där antibiotikabehandling tillåts.

Hindra resistensutvecklingen eller att hitta nya substanser?

Vi måste göra både och. Inom djurhållningen kommer vi förmodligen inte att i första hand få tillgång till nya substanser utan dessa reserveras för humanmedicinskt bruk. Därmed är det extra angeläget att hindra resistensutveckling och minska behovet av antibiotika inom djurhållningen.

Hur ser det mest positiva framtidsscenariet ut?

Att vi globalt har en god djurhållning där rutinmässig antibiotikaanvändning helt upphört, men att djuren är friska, nödvändiga behandlingar tillåts (och är fortsatt effektiva!) och djurvälfärden i övrigt är god.

Vilka nyckelfrågor måste vi lösa för att nå dit?

Nyckelfrågorna är främst hur existerande kunskap ska tillgängliggöras och implementeras i olika typer av djurproduktion och anpassat till såväl djurens som djurägarnas behov. Djurproduktion är viktig för den globala livsmedelsförsörjningen och en hållbar djurproduktion innebär klok användning av antibiotika, dvs bara när det verkligen behövs för att bota sjukdomar som inte kan botas på annat sätt. Innovativa lösningar och nya verktyg i all ära men en av de största utmaningarna är att få till förbyggande hälsovård för såväl djur som människor i regioner där resursbristen är akut.