Ny svamp hittad i lav

– Det har varit helt fantastiskt att kunna vara med och ta fram dessa resultat. Studien innebär att det klassiska textboksexemplet av en lav som en symbios mellan två spelare inte stämmer och måste definieras om, säger Hanna Johannesson, professor i systematisk biologi vid Uppsala universitet. 

I 140 år har lavar beskrivits som en symbios mellan en svamp, vanligen en sporsäckssvamp, och grönalger eller cyanobakterier. Svampen har stått för skydd och upptag av vatten och algerna med energi genom fotosyntesen. 

Den svamp som nu har upptäckts är en basidiesvamp som ligger i det yttersta lagret av lavbålen, barken. Basidiesvampen har bara hittats från lavar och formar en ny ordning som har fått namn Cyphobasidiales. 

Svampen hittades när forskningsgruppen undersökte varför lavarna talltagel och olivtalltagel är så olika trots att de består av exakt samma sporsäckssvamp och alg. Talltagel är brun medan olivtalltagel är gulfärgad på grund av att den innehåller mycket av det giftiga ämnet vulpinsyra. I samband med den genetiska analysen upptäckte forskarna Cyphobasidiales. Mängden av basidiesvampen verkar vara den enda skillnaden mellan olivtalltagel och talltagel, och den är därmed knuten till produktionen av vulpinsyran. 

När forskarna började leta efter Cyphobasidiales även hos andra lavar hittade de att den är vanlig i lavar i hela världen, på alla kontinenter. I dagsläget har forskargruppen hittat Cyphobasidiales från 52 olika släkten, även i många svenska lavar som blåslav, garnlav, och varglav.. Två Cyphobasidiales-arter hade tidigare upptäckts från lavar men betraktades som sällsynta parasiter som orsakar galler på bålarna. Forskargruppen har nu visat att Cyphobasidiales ingår även i friska lavar och att gallerna verkar bildas när basidiesvampen förökar sig sexuellt. 

– Vi insåg att svampen fanns i lavar men vi visste inte var, berättar Veera Tuovinen, doktorand vid Uppsala universitet och SLU och den som har gjort mycket av det laboratoriearbetet som ligger till grund för artikeln. Svampen har hon letat efter med hjälp av Fish (Fluorescerande in situ-hybridisering) och konfokalmikroskopi. Genom att färga rRNA hos basidiesvampen med fluorescerande färger har hon och hennes kollegor kunnat lokalisera den till barken. 

Exakt vilken roll basidiesvampen spelar i symbiosen vet inte forskarna men den skulle kunna förklara skillnader i innehåll av kemiska ämnen och utseende även hos andra lavar. 

– Den kan ha andra betydelser också. Barken där den främst förekommer ger struktur och skydd för lavar och har en viktig roll i att ta upp näring och vatten. När man har försökt rekonstruera lavbålar i laboratorier från alger och sporsäcksvampar, har barken oftast bara utvecklats rudimentärt. Men det krävs mer forskning för att kunna säga något om den exakta rollen, säger Veera Tuovinen. 

Forskning på lavar har lång och speciell tradition i Sverige då Carl von Linnés siste lärjunge, Erik Acharius räknas som lavforskningens fader. Han disputerade vid Uppsala universitet 1776, och ända sedan dess har det funnits en livaktig forskning om lavar i Uppsala. 

– Dessa resultat betyder ett paradigmskifte när det gäller vår syn på vad en lav är. Vi har tagit ett steg närmare i förståelsen om en av de äldsta kända symbioserna, lavar. Det öppnar för många nya spännande frågor kring symbiosens roll för livet på jorden, säger Göran Thor professor på SLU. 

T Spribille et al 2016: ​Basidiomycete yeasts in the cortex of ascomycete macrolichens 

Läs artikeln i Science: http://science.sciencemag.org/lookup/doi/10.1126/science.aaf8287 

Kontaktpersoner: 

Veera Tuovinen, doktorand vid institutionen för organismbiologi vid Uppsala universitet och vid SLU,veera.tuovinen@slu.se, tel 0762-51 39 88 

Hanna Johannesson, professor vid institutionen för organismbiolog vid Uppsala universitet, hanna.johannesson@ebc.uu.se; tel 0704-85 67 79 

Göran Thor, professor vid institutionen för ekologi vid SLU, goran.thor@slu.se, tel 018-67 24 19