FoU-dagarna 2016 – tema trädgård

Stort intresse för blomsterremsor och nyttodjur i odlingarna

Blomsterremsor och skalbaggsåsar i odlingarna gynnar nyttodjuren och den biologiska mångfalden och kan minska angreppen av skadeinsekter i odlingarna. Blomsterremsor är också vackra att se på. Det finns dock många saker att tänka på. Blomsterytorna tar värdefull åkermark i anspråk. Det kostar tid och pengar att anlägga och sköta blomsterytorna och de kan även sprida ogräs och skadedjur. Det är för många oklart vilken nytta olika åtgärder har för att minska skadorna och förbättra skörden. Forskningen har visat blandade resultat och det återstår ännu mycket att undersöka för att bättre förstå vilken effekt olika åtgärder kan ha. Här följer referat från några föredrag om blomsterremsor från konferensen i Skövde.

1. Viktiga erfarenheter av blomsterremsor

Rådgivare och odlare har tillsammans utvecklat mycket kunskap och erfarenheter om hur man kan gynna nyttodjuren i odlingarna. Rådgivarna Christina Winter och Elisabeth Ögren från Jordbruksverkets Rådgivningsenhet berättade om sina erfarenheter av blomsterremsor för att öka biodiversiteten i grönsaks- och bärodlingar från olika testodlingar. Det finns många saker att tänka på. Olika arter attraherar olika insekter och de har även olika odlingsegenskaper.

– Blomsterarternas konkurrensförmåga mot ogräs är viktig, säger Elisabeth Ögren.

Bovete, honungsört och luddvicker är exempel på arter som konkurrerar bra mot ogräs. Men det finns även andra faktorer som avgör hur mycket ogräs det kan bli. Man kan behöva minska ogrästrycket med jordbearbetning och fördröjd sådd innan man etablerar blomsterremsorna. På lätta jordar kan det till exempel bli stora problem med svinmålla. På tyngre lerjordar blir det ofta mindre ogräsproblem. Man bör inte anlägga blomsterytor längs vägkanter eftersom det ökar risken för invasion av kvickrot och åkertistel.

Färdiga fröblandningar kan kosta från 1600 kronor till 41 000 kr per hektar. Det är svårt att så och etablera blandningar med olika fröstorlekar och former på fröna.

– Radsådd kan underlätta sådden av olika arter och gör det även möjligt att bekämpa ogräs mellan raderna med radrensning, säger Christina Winter.

Sådd i rader ger också bättre utrymme för plantorna. De förgrenar sig och får en förlängd blomning. Man kan även så i omgångar med enkla fröblandningar eller ha flera remsor med få arter istället för att använda komplexa blandningar.

Det är svårt att få en tillräckligt tidig blomning när man etablerar blomsterremsorna på våren. För att lösa detta kan man så på hösten och använda fleråriga arter. Om det blir för mycket ogräs kan man behöva slå av ogräsen, vilket också tar bort de önskvärda blommorna. Då kan man slå av bara en del i taget så att det alltid finns blommor kvar. Man kan välja arter som tåler avslagning och har god återväxt. Exempel på sådana arter är perserklöver, rödklöver och luddvicker. Honungsört och bovete klarar däremot inte avslagning och putsning. Risken finns att några arter tar överhand, till exempel luddvicker och honungsört. Därför kan man behöva minska utsädesmängden av dessa arter. Undvik också arter som kan bli ogräs, till exempel Westerwoldiskt rajgräs och vitklöver.

Christina och Elisabeth varnade också för att vissa skadegörare som stinkflyn samt bomullsmögel på solrosor kan uppförökas i blomsterremsor.
De kommer att arbeta vidare under 2017 med testodlingar och demonstrationer. Det finns många frågor som de vill arbeta vidare med som höstsådd för att få tidigare blomning, rationella metoder för sådd, var blomsterremsorna ska placeras i odlingen och på hur stor del av odlingsytan. De vill också matcha blomningstid till nyttodjur och skadedjur.

Läs mer i Elisabeth och Christinas presentation

2. Kostnader för blommande stråk

Det är mycket att tänka på när man anlägger och sköter blomsterremsor. Petter Haldén på Hushållningssällskapet berättade om praktiska och ekonomiska aspekter på blommande stråk i odlingarna. Utsädeskostnaden för att anlägga ettåriga blomsterremsor med arter som honungsört och perserklöver kan kosta från cirka 600 kr per hektar och uppåt. Bovete blir lite dyrare, ca 1200 kr per hektar. Blandningar för flerårig blomsteråker kan kosta 1200–2200 kr per hektar beroende på vilka arter som ingår. Det finns även dyra ängsfröblandningar som kan kosta 10 000 kr per hektar eller mer. Viktigt är dock att inte stirra sig blind på utsädeskostnaden.

– När man utvärderar en etablerad blomremsa ekonomiskt är det mycket viktigt att se till hur lång tid den skall ligga, säger Petter Haldén.

En dyr ängsfröblandning som sköts med årlig skörd har en närmast obegränsad livslängd. Det finns flera exempel som legat i 25 år och som blommar rikligt. En insådd baljväxtblandning behöver förnyas ungefär vart femte år för att behålla en bra blomning. Därför blir det billigare och enklare med långliggande ängsfröblandningar än blomremsor som ligger ett till fem år. Kostnaderna för jordbearbetning och sådd är ofta väsentligt högre än frökostnaden.

Kostnaden för etablering, skötsel och skörd första året beräknade Petter till cirka 5500 kr per hektar. För följande år kan skötsel och skörd kosta cirka 2000 kr per hektar. Det är inte alltid enkelt att etablera en blomsteråker. Flera arter har långsam tillväxt och dålig konkurrensförmåga mot ogräs. Blomsteråkern kan behöva etableras i en skyddsgröda, till exempel honungsört. Om det blir för mycket ogräs behöver det åtgärdas.

– Avslagning och putsning kan rädda en bedrövligt etablerad blomsteråker, säger Petter. Det kan också hända att rödklöver och lusern tar över.

På frågan om hur tätt man behöver ha blomsterremsorna svarade Petter att en jordlöpare (en skalbagge som äter bladlöss) kan gå 100 meter per år. På ett kvadratiskt spannmålsfält på 400 m x 400 m (16 hektar) skulle det alltså kunna räcka med en skalbaggsås i mitten så att varje del av fältet har max 100 meter från skalbaggsåsen eller åkerkanten.

– Detta exempel avser dock bladlöss i spannmål. I trädgårdsodling behöver blomsterremsorna sannolikt ligga betydligt tätare, säger Petter.

Det finns utländsk forskning som visat att antalet bladlöss i sallatsodling minskade succesivt med ökat avstånd upp till cirka 10 meter från blomsterremsan. Det talar för att blomsterremsor bör anläggas på högst 20 meters avstånd i sallatsodling.

3. Tolhurst klarar odlingen genom att samarbeta med naturen

Iain Tolhurst är en legend inom den ekologiska odlingen i England. Han samarbetar med naturen för att klara odlingen och få bra skördar. Iain, som även kallas Tolly, har odlat ekologiska grönsaker i 40 år. Han odlar "stockfree" det vill säga utan stallgödsel eller andra insatser från djur. Hans odlingar på 8 hektar består av en mindre handelsträdgård på cirka ett hektar och en lite större odling med ett hektar av varje grönsaksgröda där han odlar kål, lök, purjolök, rotfrukter, potatis, pumpa och bönor.

Han berättade engagerat om sin filosofi att arbeta med naturen och gynna nyttodjuren och naturens egna processer med ett helhetstänkande som han kallar "whole systems approach". Genom att odla grönsaker och förbättra den biologiska mångfalden förbättrar han skördarna och minskar skadegörarna och förbättrar även landskapet.

– Tidigare hade vi stora problem med ogräs, skadedjur och sjukdomar och gjorde allt för att bekämpa dem, säger Iain Tolhurst. Idag arbetar vi istället med att gynna den biologiska mångfalden för att därigenom klara odlingen.

För att gynna nyttodjuren slår han inte av all gröngödsling samtidigt utan spar några ytor så att det alltid finns blommor på fältet. Han låter även kålplantorna stå kvar efter skörd och låter dem gå upp i blom för att locka till sig parasitsteklar och andra nyttodjur. Han brukar sedan ner kålplantorna innan kålen sätter frö. Han låter även brännässlorna växa längs åkerkanterna och runt växthusen för att gynna nyttodjuren. Det kan för den oinvigde därför se lite skräpigt ut i odlingarna, men Tolly har full koll på läget.

– Jag är en kontrollfreak, säger Tolly.

Han gör inget av en slump och lämnar inget som äventyrar framtida odling. För att förbättra mångfalden har han blomsterremsor i åkrarna som består av olika perenna arter som sammantaget ger en lång blomningstid. Ettåriga blomsterremsor är inte lika bra. Han etablerar numera remsorna på plan mark, alltså inte på upphöjda åsar. Han sår in en blandning med över 20 arter där det ingår arter från den naturliga floran. Han slår sedan av växtligheten med 3-4 års mellanrum för att få bort sly. Rotogräs i remsorna kan han behöva bearbeta separat. En välskött blomsterremsa kan ligga i över tio år.

Till fördelarna med dessa blomsterremsor nämnde Tolhurst att de ökar den biologiska mångfalden, fungerar som lähäckar, binder kol, ser snyggt ut och att de lockar till sig fåglar. Till nackdelarna hör att blomster- och trädremsor tar mark i anspråk, 10-15 procent av hans odlingsyta går bort för dessa remsor. De kan också sprida ogräs och skadegörare som sork. Det kostar också pengar att etablera och sköta remsorna.

Agroforestry

Tolhurst håller även på att bygga upp agroforestry-remsor, eller alléodling som det kan kallas på svenska, med olika trädslag som äpple, al, ek, körsbär och avenbok. Trädremsorna etableras på 23 meters avstånd och är 3-4 meter breda. Det är 1,3 meter mellan träden. Remsorna är placerade i nord-sydlig riktning så att solen kommer åt på båda sidorna. Han undviker gräs under träden eftersom det ger problem med sork. Träflis fungerar bättre.

Tolhurst samarbetar med Organic Research Center som bland annat studerar hur flora och fauna utvecklas på gården som en följd av de olika åtgärderna. Trots att Iain Tolhurst har odlat i 40 år är han fortfarande lika entusiastisk och det är alltid lika stimulerande att träffa honom.

Läs mer om Tolhurst Organics

Samtliga presentationer från Iain Tolhursts föreläsningar finns här

Ett längre referat om Iain Tolhurst föredrag finns på Jordbruksverkets hemsida.

Ylva Andersson har också skrivit ett personporträtt om Iain Tolhurst som kan läsas här.

4. Plus och minus med blomsterremsor

Iain Tolhurst och Weronika Swiergiel från SLU Alnarp höll också i en workshop där deltagarna fick lista för- och nackdelar med blomsterremsor och skalbaggsåsar och föreslå olika åtgärder på några typgårdar.

Bland fördelarna nämndes att blomsterremsor gynnar nyttodjur, förbättrar mikroklimatet, kan förbättra markens bördighet, vara attraktiva, inte minst för besökare. Någon hade också erfarenhet att de lockar till sig gäss, vilket leder till mindre skador i grödorna.

Till nackdelarna nämndes att det kan vara dyrt utsäde, svårt att etablera, tar tid att sköta, kan sprida ogräs, risk för uppförökning av skadedjur samt oklart för många vilken nytta de gör.

Det blev en mycket animerad diskussion och det kom fram många goda förslag på lämpliga åtgärder för att öka den biologiska mångfalden på gårdarna.

Johan Ascard